Grande Inter - Herrera gjorde klubben till bäst i Europa

Det var under just Herreras ledning som Inter etablerade sig som ett av Europas bästa lag, kanske främst det mest svårslagna. Helenio Herrera ledde Inter från juli 1960 till juni 1968. Klubben tog under den perioden tre Serie A-titlar under loppet av fyra säsonger, men framförallt hämtade man hem klubbens två första Europacuptitlar 1963/64 samt 1964/65. Totalt sett har Inter tre Europacup/Champions League-titlar och tre UEFA-cupbucklor.

Taktiken - Verrou och catenaccio

Det var under 1960-talet det tog fart och man gjorde det med hjälp av en då revolutionerande taktik som först kallades för Verrou (österrikisk benämning för spärr eller regel), vilket sedan skulle gå under namnet Catenaccio (hänglås).

Herrera var inte först, men blev mest känd som utövare av Verrou-tänket. Ursprunget kan snarare härledas till en österrikisk tränare vid namn Karl Rappan. Han ledde ett semiprofessionellt lag på 1930-talet i Schweiz som hade svårt att hävda sig tekniskt mot de professionella lagen, vilket ledde till en taktikändring av det mer defensiva slaget. Det gick så pass bra att han till slut blev landslagstränare för Schweiz. I Italien var det Nereo Rocco som utvecklade taktiken och tog ett mediokert Trieste till en andra plats i Italienska ligan 1947/48. De taktiska framgångarna fortsatte senare i Padova på 50-talet. Tillsammans bidrog detta till legenden om Catenaccio som sedan med extrem framgång utövades av Herreras Inter.

För svåra för självaste Real Madrid

1963/64 mötte Inter engelska ligamästarna Everton redan i Europacupens första omgång. En kulturkollison, där Everton – i sann brittisk anda - hade vissa förhoppningar om att ta hem Europacupen på första försöket. Evertons manager Harry Catterick förstod på många sätt sin kollega Herrera, då de båda trodde starkt på disciplin och mycket noggranna förberedelser inför match, men spelstilen var väsensskild och det skulle bli ett brutalt uppvaknande för britterna. Hemma på Goodison Park spelade Everton med den frenesi och anfallsfotboll som Catterick strävade efter. De hade förväntat sig en försvarsmur, men det var inte en mur det var något annat. Något som inte gick att låsa upp och som dessutom skapade några farliga chanser under matchen.

Det slutade 0-0 i sann Catenaccio-anda och Herrera var segerviss inför returen. En retur som mycket riktigt slutade 1-0 till Inter, och även om Everton inte gjorde någon dålig match var den minsta marginalen som Catenaccio ofta handlar om precis så stor och definitiv så att Herrera sannolikt inte var särskilt orolig. Flera år senare såg Catterick tillbaka på mötet samt de lärdomar han dragit och konstaterade:

“Den där disciplinen var vad som slog mig mest i de där matcherna mot Inter. Jag hade förväntat mig ett tätt försvar men inte så många spelare som kunde hänge sig själva åt en trist roll utan minsta avvikelse. Jag trodde att brittiska klubbar skulle få svårt att övertyga spelare att hålla sig till ett negativt spelsätt men nu gör alla det.”

Inter tog sig sedan relativt enkelt till final, där möjligtvis Borussia Dortmund gjorde hyfsat motstånd i semifinalen. I finalen ställdes man mot ett stjärnspäckat Real Madrid med den tidens främsta spelare som Puskas, Gento och Di Stefano. Ett Real som vann sin semifinal med sammanlagt 8-1 mot stackars FC Zurich. Men Herreras lag kunde man inte snurra upp på läktaren. Inter vann med 3-1 efter två mål av storstjärnan Sandro Mazzola.

En frustrerad Bill Shankly

Påföljande säsong fortsatte Inter att imponera. Vid det här laget började de brittiska lagen bli väl så frustrerade att de inte rådde på de bästa italienska klubbarnas spelstil. Den frustrationen späddes på när Inter slog ut Glasgow Rangers i kvartsfinalen. Men i semifinalen trodde nog Bill Shankly att hans Liverpool hade italienarna i en riktig brottarbrygga när man vann med 3-1 på Anfield. I returen tog dock Inter ledningen med 2-0 redan innan tio minuter var spelade och när ytterbacken och lagets andre stora stjärna - Giacinto Facchetti - gjorde 3-0 var saken klar. Shanklys frustration visste inga gränser. Än en gång hade Herrera segrat.

I finalen vann man mot ett Benfica med Eusebio i spetsen. Likt Real Madrid säsongen innan hade Benfica svept bort allt mosttånd, men inte Grande Inter, som vann med stabila 1-0, där ytterligare en stjärna avgjorde - brASSEn Jair. 

Fokus på detaljer och att vinna är allt

Det handlade om att fokusera på detaljer, vara noga förberedd, alltid tänka taktiskt anpassningsbart gentemot motståndet istället för exempelvis traditionellt spelande engelska lag, där det handlar om att få saker att hända på plan. Catenaccio handlar om att vänta in det som händer och sedan använda det till sin fördel. Men framförallt handlar Catenaccio om att vinna.

En journalist ska en gång sagt till catenaccions fader Nereo Rocco:

”Må det bästa laget vinna!”

Rocco svarade:

”Det hoppas jag inte.”