Fiorentina stod för en stark första halvlek där man vågade utmana, föra spelet och sätta tonen. Redan tidigt visade Viola mer mod än vi sett på länge och vid 26:e minuten kom utdelningen. Nicolo Fagioli slog till med ett solomål där han hade lite flyt, men också stor kyla. Hans första avslut tog på en Como-försvarare, bollen studsade tillbaka till honom och i friläget var han iskall när han placerade in 0–1. Ett mål som speglade Fiorentinas första halvlek. Kontrollerad, fokuserad och utan onödig stress.

Fiorentina fortsatte trycka på efter målet och avslutade halvleken i relativ kontroll. Como tilläts ha boll men skapade mest halvchanser och lyckades aldrig riktigt hota. Backlinjen stod rätt och mittfältet jobbade disciplinerat.

Andra halvlek inleddes med en forcering från Como. Tempot ökade och hemmalaget tryckte upp fler spelare, men Fiorentina red ut stormen och började hitta sina ytor igen. Efter fint spel centralt hamnade bollen hos Mandragora i straffområdet. Han blev fälld och domaren pekade på straffpunkten. Moise Kean klev fram och placerade säkert in 0–2 högt upp i vänstra hörnet. Fiorentina var i extas.

Como svarade med offensiva byten och matchen utvecklades till en fysisk och het kamp. Spelet blev grinigt och tempot hackigt. I ett läge föll Rodriguez i straffområdet efter kontakt med Harrison och Como krävde straff, men domaren lät spelet fortsätta. Kort därefter fälldes Dodo och fick frispark med sig. Den efterföljande ordväxlingen mellan Cesc Fabregas och Paolo Vanoli eskalerade och slutade med att Vanoli visades ut. Tränaren borde visa lugn i ett sådant läge, men känslorna tog över.

Pressen ökade. Parisi stod för en soloräd som var nära att resultera i ett drömmål, men avslutet blockerades olyckligt nog av Kean. Sedan kom det som kändes så bekant. Ett inlägg i straffområdet och ett självmål från Parisi reducerade till 1–2. Nervositeten spred sig direkt.

Till skillnad från matchen mot Torino valde Fiorentina dock att inte kapitulera. Bytena gav ny energi och laget fortsatte kämpa istället för att backa hem av rädsla. Matchens slutskede präglades av fult spel, frustration och alla fotbollens mörka knep. Mandragora lyckades dessutom provocera fram ett rött kort på Morata i slutminuterna, vilket tog bort ett tungt huvudspelshot från Como.

Fiorentina höll undan och säkrade tre extremt viktiga poäng.

För första gången på länge spelade Fiorentina som ett lag som verkligen kämpar för att hålla sig kvar i Serie A. Det var inte vackert, det var inte kontrollerat i 90 minuter, men det var beslutsamt och uppoffrande. Backlinjen stod upp bra, Pongracic var dominant och Ranieri gav laget energi. Harrison hade däremot en svag insats och var en tydlig svag punkt på högerkanten.

I en nedflyttningskamp handlar det inte om stilpoäng. Det handlar om att överleva. Den här gången gjorde Fiorentina det.