Om fjolårets byte från Eidevall till Sleegers ledde till en mer stoisk inramning. Fokus på nuet oc( vad man kan förbättra och påverka och inte fokusera på framgång, lycka och förväntningar, så blev säsongen 25/26 något helt annat.
Helt plötsligt hade Gunners vunnit Champions League och var hyllat som en rejäl framgångssaga.Klubben satsade ytterligare med Olivia Smith och Taylor Hinds, grävde fram tyskan Borbe som reservmålvakt och förutom Lia Wälti så var laget i grunden det samma. Man valde att låta nya stjärnan Agyemang fortsätta i Brighton och lånade ut Kafaji till samma klubb. Sleegers gick till säsongen med hög svansföring och förväntningar. Men det fanns också yttre ting som påverkade. Alla matcher som Arsenal skulle spela i WSL är på Emirates Stadium. Arsenal vann Champions League och gick från att vara en outsider till ”laget-som-alla-skulle-slå”. Lagen man mötte stod mycket lägre och det var något annorlunda mot tidigare.Avslutningsvis det faktumet att lagets ikoniserade mittback Leah Williamson var skadad från starten av säsongen .Det var några ting som gav extra planering för laget när säsongen startade och avlöpte.
Runt klubben har det också spridits en del historier om att laget har en s.k ”toxic culture” i omklädningsrummet. En del spelare som varit med länge, som har troféer och utmärkelser sätter sin definitiva prägel i diskussionen, men också när det gäller laguttagningar. Många ifrågasatte exempelvis Beth Meads starter för laget i början, men när avslutningen kom var hon en av de bästa i laget. Lagets ålderssammansättning och generella sammansättning har också diskuterats. Laget är ligans äldsta med sina 28 år i snitt och att laget är kraftigt snedfördelat när det gäller den offensiva kvaliteten vs den defensiva. Detta har säkerligen påverkat.
Resultatmässigt kan man ge laget godkänt. Inte mer än då egentligen. Man måste ställa kraven högre. En tredjeplats efter elva spelade omgångar i WSL kan ses som en position som skall respekteras och absolut, men åtta poäng efter ManCity i topp och fyra oavgjorda matcher bland de elva, gör att vägen till någon titelutmaning i ligan är svår att hitta. Det har varit för många mediokra resultat med kryss mot Spurs och Aston Villa som matcher man borde vunnit. Förlusten borta mot ManCity kan man köpa, men laget har varit ojämnt under året och inte nått de höjder man förväntat sig.
Ligacupen har däremot gått som förväntat och efter en säker 2-0 borta mot Crystal Palace väntar nu ManUnited i semifinalen.
FA-Cupen inleds med svåra Aston Villa hemma i mitten av Januari och så har vi så Damernas Champions League med ett nytt format. Arsenal kom femma i den stora serien och det kanske kan ses som en godkänd insats och är naturligtvis det. Det skall dock noteras att matcherna som förlorades borde ha vunnits. Första matchen hemma mot Olympique Lyon var en förlust då laget släppte in Lyon efter att ha tagit ledningen. Efter chocken fick man inte ordning på spelet och förlorade. Mot FC Bayern var det etter värre. Ledning med 2-0 och FCB vänder i slutet av matchen. Riktigt uselt till och med. Nu väntar Oud Heverlee Leuven i dubbelmöte och det vinner Arsenal för en kvartsfinal.
Det skall dock sägas att Arsenal avslutade med elva raka utan förlust, så formen var god i den senare delen av säsongen.
När man tittar på spelarens prestationer så hittar man mycket varierande insatser. Det har varit spelare som utvecklats, tagit plats, visat vägen och slagit igenom, men också spelare som inte nått upp till den nivå man förväntade sig och sedan spelare som man definitivt måste sätta ett och annat frågetecken framför. Den stora överraskningen var naturligtvis Katie Reiss genombrott, som tyvärr bromsades av en ACL, och glädjeämnet var när Leah Williamson återkom efter skada mot slutet av hösten.
Generella betyg nedan.
Målvakter:
Daphne van Domselaar 3, Anneke Borbe 3
Jag håller inte målvaktspositionen hos Gunners som den starkaste av lagdelar. Varken van Domselaar eller Borbe håller högsta internationella klass. Svagt luftspel och sämre fötter gör att det oftast känns stressigt när bollar kommer och ingen av dem är matchvinnare. Bakom dessa är Manuela Zinsberger skadad och hon är tyvärr ingen förstärkning och så unga oprövade Amy Liliard.
