HK Malmö
2025-04-03 11:45
Nattsvart Jävla Mörker
Det fanns alla möjligheter. Alla förutsättningar. Alla skäl att ta sig vidare. Men när det verkligen gällde vek HK Malmö ner sig och åkte ut mot nykomlingen OV Helsingborg i kvartsfinal. En klubb som sällan får chansen att spela semifinal lär få vänta länge på nästa möjlighet. Vad som kunde ha blivit en historisk vår slutade istället i ett nattsvart jävla mörker. Och värst av allt? Det var fullt rättvist.
Rasmus Andersson
@RasmusAhandboll
Låt oss backa bandet till den 25:e februari. HK Malmö hade precis, efter en lovande start på vårsäsongen, förlorat håglöst hemma mot ett Alingsås som inte imponerat under året. Malmö, som hela säsongen lyckats slå ur underläge, gick in i den matchen som favorit – och föll platt. Jag skrev då om vikten av ödmjukhet, om att hålla sig till det som gjort laget framgångsrikt. Men drygt en månad senare verkar både jag och laget ha glömt precis detta.
Nu sitter jag här med en avgrundsdjup besvikelse efter att ha sett HK Malmö, fullt rättvist, åka ut mot nykomlingen OV Helsingborg i kvartsfinal. Och det är just det som gör förlusten så bitter – att vi lurade oss själva. Vi mötte ett OV Helsingborg som aldrig lyckats hålla sig kvar i ligan, som vi krossade i höstas, och som på papperet var den drömmotståndare vi kunde hoppats på. Ett bättre läge att nå semifinal kommer inte på många år. Men vad gör Malmö? Jo, man viker ner sig.
Redan vid avtackningen av spelare och ledare inför den tredje kvartsfinalen låg känslan i luften: det här var ett avsked, inte en avgörande match. Och visst, det blev precis så. Ett sorgligt slut på en i övrigt lysande säsong.
En framgångsrik säsong – men en kvartsfinal är en kvartsfinal
Om någon inför säsongen sagt att Malmö skulle sluta trea i tabellen och åka ut i kvartsfinal hade jag tagit det direkt. Jag är dessutom imponerad av hur klubben utvecklat flera spelare – det syns tydligt att många blivit bättre handbollsspelare under året. Men att missa ett sådant guldläge svider.
Björn Sätherströms tid i Malmö är nu över efter tre säsonger. Han behövde tid – det såg mörkt ut i början, men han växte. Hans tilltro till sig själv och gruppen var beundransvärd. Dock fanns ett återkommande problem: bristen på ruljans i laget. Björn förlitade sig ofta på ett fåtal spelare, och det blev kostsamt i kvartsfinalserien. När matcherna kommer tätt krävs en bredare rotation, annars blir man lättläst. OV Helsingborg gick runt på fler spelare, hade fler verktyg i lådan – och vann rättvist.
Sätherström får klart godkänt för sin tid i HK Malmö, men inte mer.
Vad väntar härnäst?
Nästa säsong blir något helt annat. Ekonomin är usel, och det finns en obekväm känsla av att Malmö snart kan vara borta från Handbollsligan. Stora delar av lagets stomme försvinner: Truls Grötta, Kristian Zetterlund, Hampus Nygren, tränaren Sätherström – och kanske värst av allt, Robert Månsson, klubbens arkitekt.
Det är svårt att inte känna sig deprimerad. De här spelarna och ledarna har varit avgörande för framgångarna. Men om det finns något som talar för Malmö, så är det just att de alltid presterar bäst när ingen tror på dem. Nästa säsong lär de få gott om den varan. Favoritskapet? Ingen fara, det behöver de inte oroa sig för.
Nu sitter jag här med en avgrundsdjup besvikelse efter att ha sett HK Malmö, fullt rättvist, åka ut mot nykomlingen OV Helsingborg i kvartsfinal. Och det är just det som gör förlusten så bitter – att vi lurade oss själva. Vi mötte ett OV Helsingborg som aldrig lyckats hålla sig kvar i ligan, som vi krossade i höstas, och som på papperet var den drömmotståndare vi kunde hoppats på. Ett bättre läge att nå semifinal kommer inte på många år. Men vad gör Malmö? Jo, man viker ner sig.
Redan vid avtackningen av spelare och ledare inför den tredje kvartsfinalen låg känslan i luften: det här var ett avsked, inte en avgörande match. Och visst, det blev precis så. Ett sorgligt slut på en i övrigt lysande säsong.
En framgångsrik säsong – men en kvartsfinal är en kvartsfinal
Om någon inför säsongen sagt att Malmö skulle sluta trea i tabellen och åka ut i kvartsfinal hade jag tagit det direkt. Jag är dessutom imponerad av hur klubben utvecklat flera spelare – det syns tydligt att många blivit bättre handbollsspelare under året. Men att missa ett sådant guldläge svider.
Björn Sätherströms tid i Malmö är nu över efter tre säsonger. Han behövde tid – det såg mörkt ut i början, men han växte. Hans tilltro till sig själv och gruppen var beundransvärd. Dock fanns ett återkommande problem: bristen på ruljans i laget. Björn förlitade sig ofta på ett fåtal spelare, och det blev kostsamt i kvartsfinalserien. När matcherna kommer tätt krävs en bredare rotation, annars blir man lättläst. OV Helsingborg gick runt på fler spelare, hade fler verktyg i lådan – och vann rättvist.
Sätherström får klart godkänt för sin tid i HK Malmö, men inte mer.
Vad väntar härnäst?
Nästa säsong blir något helt annat. Ekonomin är usel, och det finns en obekväm känsla av att Malmö snart kan vara borta från Handbollsligan. Stora delar av lagets stomme försvinner: Truls Grötta, Kristian Zetterlund, Hampus Nygren, tränaren Sätherström – och kanske värst av allt, Robert Månsson, klubbens arkitekt.
Det är svårt att inte känna sig deprimerad. De här spelarna och ledarna har varit avgörande för framgångarna. Men om det finns något som talar för Malmö, så är det just att de alltid presterar bäst när ingen tror på dem. Nästa säsong lär de få gott om den varan. Favoritskapet? Ingen fara, det behöver de inte oroa sig för.
