
Stockport
igår kl. 20:24
Weekend in paradise: En oförglömlig Stockport-resa
Två månader har passerat sedan County spelade sin sista hemmamatch i grundserien. Motståndaren Lincoln bjöd upp till dans och båda lagen gav åskådarna en match som kommer att eka hela vägen till nästa säsong. Redaktionen tar er tillbaka till en magisk helg i Stockport.

Den här berättelsen tar avstamp på Arlanda en solig eftermiddag i april, närmare bestämt fredagen den 25 april 2025. Flygresan mot Manchester går smidigt och anländer i England en kvart innan utsatt tid. Väl på plats hämtas redaktionens Joel Goldman upp av Hannah Brown, som är en av programledarna för The Hatters-podcasten SK3 TV. En kvart senare befinner vi oss i Stockports kärna för att ta del av stadens festliga utbud. Kvällen bjuder på fish n chips, dans, några pints och nya bekantskaper, bland annat med den andra programledaren för podcasten, den energiske Nick. Man kan sammanfatta fredagen som lyckad, även om det skulle ge konsekvenser för lördagens bravader att lägga allt krut på en kväll.
Alla vägar leder till Edgely Park. Foto: Joel Goldman
Matchdag
Lördagen inleds med en stark bakfylla, en kalldusch, mycket kaffe och höga förväntningar på matchdagen. Matchen mot Lincoln var inte enbart säsongens sista hemmamatch, men även en batalj som skulle avgöra säsongen för det blåvita laget. Vid seger i de avslutande två omgångarna skulle The Hatters nå en automatisk uppflyttning till The Championship, förutsatt att rivalerna Wrexham enbart skulle hämta hem en pinne under samma tidsperiod. County hade mot alla odds kvalificerat sig för slutspel och skulle som sämst bli femma i sin första säsong i League One på över ett decennium. Allt att vinna med andra ord, även om det inte låg i deras egna händer.
Vid elvasnåret möts vi vid Edgeley Park av en välklädd herre med namnet Steve Bellis som hälsar undertecknad, Joel Goldman, välkommen till Stockport. Bellis är en av de största ikonerna som går att hitta i dagens korporativistiska fotbollsgalax. Han är sedan 2016 Countys klubbpresident, och en stor del av deras återkomst till fotbollens finrum, men har varit involverad på olika plan som supporter i nästan 50 år och som anställd i klubben sedan 1980-talet.
Utsidan av Edgeley Park. Foto: Joel Goldman
Edgeley Park byggdes 1891 och har varit Stockport Countys permanenta hem sedan 1905, vilket är 120 år sedan. Bellis tog oss på en rundtur inne på arenan. Vi fick se varje vrå av Edgeley Park och träffa personer som med stolthet har arbetat för klubben i flera generationer. Omklädningsrummet där startelvan avslöjades, Matsalen med utsik över planen där en originalmålning från Jan van Haasteren hänger stolt på väggen, domarrummet där ringklockan konstigt nog sitter gömd bakom dörröppningen, tavlorna som hedrar Countys legendarer och framförallt väggen där samtliga spelare som har representerat A-laget får sitt namn förevigat är bara ett fåtal saker som etsar sig fast i minnet. Nästan 1500 spelare finns med på den vita tegelväggen utanför omklädningsrummet. Det är en påminnelse till samtliga spelare att de är förevigade i klubbens historia, även om man inte är lika känd som George Best eller lika långlivad som Jim Gannon.
Orginalmålning av Jan van Haasteren. Foto: Joel Goldman
Redaktionens Joel Goldman (t.v), Assisterande tränare Dave Conlon (mitten) och President Bellis (t.h). Foto: Hannah Brown
Stockport County bjöd på en stor gästfrihet genom att bjuda in oss till 1883s där vi skulle få ta del av trerätters, trevliga samtal och träffa både tränare Challinor och några av de mest lojala supportrarna man kan tänka sig. Innan vi begav oss dit behövde arenaturen fulländas. Först togs ett par långa steg genom spelargången, originalet sedan starten för övrigt, sedan kom man ut i solen och fick bevittna den soliga bortaläktaren utan tak, The Railway End. Blicken vandrade vidare mot långsidan The Danny Bergara Stand, namngett efter den legendariske tränaren, och sedan mot den ikoniska och branta kortsidan Cheadle End där det står S.C.F.C med vita säten bland alla blåa stolar. Rundturen avslutades med en poserande bild i Challinors tränar-stol där han ofta sitter och antecknar för fullt under matcherna, när han inte är upptagen med att skrika sig hes på spelarna och domaren.
Redaktionens Joel Goldman på tränarbänken. Foto: Hannah Brown
Cheadle End. Foto: Hannah Brown
Ett heligt möte
Väl nedsjunken i en stol vid ett bord längst bak i rummet fick vi alla lyssna på olika intressanta och detaljerade historier från presidenten, samtidigt som maten förtärdes och skratten aldrig ville ta slut. Men det var inte enbart roliga historier från resor till Kina och födelsedagssånger till samtliga personer som fyller år som supportrarna i rummet fick ta del av, utan även gripande tal om supportrar som har följt klubbens varje steg i över 60 år och ser det som sin familj när nära och kära försvinner med åldern. Det är svårt att inte fångas i ögonblicket och för en gångs skull stanna i nuet. Det fullsatta Edgeley Park bär på mycket förväntningar och drömmar, men även på mycket triumfer och förtvivlan som har runnit under Stockport Viaduct.
