Den tur som var helt försvunnen under mörka januari har nu så smått börjat återvända. Seger 2-1 mot Swansea i lördags. I mina ögon rättvist, även om Swansea ägde inledningen på matchen, men segern underlättades av att gästerna gjorde självmål och att domaren dömde bort ett regelrätt kvitteringsmål för offside i slutminuterna. Swansea är därmed inte längre oslagbara för oss. 
 
Likadant känns det med morgondagens motståndare, Stoke. Visserligen vann de mötet i höstas, men efter sviten med en seger på 28 matcher sedan 1988 känns det som att det är möjligt att vinna igen. Vi vann ju alltså bortamötet förra säsongen. Stoke är definitivt ingen favoritmotståndare, men matcher mot dem känns inte längre som förlust redan på förhand.
 
Tyvärr verkar det som att de två spelare som missade Swansea även kommer missa Stoke. Shane Long (fotled) och Steven Reid (ljumskar) rapporteras mycket tveksamt spelande. Det borde innebära samma startelva som senast.
 
Trolig startelva:
 
Foster
Jones McAuley Olsson Ridgewell
Yacob Mulumbu
Dorrans Morrison Brunt
Lukaku
 
COME ON YOU BAGGIES!