Intervju: Podcasten som definierar Stockport County otroliga resa
Podcasten "The Scarf Bergara Wore" startades som ett ljus i tunneln för en stor klubb med en engagerad supporterskara när de var långt ifrån proffsfotbollens strålkastare. Poddens grundaren Russ tar med mig på en personlig resa som sträcker sig hela vägen tillbaka till hans barndom.
Som supportrar och konnässörer i fotboll finns det oftast en tidslinje som innehåller ett före och ett efter. Självklart kan man dra skiljelinjen vid stora titlar eller förödande tragedier, men Russ är mer logisk än så. Hans före och efter handlar om när den lilla pojken blev en tonåring och började gå på hemmamatcherna utan sina föräldrar, eller bortamatcherna till Rotherham med sina polare.
Russ växte upp med en pappa som hejade på Manchester City vilket han alltid får bära med sig då han heter Colin i mellannamn, efter City-ikonen Colin Bell. Pappans lokala lag var dock County och han besökte Edgeley Park för första gången som femåring, under ett deppigt 80-tal. När hans låtsaspappa, tillika Stockport County-supporter, fortsatte att ta med honom till matcherna på lördagarna förstod han att det var en relation som skulle hålla livet ut.
– Många i området, oavsett om det är nu eller för 30 år sedan, börjar oftast att följa United eller City, men när de väl går på Countys matcher är de fast.
Visst, innan Stockport tog över hela hans existens så gillade han Liverpool, vilket inte är så konstigt då The Reds var Englands bästa lag under hans uppväxt, med Paisley på bänken samt Ian Rush och Sir Kenny Dalglish på planen.
– Merseyside-floden startar i Stockport, säger han och skrattar.
Russ har haft turen att få följa County i princip hela sitt liv, från ett grått 80-tal utan framgångar på planen till tonåren med Bergara som är The Hatters mest lyckobringande decennium hittills, vidare till många år av ekonomiskt kaos för att sedan falla ur ligasystemet och spendera ett helt årtionde i obskyritet. Nu är County äntligen tillbaka där de hör hemma. För att förstå var Stockport County hör hemma, måste man även förstå var de har varit. Men innan Russ redogör var ribban ligger, likt hur han tidigare förklarade sin tids- och skiljelinje som supporter, måste vi ta del av hans berättelse om en framgångsrik podcast som blev till liv under en mörk tid i The Hatters moderna historia.
Podcastens första steg
Russ startade podcasten The Scarf Bergara Wore den 14 januari 2015, när County huserade i den engelska sjättedivisionen. En dag tidigare hade County förlorat mot deras ständiga rival Wrexham med de förkrossande siffrorna 6-1.
– Jag var inte ens arg, jag var bara resignerad, säger Russ lite nostalgiskt innan han fortsätter.
– Vi hade inget riktigt ljus i tunneln och det fanns ingen annan podd där ute för Stockport County. En klubb i vår storlek behövde och skulle må bra av en egen podcast.
Under de första fem åren sändes avsnitten månadsvis men när pandemin svepte över världen 2020 började gänget att producera episoder veckovis och startade en Youtubekanal. Utöver Russ finns även Waggie med och leder programmet tillsammans med nytillskotten Dan C och Dan J. Förutom huvudshowen på onsdagar har de även programmet Courtyard clubcall på måndagar.
– På måndagar är vi seriösa och analyserar matchen medan onsdagarna är lättsamma. Med det upplägget kan man plocka russinen ur kakan.
TSBW laguppställning från vänster till höger: Dan C, Russ, Dan J and Waggie. F. Foto: Russ Johnson
Podcasten har gott om bonusavsnitt, liveuppträdanden och inbjudna gäster men frågan är om inte Russ tredje initiativ är det som berör mest.
– Jag har ett projekt tillsammans med en lokal välgörenhetgrupp som handlar om mäns mentala ohälsa. Här kan County-supportrar vara öppna om sitt mående och tala med likasinnade, säger Russ.
Russ Johnson lever sitt liv med ett fullspäckat schema på den högsta växeln, något han verkar njuta av. Utanför sitt jobb cyklar han för att hålla sig i form, men med tre projekt i rullning är det lätt att förstå vad som rör sig i hans huvud.