Backar
Lotte Wubben-Moy 4, Emily Fox 4,5, Katie Reid 4,5, Steph Catley 3,5, Laia Codina 2,5 ,Taylor Hinds 2,5 ,Katie McCabe 3. Leah Williamson kom in någon match på slutet och så gjorde också Jenna Nighswonger.
Det har varit väldigt inspirerande att se hur Katie Reid utvecklats från ung talang till landslagsspelare. Hon var bästa försvarare i laget under sommaren och under första delen av hösten. Hon spelade med säkerhet, bra fötter, vann dueller och dominerade i luften. Hon blev till slut uttagen till landslaget och blev sedan skadad. Tyvärr. Dessa jäkla ACL-skador. Det som då hände var att Lotte Wubben-Moy, som spelat mindre de senaste säsongerna, klev fram ur Leah Williamsons skugga och tog hand om försvaret. Som en skeppskapten styrde hon upp försvaret och var tillsammans med ytterlöpamde Fox, som alltid kommer på kanten och skapar ytor, bäst i försvaret. Rutinen från Catley och McCabe bistod naturligtvis, men det tog sin tid innan försvaret stängde till alla luckor. En viss besvikelse finns dock i att Taylor Hinds från Liverpool inte tagit den plats i laget som förväntades och sedan ställs frågor om varför man överhuvudtaget tog in Jenna Nighswonger från USA.
Med Williamson tillbaka i laget och efter att försvaret blivit tätare, så ser våren mycket mer spännande ut.
Mittfältet kan delas in i tre olika delar. Defensivt, offensivt och ytterfunktionen. Om man inleder med defensiva delen, så hittar vi direkt lagets problemzon. Det finns ingen defensivt skolad mittfältare i laget. Sleegers valde att låta Lia Wälti gå och då öppnades frågan om vem som skulle tanden positionen. Svaret var ingen. Sleegers spelar utan defensiv mur. Pelova, Cooney-Cross, Little eller Caldentey har varit alternativen, men ingen av dem har den positionen som grund utan är offensivt lagda och Caldentey spelar inte ens centralt normalt sett utan kommer från vänsterkanten. Detta gör att den delen blir öppen och lagen profiterar på det. Mot Lyon, mot Chelsea, mot Leicester och mot FC Bayern.
Vänder man sedan på det och tittar offensivt så finns massor av spännande alternativ med Beth Mead, Olivia Smith,Caitlin Foord,Frida Maanum, Mariona Caldentey och Kim Little beroende på hur Sleegers spelar dem. Här finns centrala möjligheter med en rörlig Maanum, en spelskicklig men något långsammare Mead, en stötande Caldentey och en snabb yvig Smith. Dessa skapar mycket möjligheter centralt och lyfter man sedan ut den på kanten så finns Foord, Chloe Kelly, Caldentey ibland och Olivia Smith ibland, som kan utmana, skära in centralt och skapa chanser och hitta in med bollar centralt. Förvisso är Kelly mer en anfallare och skall bedömas därefter, men Sleegers har låtit henne hoppa in centralt när hon återhämtat sig från skador.
Några betyg
Mariona Caldentey 4, Beth Mead 3,5,Kyra Cooney-Cross 2,5 Victoria Pelova 3, Kim Little 2,5, Frida Maanum 3
Forwardssidan har gjort sina mål, men det har varit svårt att hitta kontinuiteten. Alessia Russo spelar jämt dock och gör sina mål. Fem mål i WSL är ett bra facit, men ändock i underkant. Stina Blackstenius gör lika många, men hennes antal mål per chanser är uppseendeväckande. Hon bränner något sanslöst med öppna lägen. Tyvärr. Om hon kunde sluta tänka och bara dunka på som i matchen mot Crystal Palace senast, så blir det mer mål. Då fick hon en pass av Mead och bara tryckte dit den. Caitlin Foord har gjort mycket på sin kant, får loss bollarna och spelar ofta dem i Bra lägen. medan Chloe Kelly varit skadad en del. Olivia Smith, när hon fått gå som forward så händer uppseendeväckande saker och en del häftiga mål.
Några betyg
Alessia Russo 4,5, Stina Blackstenius 3,5, Chloe Kelly 2,5, Olivia Smith 3,5, Caitlin Foord 3,5
Under våren kommer Chloe Kelly att användas lite mera och jag hoppas att kantspelet med Foord, tillsammans med löpande McCabe och Fox från försvar och mittfält kan påverka anfallsspelet.
