Matchen började ändå med en gnutta hopp. Leeds fick en tidig utdelning genom Lukas Nmecha, som placerade in ett perfekt avslut i bortre hörnet efter en snabb omställning. Jag knöt näven för mig själv hemma i soffan och tänkte: ”Det var som fan, det trodde jag inte. Det kanske kan hända något idag ändå”. Den känslan skulle ju dock inte få vara så länge. Bara minuten senare kvitterar Forest genom Sangaré efter en svag insats av Lucas Perri – den mannen är inte riktigt så stabil i kassen som vi hade hoppats på.
Efter kvitteringen ändrades dynamiken helt – det kändes som om någon drog ur sladden. Energin i Leeds dog ut, man tappade momentum medan hemmalaget gick helt tvärtom. Forest tog över initiativet och kontrollerade bollinnehavet. Leeds såg mest förvånade ut att matchen fortsatte och hittade ingen rytm.
Samma historia upprepade sig i andra halvlek. I den 68:e minuten nickade Gibbs-White in 2-1 efter inhopparen Omari Hutchinsons inlägg. Leeds såg återigen maktlösa ut mot ett organiserat Forest.
Slutligen fastställde Elliot Anderson resultatet på straff i 91:a minuten, efter att Harrison sprang ned Hutchinson i straffområdet. Matchen blev en tydlig bild av hur Forest kunde utnyttja Leeds brister. Hemmalaget behövde egentligen inte spela överdrivet imponerande – det räckte med att hålla ordning på sig själva, för Leeds hade inte mycket att komma med.
För Leeds är känslan efter matchen väldigt tung. Laget har nu tre raka bortaförluster och befinner sig bara en poäng ovanför nedflyttningszonen. Det bådar inte gott inför de närmaste matcherna, som bara kommer att bli svårare och svårare. Perioden vi befunnit oss i nu hade väl varit våra bästa chanser att plocka poäng, och utvärderingen blir därmed hård: vi har helt enkelt inte gjort tillräckligt bra ifrån oss. Sex poäng till hade suttit fint. Men som man bäddar får man ligga.
Bristerna och problemen fortsätter ständigt. Farke säger ungefär samma saker efter varje förlust, och det verkar inte som om laget lär sig något. Och på tal om Farke – han står inför en växande press, åtminstone från oss fans. Klubbledningen är nog lite mer tillbakadragna, men de kommande dagarna blir tveklöst intressanta.
Personligen vet jag inte vad man ska göra. Om man sparkar honom, vem ska man ta in istället? De två bästa alternativen som funnits är redan plockade av andra klubbar. Steven Gerrard har nämnts, men ärligt talat – jag tror knappast det hade blivit bättre med honom.
Förhoppningen är i alla fall att Leeds ska kunna återfinna energi, mod och en tydlig idé innan säsongen går in i nästa fas. Annars riskerar bottenstriden att bli mer än bara en abstrakt oro.
