Fiorentina-Messina 2-0 (1-0)
Mål: Toni (46, 73)
Varningar: Ujfalusi (FIO); Cristante, Rezaei (MES)
Spelarbetyg (STADIO): Cejas 6 – Ujfalusi 6, Dainelli 7, Gamberini 6, Kröldrup 7, Pancaro 6 – Fiore 5.5, Brocchi 6.5, Pazienza 6, Jörgensen 5.5, *Toni 8.5, Pazzini 7.5 (Montolivo och Jimenez spelade för kort tid för att betygsättas).

Vart ska man börja? Fiorentinas fantastiska 10:e hemmaseger på 11 försök, den härliga revanschen efter floppen i Genua? Att Tomas Repka återuppstått i dansk skepnad, att Luca Toni är Europas vassaste målskytt?
Ett är säkert denna soliga men iskalla måndag i Florens, där de ryska vindarna börjat koppla sitt järngrepp: det finns goda skäl att drömma! 

Fiorentina öppnade söndagens kvällsmatch i ett fruktansvärt tempo, där bottenlaget från Sundet endast räddades av sin storspelande burväktare Storari. Det första budet på mål kom efter 3 minuter, skott av Pazzini framklackad av Luca Toni, och lika många minuter senare träffar Toni ribbans insida och på returen störtar Martin Jörgensen fram bara för att se Storari göra en omänsklig benparad på skottet mot ”öppet mål”.
Någon minut senare tar den danske stjärnan hand om en frispark som perfekt når Tonis panna men Storari gör ännu en jätteräddning.

Åtta minuter och redan tre brända jättechanser: trycket var enormt på ”Franchi” efter att Fiorentina med omedelbar verkan givit oss kylslagna åskådare smak på mål. Och spelet värmde onekligen. Messina hade verkligen inte mycket att säga till om. Fiorentina ägde varje del av planen på ett sätt som fick en att undra om det inte var lite bra för att vara sant. Och denna undran växte sig starkare ju längre mot halvtid matchen led, medan Prandellis mannar trummade på mot Messinas mål. Storari hann göra åtminstone tre förstklassiga räddningar innan borgen slutligen föll i halvlekens sista döende sekunder: cross från Pancaro, nick av Pazzini mot Toni som tack vare sin längd når bollen mot högerkanten för att avlossa ett skott som besegrar den ”omutlige” Messina-keepern vid dennes bortre stolpe.

Målet var det absolut sista som hände i den första halvleken. Naturligtvis psykologiskt knäckande för Muttis lag, som när den andra halvleken drog igång ställdes mot ännu ett omöjligt hinder: danske Per Kröldrup. Gamberini hade fått klartecken att spela från start, trots vissa muskelproblem, men steg av efter 45 minuter och ”den nye Repka” fick alltså debutera i mittförsvaret bredvid Dainelli. I Curva Ferrovia började direkt de språkliga lektionerna där potatisar delades ut till höger och vänster för ett korrekt uttal av namnet på Fiorentinas nye backstjärna som har samma nummer och på planen skrämmande liknar den legendariske tjecken Tomas Repka.

Fiorentina kontrollerade matchen utan att förta sig. Det blev aldrig riktigt farligt framför Cejas, som fick hålla nollan innan han troligen snällt får sätta sig på bänken igen till Lobonts fördel, mycket tack vare utmärkt spel från Kröldrup som till och med fick den annars osäkre Dainelli att förtjäna sitt smeknamn från Brescia-tiden, ”The Wall”.
Den andra halvleken var knappa halvtimmen gammal när så blixten slog ner för 21:a gången denna säsong: från klar himmel tar sig Toni förbi två Messina-försvarare och bryter inåt från vänsterkanten och avlossar ett perfekt placerat skott i bortre hörnet. Toni dödar definitivt matchen och undertecknad kunde äntligen kosta på sig att köpa sig en värmande ”kopp” kaffe.

Annars var det mycket annat som fick en att hålla temperaturen denna kalla Florensafton. Det verkar bli en strålande vår, utan att blanda in metrologiska aspekter.