Arteta passade på att rotera på några positioner. White, Madueke och Ödegaard släpptes in i startelvan. Timber, Eze och Saka inledde på bänken. Varken Saliba eller Trossard blev dock spelklara till den här matchen.
Med sin startelva visade Brentford tydligt sin ambitionsnivå för kvällen. Därför var det viktigt att spräcka nollan tidigt och redan efter tio minuters spel var det dags. Madueke klackade vidare till White som lyfte in bollen framför mål där Merino, ännu en gång, höll sig framme med sin panna.
Tio minuter senare räddade Raya oss när han styrde upp Schades nick i ribban. Utan Rayas reflexer hade det blivit 1-1 där - men spanjoren var sugen på att hålla nollan mot sin gamla klubb.
Arsenal fortsatte att kontrollera matchen bortsett från en kort period i andra halvlek. Även om 1-0 fortfarande bara är 1-0 och en sen kvittering blir svår att reparera är det något som är annorlunda nu. En tidigare säsong hade den här matchen slutat 1-1. Nu behöll Arsenal lugnet och tryggheten bakåt samtidigt som Saka kunde göra 2-0 när matchen led mot sitt slut - snyggt framspelad av Merino.
Matchens behållningar
Ben White. Så fint att se att han tog chansen när han fick den. Timber är ett av våra starkaste kort den här säsongen och är given men vi behöver en stabil backup. White gjorde assist, kombinationsspelade, bröt och blockerade. Höll på att ställa till det med en snål bakåtpassning men det löste ju sig.
Harmonin i gruppen. När spelarna firade 1-0 kändes allt så genuint. Genuin glädje över att White var med och bidrog. Merino som sprang ett varv runt hörnflaggan. Kapten Ödegaard som klappade om Madueke för hans bidrag i sammanhanget. Ledare Rice som snabbt var framme och gav Merino en kram.
Mikel Merino. Han har varit en av våra mest framträdande spelare trots att han inte spelar på sin position. Målskytt igen och underbar framspelning till Saka fick kröna kvällens insats.
Matchens orosmoln
Rice (83:e) och Mosquera (44:e) fick lämna planen med skadekänningar. Förhoppningsvis var det bara krampkänning för Rice.
