Säsongsbetygsättning av spelartruppen 24/25 - Mittfältare, Forwards och Tränare

Betygsättningen utgår som vanligt ifrån följande:

(5+) – Enastående, utomordentligt bra, överjävlig,  m.m.  

(4,5)

(4+) – Mycket väl godkänd

(3,5)

(3+) – Väl godkänd

(2,5)

(2+) – Godkänd

(1,5)

(1+) – Icke godkänd

(-) – För svagt underlag för betyg 

Mittfältare 

#6 Conor Coventry (4,5+)

46 (46+0) matcher, 1 mål, 3 assist, 27 poäng

Den utpekade ersättaren till George Dobson - eller inte bara den utpekade utan faktiskt den reella ersättaren, den förbättrade ersättaren. Tro mig, George Dobson kommer alltid hållas otroligt högt hos undertecknad, men det kan inte gå ut över faktumet att Coventry var precis det som står beskrivet ovan. Som den spelare han är så har han funnits där hela säsongen och startat match in och match ut. Han har löpt kopiöst såväl lod- som vågrätt, sått för flest brytningar och tacklingar i hela divisionen och styrt tempot i matcherna med sina kunskaper som spelfördelare. Ja, han har varit precis den där nyckelspelaren som han värvades från West Ham för att bli - och bara genom det visat att han har en ännu högre nivå i sig. Det är ibland nästan svårare att skriva om och motivera de spelarna som verkligen varit bra - så även i detta fall - men Conor är väl så nära en 5:a man kan komma, om man nu inte blir det. Mycket, Mycket Väl Godkänd. 

#8 Luke Berry (3+)

41 (32+9) matcher, 7 mål, 6 assist, 14 poäng

Luke Berry lämnade efter många år Luton Town i somras och tog direkt chansen att återförenas med Nathan Jones - från Premier League till League One. Där och då var det en av ligans högoktaniga förstärkningar inför säsongen. Sedan är det svårt att komma med den kravbilden och faktiskt dominera i en svår division, något som säsongsbetyget antyder att Berry inte riktigt gjorde. Med det sagt var Berry väldigt bra. Han startade majoriteten av matcherna, deltog i de flesta och levererade fullt godkänt med poäng - som ofta bestod av riktiga klassmål. Det hörde sedan till vanligheterna att han just startade matcher men att han sedan under matchens gång, runt 60-70 minuten, byttes ut och offrades för någon taktisk justering. En absolut Väl Godkänd säsong från Berrys sida, som vi ser fram emot att ha med under kommande säsong med.  

#10 Greg Docherty (4+)

42 (39+3) matcher, 5 mål, 2 assist, 20 poäng

Den löpvilliga och rivige skotten tog efter fyra säsonger i Hull, varav tre i The Championship, steget ned till League One och Charlton för att vara med i en ny satsning och kommande framgång. På köpet klev han rakt in som lagkapten i klubben och skulle bli en av dem som tydligast höjde kravställningen och satte ett tydligt mål om vart det här projektet var på väg. Precis som laget så darrade väl Docherty tillfälligt i sina prestationer under hösten, men från att samtliga lagdelar började sätta sig så blev också Docherty den mittfältsmaskin han var värvad för att bli. Även här fick oräkneligt antal löpmeter och oändligt med dueller, och Docherty växte bara med säsongen - han blev bara bättre och bättre för varje match som gick. Ja, det märktes om inte Docherty var där - men det var väldigt sällan det gjorde det, för han var nämligen alltid där och då gick laget bra. Mycket Väl Godkänd. 

