Popbandet Hökartoget, ifrån min kära hemstad Hedemora, har skrivit låten Måndag i november . Ett melankoliskt musikstycke. Precis som titeln förpliktigar. Och det är vad måndagar i november brukar vara. Hopplösa. Meningslösa. Helt jävla värdelösa. Men inte idag. Just den här måndagsmorgonen studsade jag fan ur sängen. Till den sången. Eller nåja, jag klev upp i alla fall. Med osedvanligt klipp i steget. Spikrak rygg. Och huvudet höjt. För Arsenal vann derbyt igår. Och som de gjorde det!
4-1 skrevs slutresultatet till. Och inte en jävel kan påstå att det inte var fullt rättvist. Den äntligen hemkomna Hale End-sonen Eberechi Eze, som Spurs var ett pubishår ifrån att rekrytera i somras, blev den stora hjälten med sitt hattrick. Självfallet skulle det bara bli så. Det var oundvikligt. Fotbollen är så fantastiskt förutsägbar ibland. Och i slutet i av kvällen är skämtet på något sätt alltid på Spurs bekostnad.
Segern innebär att Arsenal nu har gått 15 matcher obesegrade i tävlingssammanhang. Och att Spurs inte har vunnit en enda ligamatch på Emirates Stadium på drygt 15 år. Det innebär samtidigt att Arsenal utökar serieledningen. Sex poäng ned till Chelsea. Och sju poäng ned till Manchester City. Sammanfattningsvis: En fullständigt jävla förträfflig söndag!
Jag hoppas att spelare och ledare passade på att njuta ordentligt igår. För mer tid än så får de inte under den här vanvettigt intensiva perioden av säsongen. Redan idag behöver de vända blicken mot Champions League igen. För på onsdag kommer Bayern München på besök. Är det månne Europas två bästa klubblag för tillfället som drabbar samman då? Mycket möjligt. Och på söndag är det dags för ännu ett derby. En tidig seriefinal mot Chelsea på Stamford Bridge.
Ingen rast. Ingen ro. Bara full fart framåt! Men är det inte precis så vi vill ha det?
Cheers!
