Thörn: "Prestationen igår var en skymf..."
"Jag börjar bli orolig för Helsingborgs IF. Inte för att jag tror att Kleber Saarenpää är fel man. Inte för att laget ska åka ut. Men för att man de senaste veckorna har börjat regrediera från det man sa att man skulle göra och som man till viss del också gjorde i början av säsongen"
“Helsingborg?!... Of course I know it, La”
Den smått överförfriskade mannen från Englands norra delar börjar konversera med mig i toalettkön på ett av haken inne i centrala Prag. Konversationen gick vidare till att handla om Engelsk fotboll, gamla EM-möten, Otroliga cykelsparkar och sedan en viss man från Högaborg.
Man bör aldrig glömma den man är och var man kommer ifrån. Jag har alltid varit stolt över min hemstad och vart jag växte upp, oavsett om jag studerat i England eller jobbat utomlands. Jag introducerar mig alltid utifrån hemstad och inte nationalitet eftersom den förstnämnda alltid kommer precedens över mitt sinnelag och personlighet.
En stor del av anledningen till detta har jag HIF att tacka för. Att se möjligheter i utmaningar, en blick mot omvärlden och Europa, att våga för att vinna. Det är lättare att ta till sig saker när de har sina konnotationer i framgång som HIF hade år 2007 och framåt. Jag kan inte förneka detta faktum.
Jag kunde i bakgrunden av gårdagens sändning se ett ungdomslag från Hittarp igår. HIF:s smått miserabla sportsliga prestation i förgrunden har sedan dess satt mig en djup stund av kontemplation.
Kommer de bli lika stolta över sin stad som jag är? Ser de på HIF på samma sätt som jag gör?
Jag börjar bli orolig för Helsingborgs IF. Inte för att jag tror att Kleber Saarenpää är fel man. Inte för att laget ska åka ut. Men för att man de senaste veckorna har börjat regrediera från det man sa att man skulle göra och som man till viss del också gjorde i början av säsongen.
Det är en sak att förlora matcher. Det är en helt annan sak att göra det genom en rakt igenom identitetslös och principlös prestation.
Man pressar inte längre lika högt. Man vinner inte bollen på offensiv planhalva lika ofta. Man har inte samma intensitet i sina löpningar längre. Man har inverterade ytterbackar i alibi-syfte. Man passar bollen utan mening. Man springer på ytor utan tanke. Man spelar bollen till lagkamrater, inte för att lösa problem, utan för att föra över dem till en lagkamrat.
Steg för steg har man de senaste veckorna kommit längre ifrån det som var utgångspunkten i början på året.
Man kan argumentera för att Kleber Saarenpää är den tränare i Helsingborgs IF som haft mest taktisk frihet sedan Millennieskiftet och framåt med en ung trupp, säsongsmässiga ambitioner som är de lägsta i min livstid och med en sportslig ledning som har lågt ekonomiskt utrymme.
Prestationen igår var en skymf mot föregående paragraf. För det är återigen en sak att förlora matcher. Det är en helt annan sak att göra det genom en identitetslös och principlös prestation.
Man ska stå för något när man spelar fotboll på Olympia. Man ska visa ungdomar från Hittarp, Tågaborg, Drottninghög och Slottshöjden vad HIF ska stå för.
Du kan kalla mig fundamentalist. Men sanningen är att jag är optimist. Jag tror fortsatt att Kleber Saarenpää är rätt man. En bra tränare är en megafon till sin egen taktiska kompass. En dålig sådan är bara en man i träningsoverall. Det senare finns det många av.
Jag är fortsatt stolt över den jag är, var jag kommer ifrån och visar det varje dag.
Kleber har en ny chans att visa staden Helsingborg vem han är och var hans lag är på söndag.
Jag hoppas för egen del att han efteråt kan känna stolthet.
