Just nu är humöret som Everton-supporter på topp, något som man kanske inte är så van vid, men som återkommit med jämnare mellanrum sedan David Moyes tog över. Men vi vet att besvikelsen alltid lurar runt hörnet.
En fest som om det inte finns någon morgondag
Som Evertonian är man ofta rätt spontan med nära till känslorna, vilket innebär att en seger borta mot Manchester United är inledningen på en fest som för många andra fans kanske drar igång efter flera segrar eller när man får lyfta en pokal. Men sinnelaget hos Evertonians - särskilt de som bor på Merseyside - är alltid att när man får glädjas över sitt älskade Toffees, ja, då blir det fest som om det inte finns någon morgondag. För man vet ju aldrig om känslan kommer att komma tillbaka och dessutom är livet ändå för kort för att vänta.
De svenska Toffees som varit i Liverpool och efter segrar slunkit in på pubar som The Winslow, förstår exakt vad jag menar.
Vi kör över Newcastle
Så, enligt all Everton-logik, bör vi efter en så pass lysande insats mot United, klappa ihop och förlora hemma mot Newcastle i en match där vi definitivt bör gälla som favoriter. Och jag brukar ju vara en sann pessimist, lite som gamla trista gubbar brukar konstatera om sig själva: "Nä, jag är ingen pessimist, bara realist". Fruktansvärt trist och livsobejakande inställning, så nu går jag emot mina farhågor och tror faktiskt att vi kör över Newcastle.
Adrenalinet måste flöda
Visserligen ett Newcastle som vaknat till något, men det finns något i detta Everton som börjar likna det David Moyes alltid eftersträvar. Laget har karaktär. Spelarna börjar se allt mer bekväma ut i sina roller och går till match med den där aggressiviteten som Moyes vill ha och som - i ärlighetens namn - alla stora Everton-upplagor alltid har haft. När man möter ett lojt United, så får man helt enkelt börja bråka med varandra för att adrenalinet ska flöda.
Spinna vidare mot Newcastle
En Jack Grealish som sliter som ett djur försvarsmässigt, en Dewsbury-Hall som kombinerar klass och aggressivitet, en Jimmy Garner som bara är perfekt i sitt mittfältsspel, en Barry som börjar komma till sin rätt, en Iliman Ndiaye som alltid är ett hot, ett tight försvar och en målvakt som inte kan beskrivas som annat än världsklass. Det fanns mycket av sådant i United-matchen, och jag tror vi kan spinna vidare på den tråden mot Newcastle. Och då blir det seger, vilket skulle innebära att vi helt plötsligt är uppe och kämpar om en Europa-plats.
Snart avspark. Låt detta Everton-lag få fortsätta att flyga.
Everton:
Pickford - O´Brien, Keane, Braithwaite, Mykolenko - Garner, Iroegbunam - Ndiaye, Dewsbury-Hall, Grealish - Barry
