Viktor Gyökeres debut i fakta

Han måste ha varit en av de mest bevakade spelarna i premier League på år och dag. Viktor Gyökeres debut i Premier League kunde inte ha blivit mycket svårare. Ok, kanske Anfield, men annars ser jag det näppeligen som en mer jobbig debutarena att kliva in på när man skall snöra på sig skorna och debutera i den mest upp-haussade ligan i världen.

För Premier League är just det. Störst fokus, mest pengar, mest media, mer uttalade "pundits", extremt media-upptåg, uttalanden på engelska som de flesta förstår och så kastar vi in Arsenal, som kommit tvåa tre år i rad. Ett Arsenal som velat ha en "riktig" striker i flera år och som äntligen köpts loss Europas mest eftertraktade forward och denne spelare skall efter att ha tränat med klubben i tre veckor, slängas in mot Manchester United. På Old Trafford.
Mot röda djävlar som efter ett fullkomligt miserabelt år med Amorín värvat tungt och tufft och som bara vill visa de stora lagen att man är tillbaka.
Kraven på Viktor Gyökeres från fans,media och andra förståsigpåare är naturligtvis både oerhörd, förståelig, men samtidigt obalanserad. Att han skall visa vägen i första matchen är ett enormt krav och han kan inte göra det själv utan behöver ett fungerande lag som serverar bollar, tillser att han hamnar i rätt löpningar och som bjuder upp.

Det som hände; det vet vi. 1-0 till Arsenal. Viktor Gyökeres lämnar planen efter 60 minuter, motståndarfansen jublar sarkastiskt, mediepersonligheterna klappar sig på axeln och säger "jaja, Portugal är inte det samma som England".

Självfallet gör varken Arsenal eller Gyökeres någon bra match. De tre poängen skall vi vara nöjda med och vi kasserar gärna in dem. Svenskens match var en parentes, men inget man behöver såga ned honom från en gren för. Det var 60 minuter mot ett super-uppspänt United-försvar som verkligen ville visa denne svensk att Manchester United inte är något Portimao som man gör fyra på. Ruben Amorín har också tränat svensken under ett och ett halvt års tid och vet precis hur han spelar. Det skall inte glömmas bort.
Det var 60 minuters plåga för fans som trott att han skulle avgöra matcherna, men också en vetskap om att det tar tid att sätta spel, sätta löpvägar och hitta rätt.
Svensken kommer att göra sin mål. Kanske mot Leeds härnäst eller i matcherna som följer. Han kanske inte gör 25 mål för Arsenal men någonstans mellan 15-20 kommer det att bli, det är jag övertygad om.

Om man snabbt sammanfattar hans match;
60 minuter på planen gav ett knappt godkänt resultat. Han kändes och såg vilse ut i uppspel från Arsenal, togs ned ordentligt av Yoro och de Ligt, lämnades sällan med yta att kunna löpa med boll eller bryta sig igenom. Han jobbar konstant, bra i press-spel och därigenom kommer han själv att kunna skapa lägen. Mot United gick det inte.
Faktamässigt hade han 21 stycken boll-touch på 60 minuter, tre av dem i straffområdet. Han tappade bollen vid 11 tillfällen, hade fyra av nio passningar rätt, vann två av sju dueller på planen och förlorade fem av sex nickdueller.

Vill man vara elak är detta oroande och ingen bra start. Som Arsenal-fan, så kan man enkelt tycka att "en fluga gör ingen sommar" och att man måste se matchen för vad det var. En inledande match i Premier League mot ett väldigt "taggat" United på Old Trafford och därtill ett "below-par"-spelande Arsenal. Det blir nog inte bättre än så.

Nu tror vi på mål och bättre spel mot Leeds istället.