När viljan är större än förutsättningarna

Vad händer egentligen i Malmö?
Klubben som för bara några månader sedan stod med ena foten i konkursens svarta hål – och kanske fortfarande balanserar på kanten – är på väg att ställa ett av handbollssveriges mest intressanta lag på banan. Och inte nog med det – man ska dessutom ge sig ut i Europaspel. Något som redan rika, mäktiga YIF inte lyckades med.

Tycka vad man vill, men Jörgen Rasmusson är precis den sortens visionär som svensk handboll törstar efter. En person som ser möjligheter där andra ser kostnadskalkyler, som vågar tro på något större när resten av rummet muttrar “det går inte”. HK Malmö har länge stått på benen tack vare sitt nätverk av starka företag, främst i byggbranschen. Men när byggsektorn började hosta och vingla, tvingades klubben att tänka om. Från rutinerad, namnstark trupp till unga, oprövade kort. Från färdigvärvat till egenförädlat.

Problemet? Historiskt sett har HK Malmö haft en ungdomsverksamhet ungefär lika skräckinjagande som en söndagspromenad i Pildammsparken. Men något har hänt. Steg för steg har klubben tagit sig upp mot att bli en respekterad handbollskraft i Skåne – på alla fronter. Idag har man muskler och attraktionskraft nog att locka några av regionens allra största talanger, och dessutom en bevisad förmåga att utveckla dem. Arkitekten bakom mycket av det här? Robert Månsson. Men inför den här säsongen har han lämnat klubben, och det blir spännande att se om Malmö klarar att fortsätta resan utan honom.

Sedan “HK Malmö 2.0” såg dagens ljus har man bara missat slutspel en gång. Med tanke på verkligheten man levt i, är det närmast en bragd. Och nu, inför säsongen 25/26, står man redo med ett ungt men exceptionellt talangfullt lag.

Målvaktssidan är dock den plats som känns mest skör. Man satsar ungt och lokalt. Håkansson har några säsonger som andrakeeper i Baltiskan, men alltid med en tydlig förstamålvakt framför sig. Hade Malmö lyckats locka över den petade Hedberg från IFK Kristianstad hade chanserna till en verkligt framgångsrik säsong stigit rejält.

Kantpositionerna däremot – här pratar vi rena drömmen. Faktum är att Malmö mycket väl kan ha det bästa kantparet i hela Handbollsligan kommande säsong. Med nyblivne Champions League-mästaren och tidigare skyttekungen Isak Persson på ena sidan och landslagsdebutanten, supertalangen Felix Montebovi på den andra, finns alla förutsättningar. Dessa två är inte bara kliniska avslutare – deras blotta närvaro tvingar motståndarnas ytterförsvar att stå djupare och bredare, vilket öppnar enorma ytor för Malmös niometersspelare att plöja fram i.

Och där, på nio meter, har det hänt saker. Tre unga skåningar ansluter: Brandt från H43, Tönnessen från YIF och Roganovic från Guif. Särskilt Roganovic, som i skrivande stund glänser i U19-VM i Egypten och hör till turneringens mest lysande stjärnor, blir spännande att följa. Tönnessen har i sin tur varit en av de bärande spelarna i Ystads framgångsrika 06-lag – frågan är vilken fart hans utveckling kan ta i det här Malmö.

Det är svårt att inte tänka tillbaka på laget man byggde för drygt tio år sedan – när namn som Månsson, Jim Andersson, Linus Persson och Adam Lönn bar klubben mot toppen. Då, som nu, var det ett lag fullt av råtalang och potential.
Men även om optimismen bubblar är det ingen idé att lasta laget med förväntningar redan nu. Det mest sannolika? En slutspelsplats på nedre halvan och ett uttåg i kvartsfinal. Det vore mer än godkänt.

För det är inte tabellplaceringen som gör HK Malmö intressant. Det är modet. Viljan att våga satsa när förutsättningarna skriker “håll igen”. I ett handbollssverige där standardsvaret är “det går inte” visar Malmö att det visst går. Att man kan drömma, även utan guld i kassaskåpet.
Det finns helt enkelt för få Jörgen Rasmusson i svensk handboll.