#12 Terry Taylor (2+)

8 (6+2) matcher, 0 mål, 0 assist, 4 poäng

Det som egentligen inte blev någonting alls under säsongen 2023/24 för nyförvärvet Terry Taylor - skulle kanske bli något när mittfältaren tog nya tag inför 2024/25. Han började långt bak i ledet och hade mycket att bevisa, men hyllades för sin attityd och inställning när han tagit sig an uppgiften. Detta ledde till att han först smög sig in i matchtruppen, sedan få ordentligt med speltid i cupmatcher och till sist även börja vikariera för att starta i ligan. I grund och botten gjorde också Terry Taylor det ganska bra när han väl fick chansen och det uppmärksammades med glada tillrop från utanför planen. Men när allting stod rätt till i spelartruppen så var han likväl fortsatt tydlig reserv bakom den ordinarie mittfältstrion - och det frammanade sina konsekvenser i januarifönstret. På eget initiativ, efter eget önskemål, så lånades Taylor ut till ligakonkurrenten Northampton för regelbunden speltid, vilket han också erhöll under sin halva säsong och gjorde det bra. Han återvänder nu till Charlton inför kommande säsong, redo att ta upp kampen igen med en Godkänd säsong bakom sig. 

#17 Alex Gilbert (2+)

14 (4+10) matcher, 0 mål, 3 assist, 3 poäng

Alex Gilbert var ett av två lån som hämtades in under januarifönstret för att förstärka och fylla luckor i truppen inför den avgörande vårsäsongen. Som alternativ på offensivt mittfält kom Gilber främst att konkurrera med Luke Berry och hamnade således på bänken under större delen av sin tid i klubben. Det blev dock ett gäng med inhopp, och när han väl fick starta bidrog han stundtals med en känslig högerfot som utnyttjades vid fasta situationer - och som stod för sammantaget tre assist. Eftersom Berry dessutom skadade sig under playoff-spelet, så gavs chansen till start för Gilbert i den andra semifinalen och finalen - där Gilbert kom att bidra till uppflyttningen i dess absoluta avgörande skede. Helt klart Godkänd.  

#18 Karoy Anderson (2,5+)

40 (16+24) matcher, 2 mål, 0 mål, 8 poäng

Det är sällan lätt att följa upp sin debutsäsong och sitt genombrott med att bara fortsätta på samma positivt inslagna väg framåt - det fick Karoy Anderson känna på under sitt år två. På ett väldigt naturligt sätt pendlade han väldigt mycket mellan högt och lågt i sina prestationer, där han i ena inhoppet bjöd på fotbollsgodis och i nästa start knappt såg ut att kunna hantera en boll vid sina fötter. Något som dock stod sig kontinuerligt var förtroendet från klubben och Nathan Jones, som fortsatte att ge Karoy minuter trots stundtals tvivelaktiga insatser. Det var någonting som betalade sig i längden för efter en sisådär höstsäsong blev Karoy en viktig pusselbit under våren genom att roteras in i startelvan vid tillfällen och sedan bidra med energi och löpstyrka i sina inhopp. Nu, 40 League One-framträdanden rikare, går Karoy in i säsong tre med målet att bli ännu stabilare och ännu bättre än bara lite mer än Godkänd. 

#28 Allan Campbell (1+)

12 (6+6) matcher, 0 mål, 2 assist, 3 poäng

Den offensive mittfältaren lånades in från Luton inför säsongen och anlände med tämligen goda meriter från Skottska Premiership (Motherwell) och The Championship (Luton). Det fanns alltså all anledning att tro att Campbell skulle kunna bli en fin förstärkning på League One-nivå, trots att föregående säsong varit en bortkastad sådan som utlånad till Millwall. Och det skulle visa sig att mycket av det negativa fortsatt höll i sig. Campbell blev snabbt en hackkyckling på grund av mindre lyckade prestationer - även om undertecknad menar att han inte heller var så dålig som många ville få det att låta som. Det blev mer än en handfull starter, det blev mer än en handfull inhopp och det blev två assist under det som bara skulle bli en halv säsong i Charlton. I januari valde huvudklubben Luton att genomföra en affär med Dundee Utd, dit Campbell flyttade och slutförde säsongen. Vi hoppades dock på mer från mittfältaren, så han måste anses som Icke Godkänd. 

