SSK har sju SM-guld i ryggsäcken och varit ett topplag i HockeyAllsvenskan de senaste säsongerna – men just nu är verkligheten en helt annan. Pressen sitter i väggarna, spelarna känner den innan pucken ens släpps, och identiteten som toppklubb möter hårda fakta.
Jag har kritiserat Andreas Johansson tidigare, precis som många andra. Men just nu väljer jag att gå emot strömmen. Jag försvarar honom – inte för att blunda för problemen, utan för att jag ser vilket jobb han gör mitt i en svår situation.
I centrum av allt står Andreas Johansson. Han lever, andas och brinner för SSK som få andra. Han skyddar sina spelare, tror på processen och upprepar att nollställa allt ibland är nödvändigt. Han målar inte upp en illusion – han talar om verkligheten, samtidigt som han håller laget mentalt vid liv. Freddan Andersson har ofta glimten i ögat, men det går inte att bara vara en Ernst i båset – för att känna allvaret måste man också kunna utmana Mats Hallin i arga leken.
AJ gör allt han kan, med tålamod och strategi, men om någon ska få kritik i all uppståndelse kring laget så är det Emil Georgsson. Det är hans lag, och AJ försöker med alla medel få det att fungera.
Verkligheten är hård. Truppen saknar spets. Det finns inga matchvinnare som kan skapa mål ur ingenting. Inga spelmotorer som driver powerplay. Bara krigare, hårt arbetande men utan de verktyg topplag har. Och det går inte att coacha fram det som inte finns.
Motgångar i hockey är som studs på isen – otur för lag i svacka, momentum som går fel väg. Miljön i Södertälje förstärker allt. Ångest, krav och åsikter runt laget påverkar spelarna varje dag. AJ hanterar detta med siffror, process och tålamod. Det är inte ursäkter. Det är överlevnad.
Spelarna har sänkt sin egen målbild. Vi är inte ett topplag just nu. Men vi ska resa oss. Det är realism, inte uppgivenhet. Nollställning är verktyget, tro på processen är bränslet.
Byt tränare? Nej, istället vore det skönt med ett stort plakat: ”Vi tror på AJ och laget!” Snacka om en boost för hela truppen – både spelare och tränare skulle känna stödet direkt.
Om fler vågar gå emot strömmen och verkligen stötta SSK, kan vi förändra atmosfären runt laget. Det är lika viktigt att aldrig bua eller kritisera spelarna. Vi måste stå bakom dem, visa respekt och ge energi – för det är det som stärker laget när det verkligen behövs.
Ni som tycker annorlunda – jag är villig att besvara era frågor och kommentarer. Jag står fast vid min åsikt, men dialogen är alltid välkommen.
