Old School Football
2025-05-31 01:00
"The Athens Hilton Party" - festen som gav Chelsea sin första europeiska buckla
Chelsea är ensam engelsk klubb med minst en titel från varje europeisk cup. Under decennier har de varit en av Europas främsta klubbar, men ändå är det nog det extremt färgstarka gäng som vann den första pokalen, som är mest fascinerande.
Per Malmqvist Stolt
"Vila din ben, grabben, oroa dig inte, lämna allt till mig"
Det är precis den nonchalans som Chelseas store stjärna och center Peter Osgood var känd för. Han riktade sin då något simmiga blick mot den lite yngre Alan Hudson. Mittfältsgeniet Hudson hade tagit manager Dave Sextons ord på allvar, gått till marknaden, handlat lite, men inte tagit en droppe sprit. Väl tillbaka vid poolen på hotell Hilton i Aten möts han av Osgood, iförd randig tröja, Chelsea-shorts och sandaler. Han sitter vid baren tillsammans med lagkompisarna Tommy Baldwin och Charlie Cooke. Och de hinkar i sig drinkar. Dagen före finalen i cupvinnarcupen 1971 mot självaste Real Madrid. Kanske den viktigaste matchen i klubbens historia. Åtminstone den kanske tuffaste. Osgood var inte orolig, då han visste att han skulle avgöra matchen. Dags för en till drink först.
De första stjärnorna
Händelsen har av Alan Hudson döpts till "The Athens Hilton Party" och är en rätt så bra bild av det Chelsea som var på den tiden. Under The Swinging Sixties gick Storbritannien som tåget, såväl ekonomiskt som kulturellt. Och längs Kings Road - där vi finner Chelseas hemmaarena Stamford Bridge - befann man sig i centrum av allt som ansågs coolt i denna nya värld av glamour som växte fram efter två världskrig av elände.
Några av spelarna i Chelsea FC blev - likt George Best i Manchester United - de första riktigt stora sportstjärnorna som frotterade sig bland filmstjärnor och kändisar rent generellt. Mest känd av dem alla var Peter Osgood. Centern som fick superstjärnor som Raquel Welch att i Time Magazine uttrycka sin beundran, så till den grad att hon något år senare bjöds in och poserade med Chelsea-mundering och Osgoods tröja nummer nio. Osgood klippte sig för övrigt med jämna mellanrum hos den kanske första kändisfrisören Vidal Sasson. Han var också bland de första med att ha en egen agent. Men agenter på den tiden förhandlade inte löner, utan försökte bidra med lite extra PR och trycka upp affischer som signerades och såldes med en liten vinst.
En avspisad agent
Faktum var att Osgoods agent försökte få till ett möte med Raquel Welch redan innan säsongstarten 1970/71. Men samtalet med managern Dave Sexton gick inte direkt lysande. Sexton kom från en annan tid och hade ingen förståelse för det här med PR. Svaret kom snabbt:
"Nej, det kan jag inte tillåta - adjö!"
Greg Tesser hette agenten som avspisades. Men något år senare skulle som sagt var en annan känd profil inom den engelska fotbollen - Jimmy Hill - lyckas med konststycket att ta Welch till Chelsea för att träffa Osgood.
Kungar längs Kings Road
I Chelsea på den tiden fanns ytterligare två fotbollsunderhållare av rang. Den skotske liraren Charlie Cooke samt mittfältseleganten Alan Hudson. Tillsammans med Osgood deltog de också friskt i livet med film- och popstjärnor i och kring Kings Road. De hade givetvis med sig andra spelare, såsom Tommy Baldwin, vars smeknamn var svampen. Själv hävdade han att det var från en match då han sugit in varje motståndare, medan andra menade att det handlade om hans förmåga att inta alkohol.
Chelsea på den tiden var ett lysande lag, som när allt stämde kunde spela briljant fotboll, men kanske inte så till den grad att de vann ligatitlar. Men cuptitlar tog de hem.