#30 Ibrahim Fullah (-)

1 (0+1) match, 0 mål, 0 assist, 0 poäng

Fullah var en av ett par akademispelare som fick chansen till ligadebut i den sista omgången av League One, hemmamatchen mot Burton Albion, efter att tidigare under säsongen ha signerat ett senioravtal med sin moderklubb. Under sin begränsade tid på planen såg Fullah energisk och hungrig ut, och var även nära att göra mål men fick nöja sig med en ramträff. Det räcker naturligtvis inte till underlag för en betygssättning - men att Fullah är spännande tar vi med oss till kommande säsong. 

#35 Kai Enslin (-)

1 (0+1) match, 0 mål, 0 assist, 0 poäng

Sedan var det även Kai Enslin som, precis som Fullah, fick ligadebutera i den där sista omgången och hemmamatchen mot Burton, när playoff-platsen redan var säkrad och chansen till direktuppflyttning hade försvunnit. Enslin kom in, spelade enkelt och gjorde vad han skulle. Det har länge talats gott om Enslin inom Charltons akademi och vi hoppas att den mångsidige mittfältaren kan fortsätta ta kliv och konkurrera om speltid framöver med, så fortsätter klubben att leva upp till talangfulla rykte. 

Forwards 

#7 Tyreece Campbell (4+)

46 (39+7) matcher, 7 mål, 5 assist, 22 poäng

“...Tyreece Campbell running down the wing, scoring goals, making the Charlton sing”. Ja, det här var säsongen när TC fick en egen sång och tog nästa kliv i sin utveckling - och det ett rejält sådant. Spetsegenskaperna med farten och finessen har alltid synts där - men den här säsongen gick TC från att vara in-och-ut ur startelvan och en obefintlig slutprodukt, till en ordinarie och poängproducerande nyckelspelare. Det är väl fortsatt poängproduktionen och slutprodukten som TC ska slipa på för att till slut få ett Corey Blackett-Taylor-genombrott och ta ytterligare ett kliv, vilket Nathan Jones har tagit spelaren under sina vingar för att lyckas med. 

Men vi ska heller inte stirra oss blinda på den individuella statistiken efter den här säsongen, för i många matcher - egentligen spritt över hela säsongen - så var många gånger TC Charltons enda allvarliga hot framåt. I så många matcher har man bara kunnat svepa ut bollar mot vänsterkanten för att ge TC bollen och sedan har det hänt något. Ett par dribblingar, en tempoväxling, en målchans eller varför inte ett brytande mönster och så var det också ett mål. Ja, det här var säsongen där den egna produkten växte ut som en helt central del i Charltons offensiv och i vissa matcher en, inom klubben, oersättlig nyckelspelare. TC är med andra ord Mycket Väl Godkänd. 

#9 Gassan Ahadme (1+)

19 (11+8) matcher, 1 mål, 1 assist, 2 poäng

Det är få spelare som är icke godkända efter säsongen - och få som faktiskt är så välförtjänta av det som Gassan Ahadme. Och det kan ju tyckas taskigt, men nej. Forwarden värvades för relativt stora League One-pengar från Ipswich under sommaren, och beskrevs som mallen för en Nathan Jones-forward. Men så fel det skulle bli. Det syntes tidigt att Ahadme hade en rejäl uppstartssträcka för att göra sig bekväm i Charlton-tröjan. Han matchades frekvent under höstsäsongen och gjorde ett avgörande mål i bortamatchen mot Shrewsbury (0-1), men oavsett hur mycket Charlton hoppades och önskade att det skulle lossna för Gas så gjorde det aldrig det. Var i majoriteten av matcherna vilsen och klen i straffområdet - ja, stundtals direkt dålig. På grund av skador och petningar blev sedan speltiden närmast obefintlig under vårsäsongen och forwardens framtid känns därför mycket osäker framöver. 

