Det är inte så svårt att skriva matchrapport idag. Malmö var bättre på allt, HIF var sämre på allt. Alltså vinner Malmö enkelt och på ett tämligen förödmjukande sätt. Det var med andra ord lekande lätt när MFF piskade HIF.

Men vad gör väl det?

Jävligt mycket. Fast jag behöver nog inte gå in på det i detalj här, eftersom de flesta HIF:are redan känner samma sak som jag.

Matchen
Trevlig fotboll, taktiskt rätt av MFF. HIF trodde att MFF skulle äga bollen och dominera kraftigt men så blev det inte. Man slog HIF med HIF:s eget vapen, nämligen de snabba omställningarna. För några snabba omställningar såg man inte skymten av hos di röe ikväll. De snabbaste löpningarna skedde när avbytarna värmde upp.

Målen är samtliga snygga. En mix av sådär lagom tafatta ingripanden av försvar och målvakt och sådär precis lagom nonchalant spel av HIF:s mittfält. Allting i en salig blandning. Först blev man illamående och kräkfärdig, men efterhand som man förstod varthän det barkade så kunde man på något vis sätta sig över hemskheten och istället koppla bort obehaget.

Vi har ju varit med förut.

Som HIF:are är man luttrad. Det blir lite pangförluster med tennissiffror lite då och då. Inget som överraskar. Och det är, som min kollega sade, bättre att ta det mot ett bra lag som MFF än som förra året mot BoIS.

Intryck och annat
- Jag har varit på Stadion för första gången i mitt liv, nu vet jag att det aldrig sker igen.

- Pausunderhållningen var till och med mer pinsam än vad som brukar skådas på Olympia. Det säger en hel del.

- Vem fan var fantikergubben som satt några rader framför oss? Rena rama huliganen på 50 bast som skulle agera klackledare. Han har en motsvarighet några rader framför pressläktaren på Olympia. Temperament som en brunstig Tyson.

- Om MFF ska fortsätta spela bra och vara ett topplag är man värda en bättre anläggning än Malmö Stadion. Vilket skitkomplex!

- Niklas Skoog är riktigt otäck.