Snart har klockan tickat upp mot tre, matchstart, men innan vi tar oss ut på den ena långsidan och sätter oss bakom avbytarbänken har Bellis ytterligare ett ess i rockärmen. Tränare Challinor dyker sedvanligt upp innan matchen och ger ett litet tal, men när han är klar greppar president Billis åter tag i mikrofonen och säger “Kan vi få upp vår svenska gäst Joel Goldman upp på scenen?” Helt överrumplad kliver redaktionens enda medlem upp framför ett hundratal applåderande supportrar och skakar hand med den framgångsrika tränaren.
Redaktionens Joel Goldman skakar hand med tränare Challinor. Foto: Hannah Brown
Första halvlek
Stämningen intensifieras när spelarna rör sig in på planen tillsammans med flaggbärande maskotar för att inleda säsongens sista hemmamatch. Hemmalagets kortsida trummar på medan bortalagets kortsida kastar upp en badboll som tar upp mitt barnsliga fokus i några minuter. Erik Rings Lincoln City känns undertaliga mot ett större, snabbare och starkare Stockport County, men de lyckas emellertid att vara farliga genom att kontra mot ett högt stående försvar.
Hemmalaget håller intensiteten uppe men bollen vill inte ta sig över mållinjen. Efter 24 minuter bryts emellertid måltorkan, men inte av County.
County har precis sumpat två jättelägen i den föregående minuten så gästernas öppningsmål sitter som en dolkstöt. En långboll slås mot en djupledslöpande House som på ren chansning avslutar mot mål i en snäv vinkel och gör 1-0.
Hemmalaget visar en sorts positiv desperation som respons på baklängesmålet, men de första minuterna efter målet känns det lite desorienterat. County hittar efter ett tag tillbaka matchen och fortsätter att dominera på spelbrädet. I halvlekens slutminuter kommer matchens andra mål, men likt det första är det ologiskt nog bortalaget som tar sig igenom på en kontring efter att The Hatters har bränt ett bra läge. O’Connor rensar en boll rakt upp i plan i ren panik, och av en slump fastnar Hills i en Lincoln-spelare och tappar balansen. Detta leder till att en snabbtänkt Ring har hela vänsterflanken sopren. Han tar med sig bollen i djupet och lägger in bollen läckert mellan Addais ben. 2-0 till bortalaget.
Domaren blåser av den första halvleken och folk kollar uppgivet på varandra. Det är väl inte så här årets sista hemmamatch ska sluta? Hannah säger förbannat att “detta vänder vi aldrig” följt av en rad svordomar. Jag skrattade och sa att de kommer att vända matchen utan problem. Det lät som ett skämt men det var en hundraprocentig seriositet i uttalandet.
Erik Ring lägger upp en frispark för sitt Lincoln. Foto: Joel Goldman
Andra halvlek
Redan i paus gör Challinor ett trippelbyte. Den hårt jobbande Breki, som vanligtvis är väldigt klinisk, har stått för ett antal avgörande missar och byts ut till förmån för stekhete Olaofe. Även på vänsterbackspositionen sker ett rakt byte där Touray kliver av medan Rydel tar hans plats. Mittbacksgiganten Horsfall fick en smäll i första halvleken och byttes således ut. In kommer istället den tekniska yttern Fevrier. Ett framåtlutat County lägger alla ägg i en offensiv korg och vägrar ge upp.
Om första halvleken var offensiv är det inget som går att jämföra med vad publiken skulle bjudas på i de avslutande 45 minuterna. Redan efter 90 sekunder visar sig Challinors trippelbyte vara en succé. Wootton suger åt sig bollen utanför boxen efter en chansaktig långboll från Pye i försvaret. Wootton spelar bollen kontrollerat bakåt till Collar som passar bollen löst i sidled till en framrusande Fevrier. Fevrier tar ett kliv med bollen och drämmer sedan till ett avslut som går längs med marken mot det bortre hörnet. Reducerat! 2-1!
Minuten efter får Lincoln halvlekens första hörna, en direkt respons mot deras baklängesmål. En sekvens som verkligen representerade The Hatters spända muskler var när Hills fick Lincoln-supportrarnas badboll mot sig. Den hårfagra mittbacken tog tag i den rödvita badbollen och stampade sönder den med sina dobbar, stirrade mot bortaläktaren och kastade tillbaka det livlösa objektet.
Tre minuter senare kvitterar den storväxta Wootton genom att nicka in ett delikat inlägg från högerkanten. Domaren blåser dock bort målet för foul av någon märklig anledning. County ser riktigt tända ut, nästan lite övertända.