#11 Miles Leaburn (2,5+)

26 (14+12) matcher, 6 mål, 2 assist, 10 poäng

Efter lång skadefrånvaro rehabade sig vår gunstling i form inför säsongen och kunde först smygas i gång med spel i början av oktober månad, där det inledningsvis varvades mellan inhopp och starter. Det krävdes dock en naturlig inkörningsperiod innan Miles blev den som vi så väl känner till. Under jul- och mellandagarna blev det fyra mål på tre matcher, vilket sedan kompletterades med ytterligare två mål under en period där prestationerna började gå upp och ner igen. Dessvärre fick sedan Miles inte fortsätta bygga vidare på det här säsongen ut, utan från mitten av mars och framåt gjorde sig nya skadebekymmer påminda och säsongen tog slut för tidigt igen. Det gick åter att inte undgå den klass och den talang som Miles Leaburn besitter när han får vara frisk och komma i form - men vi ska heller inte blunda för de besvär och oroväckande frånvaro som han inte blir kvitt. 

#13 Kaheim Dixon (2+)

3 (0+3) matcher, 0 mål, 0 assist, 1 poäng

Genom sin förankring och sina kontakter på Jamaica lyckades klubben knyta till sig en ny bekantskap därifrån under förra sommaren - den vindsnabbe och tekniske yttern Kaheim Dixon. En spelare som redan gjort sig till landslagsman på hemmaplan och som nu gjorde sin stora flytt i karriären för att ta nästa kliv. Det blev sedan verkligen ett se-och-lära år för Dixon, som inte förekom i mer än tre inhopp under säsongen. Men på de få chanser som gavs så hann talangen visa upp sina spetsegenskaper - och det fick flera att ropa efter hans namn från hösten och genom hela säsongen. Det är svårt att kräva mer av en ung kille som för första gången flyttar över halva jordklotet, men Dixon hann sätta sin prägel på matchbilder och visa att han är en spelare att räkna med framöver. En utlåning vore kanske inte fel? 

#14 Danny Hylton (2+)

6 (0+6) matcher, 1 mål, 0 assist, 0 poäng

Visst var det många som höjde på ögonbrynen när det uppdagades att Danny Hylton tränade med laget, provspelade i träningsmatcher och till och med följde med på träningsläger med spelartruppen. Det fanns en logisk förklaring till det i forwardens långa och nära relation till Nathan Jones - men faktum är att han inte gjort ett enda mål på sina två senaste säsonger hos Northampton Town. Nu var dock planerna för Danny Hylton annorlunda. Han skrev på som spelare, klev in i ledarstaben som hjälptränare och förlängde sedan sitt kontrakt säsongen ut. Hylton fyllde bitvis en liten funktion på planen genom sex inhopp och ett mål, vilket ikoniskt nog gjordes mot Northampton på bortaplan. Men mest bidrog han nog ändå utanför genom att vara en del av Nathan Jones stab och genom att landsätta den kultur som gjorde en uppflyttning möjlig - och som Hylton varit en del av tidigare. Avslutade spelarkarriären efter säsongen för att på heltid ägna sig åt tränarsysslan. 

#22 Chuks Aneke (2,5+)

27 (0+27) matcher, 1 mål, 5 assist, 7 poäng

Så då kom säsongen när Chuks Aneke gick in på sitt sista kontraktsår i Charlton - ett kontrakt som vi nu vet inte kommer att förlängas, vilket betyder att Chuks kommer att lämna klubben. Det blev en ganska lyckad sista säsong för Chuks del, inte minst då för att han fick lyfta playoff-bucklan i sin sista match i Charlton-tröjan, men kanske främst för att han kunde vara med och bidra under större delen av säsongen. Centertanken höll sig ifrån de återkommande allvarliga skadorna genom att matchas och vårdas med uträknad försiktighet som ändå gjorde att kunde just bidra. Nej, det blev inga starter, det blev bara inhopp och ett mål - men ännu en gång måste vi se bortom statistiken och vända oss till helheten. För många gånger bidrog Aneke bara genom sin närvaro - genom ett inhopp på 45 eller 5 minuter. Det finns ingen annan spelare i divisionen som med den auran kan förändra en matchbild på så kort tid - det är bara Aneke som kan det, och det var ett viktigt verktyg att ha under säsongen. 

