PSG

Luis Enrique har fått ordning på grejerna i Paris. Sedan Qatar köpte klubben 2011 och sparkade igång sitt propaganda-projekt har det varit en synnerligen påtaglig glans över samtliga lagbyggen. Zlatan Ibrahimovic, Edinson Cavani, Neymar, Lionel Messi och Kylian Mbappé är bara några av de världsstjärnor som har lyst upp Parc de Princes gräs under de senaste dryga årtiondet. Årets upplaga ser dock annorlunda ut. Spelarna är yngre och mindre namnkunniga, men laget sitter ihop på ett annat sätt. Och är nog faktiskt bättre än vad PSG någonsin varit tidigare. Vilket är anledningen till att många håller de qatariska fransoserna som favoriter till slutsegern i Champions League den här säsongen. Ligan på hemmaplan har varit avgjord sedan Sundsvall brann och Enrique förfogar över en helt skadefri trupp som fullständigt flyger fram för tillfället. Helt okej förutsättningar inför en semifinal får en lov att konstatera.

Arsenal

Mikel Arteta har betydligt fler fysiska frågetecken att förhålla sig till inför den första semifinalen. Sextetten Kai Havertz, Gabriel, Gabriel Jesus, Takehiro Tomiyasu, Riccardo Calafiori och Jorginho återfinns på skadelistan. Dessutom dras både Ben White och Mikel Merino med skavanker och är tveksamma till spel. Utöver det är Thomas Partey avstängd. Nio spelare kan alltså komma att missa matchen. Och det är inte vilka spelare som helst heller. Arteta och hans lag står inför en monumental utmaning imorgon. Truppen är pressad till bristningsgränsen och det kommer att krävas en monsterinsats för att få med sig ett resultat. Och ett resultat kommer att krävas om drömmen om finalen ska leva vidare inför returen i Paris nästa vecka.

Jag tror att nyckeln kommer bli hur väl väl vi lyckas hålla ihop defensiven imorgon. PSG är otroligt skickliga i den sista tredjedelen. Framför allt när de tillåts att komma med fart. Men om vi sätter pressen. Bromsar farten. Och stänger omställningsmöjlighetena. Framför allt centralt. Då är mycket vunnet. Jag är helt övertygad om att Arsenal kan straffa PSG, men jag tror att det blir väldigt svårt om vi behöver jaga matchen. Första målet kan bli helt avgörande för i vilken riktning som det här dubbelmötet utvecklas. Jag hoppas att Arsenal öppnar tight som satan och tar det därifrån. Och att de återigen visar vilket förjävligt jobbigt fotbollslag de är att möta nuförtiden. I synnerhet på Emirates Stadium.

Jag både hoppas och tror att varje spelare som får chansen imorgon går in och tar den med hela kroppen. Att laget älskar läget. Och omfamnar den makalösa möjligheten de har fått i stället för att fundera över förutsättningarna. Vi är tre matcher ifrån att bli Europamästare. Tre! Senast vi var i den här positionen vaktade Manuel Almunia kassen, Kolo Touré styrde mittförsvaret, The Black Eyed Peas toppade Billboard-listan och inte en jävel hade ens hört talas om en iPad. Det har sannerligen hunnit rinna en del vatten under Themsens broar sedan dess. Vi har väntat länge. Längtat jävligt länge. Drömt under ännu längre tid. Men det är vi fan inte klara med än. Vi vill ha mer. Vi vill vidare. Till Paris först. Till München sedan. Och hämta hem hela skiten. Men vi börjar i London imorgon. Det ska kännas. Det ska synas. Och det ska fan i mig höras.

COYG!