När det här publiceras har jag precis landat i England, på väg till the Hawthorns, så införrapporten är skriven tidigare än normalt. Det finns mao större anledning än vanligt att gå in på www.wba.co,uk för de senaste rapporterna om skadeläge etc, för de som är intresserade.

Matchen mot Bolton i lördags var hursomhelst en stor framgång. Shane Long gjorde en bejublad comeback efter skada och Zoltan Gera visade att de senaste veckornas hårda matchning var precis vad han behövt för att komma i form efter sommarens fotoperation. Återkallade Nicky Shorey och Youssouf Mulumbu visade också att de hade tagit petningarna på rätt sätt genom gedigna insatser. Efter en jämn första halvlek var det spel mot ett mål i andra och 2-1 var en seger i underkant.

Skadeläget kunde dock varit bättre idag. Peter Odemwingie är fortsatt tveksam med känningar i ett knä, Graham Dorrans vred till fotleden mot Bolton och Shane Long fick en smäll på benet i måndags. Paul Scharner är dock tillbaka i träning igen efter sina knäproblem och är förmodligen aktuell för spel på lördag.

Frågan inför Spurs är då, förutsatt att Long kan spela, om vi fortsätter med det lag som var så framgångsrikt senast eller om vi återkallar Scharner för att stärka upp defensiven mot ett offensivt imponerande Spurs. Fruktansvärt svår fråga, om Scharner är 100% återställd. Jag lutar nog åt att jag skulle välja den mer positiva uppställningen med Morrison på inre mittfältet för att kunna behålla bollen bättre, hota mer framåt, och minska tiden vi försvarar oss.

Gissad startelva (4-4-1-1):
 
Foster
Reid McAuley Olsson Shorey
Brunt Mulumbu Morrison Thomas
Gera
Long
 
Hur går det då? Well, Spurs har varit i fin form den här säsongen, men vi har bara tre förluster på de senaste tio mötena mot dem, så de passar oss hyfsat bra. Förra säsongen slutade båda mötena oavgjort och det känns inte som ett orimligt resultat igen om vi kan upprepa spelet från förra helgen. Detta förutsatt att Long kan spela. Utan honom kan jag inte se att vi skulle kunna hota.
 
COME ON YOU BAGGIES!