Den kanske hade sina ögonblick, men stundtals var matchen ingen höjdare underhållsmässigt skulle jag vilja påstå. Men det kanske har att göra med dramatiken mot Liverpool, vad vet jag. Dock var nog detta resultat till godo, det var kanske dags för oss att komma ner på jorden lite.
Matchen var verkligen upp och ned: vi matchade Brentford, var bättre i vissa sekvenser och sämre i andra. Alla spelare hade sina svajiga stunder. Ibland kändes det som att vi var tillbaka i samma mindset som innan andra halvlek mot City, medan vi i andra stunder skärpte till oss. Men ett gammalt mönster – samma gamla mönster som vi återvänder till gång på gång – visade sig igen: effektiviteten framför mål. Trots chanserna lyckades vi helt enkelt inte förvalta dem.
Ibland funderar jag på hur vissa säsonger hade sett ut om vi haft en Haaland längst fram – en spelare som sätter chans efter chans. För just nu känns det som att vi aldrig tar oss ur den onda cirkeln. Hur många gånger har inte Leeds haft mycket goda möjligheter att göra 1–0, 2–0 eller till och med 3–0, för att ändå till slut släppa in ett mål bakåt? Med bara lite bättre effektivitet den här säsongen hade vi sannolikt stått på över 20 poäng vid det här laget. Men allt det där är egentligen bara hypotetiskt skitsnack.
I den här matchen var det Okafor som fick lägena. Han var, som oftast, bra och lite järv, men stod också för flera chanser där åtminstone en borde ha gått i mål. Jag vet inte vad det är som gör att vi inte lyckas – är det mentalt? För det kan ju inte bara handla om otur hela tiden. Men om man ska lyfta något positivt i anfallsspelet går priset till Calvert-Lewin, som återigen hittade rätt med pannan och kvitterade till 1–1 efter ett fint inlägg från Gnonto. Han har faktiskt imponerat på mig, men frågan är ändå om inte en ny anfallare borde rekryteras i januari.
Matchen får i sin helhet i alla fall klassificeras som en taktiskt tillställning, där båda lagen nog är ganska nöjda med vad dem fick. Försvarsspelet dominerade medan tempot oftast var lågt. Leeds 3/5-bakclinje fortsätter att fungera väl, trots vissa individuella misstag – som Strujks idiotpass i första halvlek, som gav Brentford en bra målchans, men Perri räddade. Vid 1-0-målet tog bollen också på Bijol innan den gick in. Om detta räknas som otur eller misstag är öppet för diskussion, men utan touchen hade nog Perri räddat.
En poäng är absolut inte dåligt – det är en bra poäng. Men matchen känns ändå beige när slutsignalen går. En poäng, varken mer eller mindre. Ett rättvist resultat i en match där Leeds varken föll igenom eller tog chansen att lyfta. Stabilt, stundtals frustrerande – och ibland alldeles för bekant.