Efter 69 minuter ser bortalaget ut att utöka ledningen trots ett obefintligt anfallsspel i den andra halvleken. Efter en County-hörna tar Lincoln-yttern Hackett med sig bollen på en kontring. Fältet är fritt och när han har tagit sig till från ett straffområde till ett annat återstår bara målvakten Addai. Precis när han ska gå på avslut kommer en skräckinjagande Pye från ingenstans med en flygande tvåfotad glidtackling. Pye står för årets försvarsinsats och förhindrar ett hädiskt baklängesmål.
County äger hela matchen, trots det leder Lincoln när klockan tickar på mot matchminut 78. Med lite effektivitet hade det stått 5-0 och inte 1-2, men fotboll är tack och lov inte alltid förutsägbart eller logiskt. De senaste fem minuterna har de haft två nickar i ribban och ett skott på mål. Plötsligt händer det.
Fevrier får bollen på högerkanten efter en lång passning från Pye. Han dribblar av sin försvarare inte bara en eller två, men tre gånger innan inlägget slås. Bollen dyker mot Collar som nickar in kvitteringen. 2-2! Både Collar och Fevrier med 1+1 i matchen.
Edgeley Park brinner verkligen – både på planen och på läktaren. Det är ett tryck som känns nästintill leviterande och det kommer Fevrier att ta till vara på. Bara tre minuter senare är det dags igen. Fevrier vinner kampen om bollen långt ut på högerkanten nära mittcirkeln. Han rycks i tröjan och faller, men istället för att lägga sig ned flyger Fevrier upp igen som en trampolin.Han rycker sig förbi fyra försvarare och slår ett lågt inlägg mot målet. Mittbacken Jackson missar rensningen och Olaofe trycker dit ledningsmålet. 3-2 för hemmalaget!
Vändningen var fullbordad. Foto: Joel Goldman
Ordningen är återställd och ledningen tillhör The Hatters. Den återstående kvarten känns enbart som en transportsträcka. Segern säkrades i säsongens sista hemmamatch och vid slutsignalen ser det ut som att County kan sno åt sig den direktuppflyttande andraplatsen från rivalen Wrexham. Walesarna såg till att döda Stockports hopp genom att krossa Charlton med 4-0 någon timme senare, men det var en asterisk för helhetsupplevelsen. County hade vänt matchen, säkrade tredjeplatsen och var redo för slutspelet.
Folk stod kvar länge och tackade av spelarna. Foto: Joel Goldman
Man of the match
Applåderna efter slutsignalen ville aldrig ta slut, men efter ett tag började vi röra oss tillbaka till 1883s för att fira den ljuvliga segerns sötma. Alla skrattar och säger i samklang att de aldrig var oroliga. Tiden flög iväg och plötsligt var det dags för matchsponsorn Stockport Gin att presentera matchens spelare. Sponsorns yngsta familjemedlem välkomnade in super-avbytaren Fevrier och tog den typiska post match-fotot, varav Bellis sa “Borde verkligen ett barn stå här med en flaska gin i handen?” Det var en rolig fråga, men man undrar om inte presidentens spörsmål var genuint nu i efterhand.
Efter en tids väntan i kö bakom ett halvdussin barn, där redaktionens enda medlem såg ut som Will Ferrell i filmen Elf, blev matchdagens hjälte förevigad på bild.
Jayden Fevrier med redaktionens Joel Goldman. Foto: Hannah Brown
Hemfärd
Flyget mot Stockholm lyfter först sent på söndag eftermiddag och Manchester Maraton håller staden upptagen, vilket leder till att Hannah vill bjuda på en klassisk brittisk kulinarisk upplevelse för att avsluta resan på topp. Den här söndagsutflykten var inte bara ett sätt att avnjuta en kall öl i solen, men också att besöka en av de platser i Stockport med störst betydelse för fotbollsklubben.
Viadukten som symboliserar Stockport. Foto: Joel Goldman
Vi svänger in mot baren Hyde 1863 vid Nursery Inn i kvarteret Heaton Norris. Stockport County bildades 1883 med namnet Heaton Norris Rovers och spelade på gräsmattan bakom puben mellan 1889-1902. Fotbollsplatsen kallades för Green Lane och gräset används idag för att spela Bowls, men även för att lyfta pokaler framför supportrar. Puben och gräset är kvar än idag, om än nylagt några gånger sedan 1889, men hur många klubbar kan skryta med att båda deras gamla högkvarter sedan 1800-talet fortfarande existerar, att det fortfarande pågår restaurangverksamhet i lokalerna och att det fortfarande spelas bollsporter på samma plätt där Smart Arridge och Jack Earp gled runt 1901.
Pinten går ner lätt och pajen med en jäkla massa G-R-A-V-Y likaså.
När det blir dags att bege sig mot flygplatsen sitter County-tröjan fastklistrad på kroppen. Det är inte vilken tröja som helst, utan förra säsongens svarta bortatröja med gul krage. Just den här specifika upplagan såldes efter att County hade korats till mästare och därför står det “Sky BET League Two Champions Season 2023-24” under emblemet.
Countys bortatröja från 2023-24. Foto: Joel Goldman
Inget är för evigt, men minnet från den här resan kommer att leva länge.