I mål hade man den engelske landslagsmannen Peter Bonetti, kapten och chef i backlinjen var den fruktat brutale Ron "Chopper" Harris. På mittfältet fanns eleganter som Charlie Cook, Keith Weller och Alan Hudson tillsammans med en mycket kompetent sittande mittfältare i form av John Hollins. Längst fram huserade den störste stjärnan av dem alla - Peter Osgood.
Det var dock Hudson, Cooke och Osgood som ansågs som de största begåvningarna, men tillika festprissar. Något som inte alltid funkade med den konservative Dave Sexton.
Ingen hade räknat med omspel
Och nu satt man där, på hotellet i Aten och hinkade drinkar. I väntan på en returmatch mot Real Madrid. För det var nämligen så att finalen slutade 1-1 och på den tiden fanns det inte en tanke på något som straffsparksavgörande. Faktum var att man hade inte ens funderat över vad som skulle hända om det blev oavgjort. Efter lite byråkratiska turer beslutades dock att även returen skulle spelas i Aten. Två dagar senare.
Det var bara att vänta. Dave Sexton hade gett order om att vila och inta mycket vätska i hettan. Något som Osgood och company tolkade på sitt vis. Mittfältsankaret John Hollins fick också problem, då hans mamma blev mäkta upprörd då han genast skulle ta sig hem för att vara best man på ett bröllop. Han fick dock stanna.
Peter Osgood hade satt Chelseas mål i den första matchen, som Real Madrid styrde, men där Chelsea inte gick att räkna bort. Så nu satt han där, tillsammans med Cooke och Baldwin, och drack drinkar i värmen övertygad om att det var just han som kommande dag skulle avgöra finalen till Chelseas fördel.
Färgstarkt gäng som banade väg
Och hur gick det? Jo, Peter Osgoods 2-0 i den 39:e minuten avgjorde matchen. Real reducerade, men det räckte inte och Chelsea fick därmed lyfta sin första europeiska cup.
Chelsea har nu vunnit samtliga varianter av cuppokaler som finns i Europa. Två stycken Champions League, två Europa League, en Conference League samt två cupvinnarcuper. Men först ut var detta färgstarka gäng i cupvinnarcupen 1971. Sannolikt det mest färgstarka i Chesleas historia. De banade väg. Allt efter The Athens Hilton Party.
Hur gick det när de skulle försvara cupen? Jo, de åkte ut mot Åtvidaberg. Sådana var dem, detta Chelsea.
Det är precis den nonchalans som Chelseas store stjärna och center Peter Osgood var känd för. Han riktade sin då något simmiga blick mot den lite yngre Alan Hudson. Mittfältsgeniet Hudson hade tagit manager Dave Sextons ord på allvar, gått till marknaden, handlat lite, men inte tagit en droppe sprit. Väl tillbaka vid poolen på hotell Hilton i Aten möts han av Osgood, iförd randig tröja, Chelsea-shorts och sandaler. Han sitter vid baren tillsammans med lagkompisarna Tommy Baldwin och Charlie Cooke. Och de hinkar i sig drinkar. Dagen före finalen i cupvinnarcupen 1971 mot självaste Real Madrid. Kanske den viktigaste matchen i klubbens historia. Åtminstone den kanske tuffaste. Osgood var inte orolig, då han visste att han skulle avgöra matchen. Dags för en till drink först.
De första stjärnorna
Händelsen har av Alan Hudson döpts till "The Athens Hilton Party" och är en rätt så bra bild av det Chelsea som var på den tiden. Under The Swinging Sixties gick Storbritannien som tåget, såväl ekonomiskt som kulturellt. Och längs Kings Road - där vi finner Chelseas hemmaarena Stamford Bridge - befann man sig i centrum av allt som ansågs coolt i denna nya värld av glamour som växte fram efter två världskrig av elände.
Några av spelarna i Chelsea FC blev - likt George Best i Manchester United - de första riktigt stora sportstjärnorna som frotterade sig bland filmstjärnor och kändisar rent generellt. Mest känd av dem alla var Peter Osgood. Centern som fick superstjärnor som Raquel Welch att i Time Magazine uttrycka sin beundran, så till den grad att hon något år senare bjöds in och poserade med Chelsea-mundering och Osgoods tröja nummer nio. Osgood klippte sig för övrigt med jämna mellanrum hos den kanske första kändisfrisören Vidal Sasson. Han var också bland de första med att ha en egen agent. Men agenter på den tiden förhandlade inte löner, utan försökte bidra med lite extra PR och trycka upp affischer som signerades och såldes med en liten vinst.
