När nu juletiden närmar sig så kan det vara dags att se över vad vår akademi har gjort under hösten. Jag har bevakat skeendet för U18, U21, FA Youth Cup, UEFA Youth Cup, samt de två mindre turneringarna EFL Trophy(för U21) och Premier league Cup(för U18).
Om man börjar med resultaten
U21: 3 vinster, 3 oavgjorda fem förluster
U19: 1 vinst och fem förluster
U18: 6 vinster, fem oavgjorda och fyra förluster
Laget är utslaget ur UEFA Youth Cup, Ligger på en 15e plats av 29 i U21 och nia av femton i PL South i U18. Till det har man åkt ur EFL Trophy och Premier League Cup.
Summering av detta:
Ett kraftfullt bakslag för Gunners ungdomssatsning måste man nog säga. Som Arsenal-supporters kan man glädjas åt att Nwaneri, Saka, Myles Lewis-Skelly och Dowman får spela i Premier League, att Marli Salmon och och att Harrison-Annous fått speltid; men bakom dessa har det helt enkelt inte fungerat alls. Resultaten i U18, U21 eller cuperna är ett underkänt betyg.
Analys
Det finns naturligtvis inget enkelt svar på varför det gått som det gått, men några svar kan finnas nedan.
- Nya coacher
Det har varit ett uppbrott under året. Först slutade Jack Wilshere som U18-chef efter fjolåret och sedan försvann Mehmet Ali som U21-chef. Förvisso var Wilsheres avhopp lite tidigare, men har Adam Birchall med team kunnat förmedla den Arsenal-through-and-through-känsla som en ikoniserad Wilshere gav? Jag tvivlar. Max Porter tog över efter Mehmet Ali och mitt i säsongen dök David Horseman upp för att ta hand om UEFA Youth Cup. Jag kan möjligen ifrågasätta problemet inom ledningen att ha så många byten. Inte lätt att hålla kvar coacher som vill framåt heller, men om man tittar på ledningen kring lagen så är det få som varit på sin position en lång tid.
- Osäkerhet i laguppställningar
Något som hela tiden lagledare får jobba med är att förstå vilka spelare som finns att tillgå. Som gammal div IV-tränare så har jag detta extremt färskt även fast det inte är på samma sätt naturligtvis. I den klubb jag var tränare i så hade vi dock en löpande diskussion med B-lag och juniorlag om vilka spelare som skulle träna med A-laget från juniorerna, hur de skulle matchas, om de skulle matchas och hur mycket speltid som var lämpligt.
När man läser samlingarna kring A-laget och vilka spelare som kallas upp löpande, så måste det vara svårt för Porter, Houseman och Birchall att plocka ihop ett slagkraftigt lag. Kontinuerligt är Salmon, Copley, Harrison-Annous, Dowman, Nichols, Jack Porter eller Rojas med kring A-laget. Vissa är med i truppen och då är man per definition borta från akademi-matcher. Sedan är det landskamper för U15-U16 och det begränsar viss upptagning också. Vid något tillfälle - när man skulle spela mot Cardiff med U21- så saknades Clarke, Hamill,Salmon, O'Neill, Thompson,Dowman, Porter,Agustin,Ranson och Setford - alla borta pga landskamper.
- Tillgänglighet av de bästa spelarna
Det ovanstående gör att lagen oftast ha fått klara sig utan Dowman, Porter, Salmon och Harriman-Annous - under delar av säsongen, då de skall spela med A-laget eller vara med på samlingar.
- Skador på nyckelspelare
Det har varit en del tråkiga skador på spelare också. Dowman gick precis söonder. Harriman-Annous har varit borta några veckor, Louis Zecevic-John kom pecis tillbaka och under året har man saknat Julienne och Sweet.
- Många av samma kvalitet och struktur
Det är också rätt vanligt att många av spelarna som tas in har ungefärligt samma kvaliteter. Snabba, flinka yttrar och backar som kan spela över hela linjen. Jag saknar dock två typer av spelare som inte utmärker sig. En stark mittfältare som kan diktera spelet, hålla uppe linjen och vara ett nav. Sedan saknas målskytten. Laget tappade Casey, Gower, Rosiak och Edwards inför året. Salah-Eddine gick också. Detta har inte nöjaktigt ersatts, även fast Augustin värvades till mittfältet. Marciniak och Julienne skall kunna ta tag i mittfältet, men deras utvecklingskurva har inte varit stark, så där saknas det en del kvalitet kan jag tycka.
- Stödja spelares utveckling på rätt sätt
Sedan skall man inte måla bara svart eller grått utan stryka utvecklingens färger med stora penseldrag. Akademins mål är inte troféer utan att ge ungdomar en möjlighet att utvecklas mot seniorspel. Om några av dem tar steget upp till ett A-lag hos Arsenal är den en bonus. Många faller bort och historien har väl visat att få spelare har ramlat genom det nät som Arsenal har och som senare har lyckats. Samtidigt skall spelarna trivas och utvecklas. Det måste vara en fantastisk upplevelrse för spelare som är 16-17 år gamla att få ges en möjlighet att träna med A-laget på London Colney. Att se dem, lyssna på dem, prata med och lära av dem. Artéta har alltid med några juniorer på träningarna för att se och lära. En fantastisk möjlighet och en sporre. På samma sätt lyfter man upp U13-U16-spelare till U18/U21. Vi har sett namn som Pedro, Phillips, lillebror Nwaneri, Munoz, Maghoma, Yetna och Nduka göra avtryck i U18/U21 under hösten och för dem är det naturligtvis makalöst att gå från Hale End till matcher med U18/U21. Det visar att klubben tror på dem och ett lärlingskontrakt ligger inom räckhåll.
Nästa artikel handlar om spelarna.
