Att Roope Laavainen stod på noll mål inför gårdagens match var förvånande. Samtidigt är det lätt att förstå varför. När man spelar ihop med Norbe känns det nästan naturligt att låta honom ta avsluten. Där någonstans kanske SSK behöver tänka om. Norbe snittar 2,3 skott per match, medan Roope ligger på 1,6. Ändå finns här ett tydligt vapen: två backar som både kan skjuta och hålla i pucken vid blå när det behövs. Det borde utnyttjas bättre.
Och apropå effektivitet – vet ni vem som har lagets högsta skottprocent? Filip Engarås. Hela 33,33 procent. Det här är siffror som till och med Ovetjkin hade sneglat avundsjukt på. En ren sniper brukar ligga runt 20. Frågan är därför självklar: varför tog det över 30 matcher innan tränarstaben gav Engarås chansen i powerplay?
Jag har tidigare kritiserat förstakedjan med Dyk, Väyrynen och Holst – och det finns skäl att göra det igen. I går var de inne på tre av fyra baklängesmål. Att Väyrynen har problem i tekningscirkeln är ingen nyhet, men konsekvenserna börjar bli allt tydligare. Det är nästan en lättnad att SSK inte släppt in fler mål efter hans förluster. I går vann Teemu endast en enda tekning under de två perioder han fick spela, och totalt ligger han på svaga 40 procent. Hur tränar man tekningar bäst? Ingen aning – men något måste göras. Att AJ valde att peta hela kedjan i tredje perioden visade sig bli matchavgörande. Där ska tränarna ha beröm.
Två spelare som spelade sina bästa matcher för säsongen igår var Harlestam och Liljegren. Hoppas att de kan fylla tomrummet av den saknade första kedjan.
En annan fråga som väcktes: var detta Niclas Westerholms sista match i SSK-tröjan? På de åtta matcher han stått har han gjort ett starkt intryck. Blir det ingen förlängning finns det skäl att fundera, särskilt med tanke på att Håkanson sitter på ett utgående kontrakt. Alternativt: skriv ett kontrakt med Westerholm redan nu som även gäller nästa säsong.
SSK slog Almtuna med 7–4, men siffrorna ljuger en aning. Det stod 3–3 efter två perioder och det hade inte varit orättvist om Almtuna haft ledningen efter ännu en svag andra period från SSK. Det är som om laget kollektivt faller in i ett undermedvetet beteende. Man backar hem för att säkra defensiven – men blir istället passivt. Gång på gång hamnar man under tryck, även mot lag av Almtunas kaliber. Stundtals var det parkerat i SSK:s zon, inte helt olikt hur Björklöven gjorde senast. Man försöker hålla motståndarna på utsidan och blockerar skott, men ytorna på diagonalpass rakt igenom försvarszonen finns där. Almtuna utnyttjade det – och kunde ha gjort mer än ett mål på det sättet.
Jag låter kanske väl kritisk efter en seger. Men jag är inte övertygad om att det här spelet räcker till en sjätteplats. Framför allt saknas fortfarande en tydlig förstafemma. Tyvärr har SSK inte de ekonomiska musklerna att värva, trots att det finns spelare på marknaden. Vid den här tiden på året vill säljande klubbar tjäna pengar – och desperata föreningar betalar därefter.
SSK vann. Men frågorna är långt ifrån besvarade.