En avspisad agent
Faktum var att Osgoods agent försökte få till ett möte med Raquel Welch redan innan säsongstarten 1970/71. Men samtalet med managern Dave Sexton gick inte direkt lysande. Sexton kom från en annan tid och hade ingen förståelse för det här med PR. Svaret kom snabbt:
"Nej, det kan jag inte tillåta - adjö!"
Greg Tesser hette agenten som avspisades. Men något år senare skulle som sagt var en annan känd profil inom den engelska fotbollen - Jimmy Hill - lyckas med konststycket att ta Welch till Chelsea för att träffa Osgood.
Kungar längs Kings Road
I Chelsea på den tiden fanns ytterligare två fotbollsunderhållare av rang. Den skotske liraren Charlie Cooke samt mittfältseleganten Alan Hudson. Tillsammans med Osgood deltog de också friskt i livet med film- och popstjärnor i och kring Kings Road. De hade givetvis med sig andra spelare, såsom Tommy Baldwin, vars smeknamn var svampen. Själv hävdade han att det var från en match då han sugit in varje motståndare, medan andra menade att det handlade om hans förmåga att inta alkohol.
Chelsea på den tiden var ett lysande lag, som när allt stämde kunde spela briljant fotboll, men kanske inte så till den grad att de vann ligatitlar. Men cuptitlar tog de hem.
I mål hade man den engelske landslagsmannen Peter Bonetti, kapten och chef i backlinjen var den fruktat brutale Ron "Chopper" Harris. På mittfältet fanns eleganter som Charlie Cook, Keith Weller och Alan Hudson tillsammans med en mycket kompetent sittande mittfältare i form av John Hollins. Längst fram huserade den störste stjärnan av dem alla - Peter Osgood.
Det var dock Hudson, Cooke och Osgood som ansågs som de största begåvningarna, men tillika festprissar. Något som inte alltid funkade med den konservative Dave Sexton.
Ingen hade räknat med omspel
Och nu satt man där, på hotellet i Aten och hinkade drinkar. I väntan på en returmatch mot Real Madrid. För det var nämligen så att finalen slutade 1-1 och på den tiden fanns det inte en tanke på något som straffsparksavgörande. Faktum var att man hade inte ens funderat över vad som skulle hända om det blev oavgjort. Efter lite byråkratiska turer beslutades dock att även returen skulle spelas i Aten. Två dagar senare.
Det var bara att vänta. Dave Sexton hade gett order om att vila och inta mycket vätska i hettan. Något som Osgood och company tolkade på sitt vis. Mittfältsankaret John Hollins fick också problem, då hans mamma blev mäkta upprörd då han genast skulle ta sig hem för att vara best man på ett bröllop. Han fick dock stanna.
Peter Osgood hade satt Chelseas mål i den första matchen, som Real Madrid styrde, men där Chelsea inte gick att räkna bort. Så nu satt han där, tillsammans med Cooke och Baldwin, och drack drinkar i värmen övertygad om att det var just han som kommande dag skulle avgöra finalen till Chelseas fördel.
Färgstarkt gäng som banade väg
Och hur gick det? Jo, Peter Osgoods 2-0 i den 39:e minuten avgjorde matchen. Real reducerade, men det räckte inte och Chelsea fick därmed lyfta sin första europeiska cup.
Chelsea har nu vunnit samtliga varianter av cuppokaler som finns i Europa. Två stycken Champions League, två Europa League, en Conference League samt två cupvinnarcuper. Men först ut var detta färgstarka gäng i cupvinnarcupen 1971. Sannolikt det mest färgstarka i Chesleas historia. De banade väg. Allt efter The Athens Hilton Party.
Hur gick det när de skulle försvara cupen? Jo, de åkte ut mot Åtvidaberg. Sådana var dem, detta Chelsea.
