George Graham satt på läktaren. Då blev det one-nil to the Arsenal. Just nu lever vi i hög utsträckning på vårt ramstarka försvar. Tre raka ligamatcher utan att släppa till ett enda avslut på mål för motståndaren (dagens statistik som hävdar ett för Crystal Palace är missvisande) säger allt.

Vi får rikta ett extra tack till spanjoren Pino, för det var en onödig frispark han gav oss i den 39:e minuten. Det var ur den som matchens enda mål kom. Rice skickade in frisparken, Gabriel nickade ner och Eze steg fram och bjöd på både akrobatik och 1-0.

I början av andra halvlek var det nära utökning på en ny fast situation. Gabriel nickade i ribban och bara en fenomenal räddning av Henderson stoppade Rice från att få in returen.

Arteta ställde ut en stark elva på planen. Glädjande nog fanns Gabriel med i den trots rapporterad känning i veckan. Calafiori var tillbaka i backlinjen och Trossard fick förtroendet före Martinelli.

Spelmässigt var det inte mycket att hurra för ur offensiv aspekt. Mycket bollinnehav, men inte mycket mer. Det tog 33 minuter innan Arsenal hade ett första skott på mål. Det var lågt tempo och ovanligt många felpassningar. Men målet kom och så länge vi inte ens tillåter våra motståndare att få avslut på mål räcker det ju gott så.

Matchens orosmoln och oklara skador: Saliba utgick i halvtid och Rice i slutet.

Gabriel

Brassen tog över kaptensbindeln när Saka byttes ut - och bara utstrålar ledarskap. Han är på rätt plats vid rätt tid och håller ihop försvaret oavsett kollegor. Skickade dessutom iväg ett par intressanta djupledsbollar i dag.

Timber

Man vet vad man får av Timber. Hundra procent, arbete, vilja, stabilitet. Det är inte lätt att ta sig förbi honom och det är vi glada för.

Trossard

Försöker vara kreativ framåt. Håller i boll, försöker lirka och hitta öppningar på trånga ytor.