#24 Matty Godden (4,5+)

43 (31+12) matcher, 19 mål, 1 assist, 25 matcher

Under förra sommaren såldes förra säsongens skyttekung Alfie May (Birmingham) till mångas besvikelse. Ersättaren, rutinerade Matty Godden, köptes in från Coventry och andradivisionen - ett beslut många var skeptiska till, så även undertecknad. Men så fel man skulle ha. Ja, det går faktiskt inte att beskriva ersättaren och värvningen av Godden som monumentalt lyckad. Måltjuven fungerade som perfekt spjutspets i Nathan Jones formation och hans kunskaper i straffområdet lät göra väsen av sig, för det blev över 20 mål sammanlagt under säsongen och 19 mål i ligan och playoff-spelet. Viktigast av dem alla blev såklart det avgörande målet i playoff-semifinalen mot Wycombe, där Godden klev fram som bäst när det behövdes som mest. Det är bara för alla som känner sig träffade att ta ett steg tillbaka och be om ursäkt att vi överhuvudtaget tvivlade på dig, Matty “The Sniffer Dog” Godden. Mycket Väl Godkänd. 

#29 Daniel Kanu (1,5+)

17 (5+12) matcher, 1 mål, 0 assist, 1 poäng

Det känns kanske aningen hårt att tilldela ett underkänt betyg till den unge anfallaren efter dennes skadedrabbade säsong - men ställs frågan till Kanu själv så är det inte säkert att han motsätter sig det. Säsongen ställs ju lite i kontrast till hans föregående, då han slog igenom och bidrog med 6 ligamål och 30 ligamatcher under en svag kollektiv säsong. Men den här säsongen gjorde sig skador påminda för den ännu unge spelaren (född 2004) och kunde liksom aldrig komma igång med att konkurrera och göra sig själv rättvis. Så betyget är mer ett resultat av att han aldrig riktigt lyckades bidra, snarare än att han var svag i sina prestationer. En utlåning med full speltid vore kanske det mest optimala under kommande säsong för att få igång Kanu igen. 

#33 Micah Mbick (2+)

5 (0+5) matcher, 0 mål, 0 assist, 0 poäng

Den unge, storvuxne anfallaren kom fram med några enstaka inhopp under Michael Appletons ledning under föregående höstsäsong (2023), och syntes egentligen inte sedan till förrän i april i år när han involverades i matchtruppen igen - och sedan kom att få speltid i fyra ligamatcher, plus i självaste playoff-finalen på Wembley. Det är kanske egentligen inte ett tillräckligt underlag för betyg, men Mbick har fortsatt visa sin utvecklingspotential och gjorde sig relevant i hård konkurrens och gav sig själv möjligheten till speltid. Blir självfallet intressant att följa framöver med sitt fysiska targetspel. 

Tränare 

Nathan Jones (5+)

Här känns på något sätt kommentarer överflödiga. Nathan Jones kom in under förra vårsäsongen i det akuta läget när nedflyttningsplatserna var nära och klubben gick mot sin sämsta säsong på cirka 100 år. Han såg till att laget började ta poäng, stabiliserade läget och kunde från sommaren och framåt börja rita laget efter egen mall och egna önskemål. En ny kultur skulle etableras, en högre kravställning och en tydlig målsättning. 

Defensiven satte sig först och gav en tydlig struktur att stå på under höstsäsongen, med många hållna nollor och uddamålsvinster. De gånger man tappade poäng så handlade det om en idéfattig offensiv, vilket korrigerades från julen och framåt - och resan mot uppflyttning blev på allvar. Drömmen om direktuppflyttning levde till den näst sista omgången, men det blev playoff och där avvärjdes först Wycombe i ett dubbelmöte innan Leyton Orient parerades i finalen på Wembley - givetvis med uddamålet. 

Ja, det här blev egentligen en kort säsongssammanfattning istället, men får fungera som en motivering till vad Nathan Jones faktiskt åstadkom under sin första riktig säsong som manager i klubben. Ett ovärderligt arbete bakom en säsong vi aldrig kommer att glömma.