“I think about football every single day. EVERY SINGLE DAY, BONKERS”
Dan J och Russ vid Bergaras staty. Foto: Russ Johnson
Stolt men inte nöjd
En stark fundering rörde sig i mitt huvud. Om man har gått igenom allt, från att vara en klubb som spenderade ungefär tre decennier i fjärdedivisionen, till att abonnera på årliga Wembleybesök och klättra i seriepyramiden och sedermera falla ner i ett bokstavligt mörker; hur sätter man standarden och när är man nöjd?
Russ återgår till att standarden och kravbilden byggs upp under den period då man började gå på fotboll regelbundet. För honom var tidsperioden ungefär vid Bergaras intåg 1989.
– Jag tror att man sätter ribban då man börjar kolla på laget och var de befinner sig då. Visst, de var uppe hela vägen till Championship men det är League One som är standarden, säger Russ.
Han fortsätter med att applicera sin logiska kravbild på en känslomässigt tuff period, nämligen 2010-talet som Stockport spenderade utanför det ligasystemet. Bergochdalbanan kraschade totalt på det sportsliga och ekonomiska planet 2011, men fallet hade börjat drygt ett årtionde tidigare. Den legendariska dynastin från 1990-talet fick ett abrupt slut vid millennieskiftet och 2002 blev de relegerade från andraligan. Två år senare försvann de ner till League Two.
– När vi åkte ner till League Two första gången tänkte jag ‘Detta är dåligt, låt oss återgå till League One’.
De klättrade upp för stegen ännu en gång men 2011 hade de trillat ur både tredje- och fjärdedivisionen på två säsonger. Russ andas ut och fortsätter:
– När vi blev relegerade till National League och sen National League South för första gången någonsin tänkte jag ‘Det här är åt helvete, låt oss återgå till League Two för vi behöver verkligen spela i League One’, säger han och skrattar bittert.
Tvångsförvaltning och semiprofessionell fotboll borde ha inneburit slutet för den historiefyllda blåa klubben från Stockport, men de passionerade medborgarna i den gamla hatt-tillverkande staden vägrade att ge upp.
– När vi är nere i National League ställer jag mig frågande. Vad fan håller de på med? Vi är stora starka Stockport County för i helvete, vi borde slå alla här!
Russ erkänner att känslan av maktlösheten kunde svepa över en samtidigt som egot fick en törn.
– Man är var man är liksom. Nu är vi tillbaka i League One efter allt.
Nu börjar den riktiga resan
– Nu är vi tillbaka där vi ska vara, nu börjar den riktiga resan, säger Russ till mig.
Det är inte bara hans ord utan det är vad stjärnmittfältaren Nick Powell konstaterade under titelfirandet för några veckor sedan. Powell sa även att de ska fira titeln men att det inte är något märkvärdigt.
– Det är bra men inte mer än så. Allt över League One är en bonus.
Russ instämmer och flackar med blicken mot ett porträtt av legendaren Danny Bergara.
– Han är så stor för mig att hans namn fick vara en del av poddens namn.
Bergara är som bekant tränaren som grundlade alla framgångar från 1990-talet och fick Stockport att drömma. The scarf my father wore är Countys mest kända sång och kombinerat med Danny Bergaras efternamn blev det ett varumärke som en hel stad känner till.
Ägaren Mark Stott har betytt mycket för klubben sedan sitt intåg, men Russ vill även ge utrymme till att berömma klubbpresidenten Steve Bellis.
Dan J och Russ träffar Countys ägare Mark Stott. Foto: Russ Johnson
– Jag har en serie på Youtube som heter Dark day series och i ren When we were kings-anda börjar den när jag anser att klubbens förfall startar och avslutas när jag anser att County mår bra igen, vilket är när Bellis klev in som president, säger Russ.
Russ avslutar samtalet med att bjuda in mig till podcasten under juni månad, något jag gladeligen accepterar. Russ har fått skratta, skrika, gråta och allt däremellan under sin livslånga supporterresa, och även om han är gammal i gemet så har resan bara börjat.
