Jag trodde att vintern var över, men när man fick se puckelpisten i Borås gick tankarna åt den alpina säsongen och man blev nog lite fundersam. Skåningar och danskar brukar inte göra så bra ifrån sig på sådant underlag.

1-1 på Ryavallen. Hemmalaget Elfsborg tog ledningen på ett jätteskott från Samuel Holmén i första halvlek. Fram till målet hade HIF skapat allt och därför kändes ju målet precis så logiskt som allting i samband med HIF gör i år. HIF lyckades dock kvittera genom Gustaf Andersson i andra halvlek, och resultatet får sägas vara ganska rättvist.

Dåligt, sämre, sämst
Det såg rätt så lamt ut ibland på Ryavallens månlandskap till gräsmatta. Spelarna var ängsliga för att vårda bollen och passningsspelet såg ut som något Bårslöv presterar i division fem. Mycket av det kan naturligtvis tillskrivas det sunkiga underlaget.

Men ändå. Skärpan var noll i många situationer, och främst var det faktiskt hemmalaget Elfsborg som slängde bort bollarna. HIF utnyttjade dock inte de många kontringslägen som bjöds, och man drev aldrig riktigt på för att göra ett vinstmål mot slutet.

Man tycker att HIF borde kunnat avgöra, men även Elfsborg hade ett par bra chanser. Rosén gjorde en bra räddning på ett friläge och lyckades hålla en hård frispark. Det var klart och tydligt att det var två ängsliga lag som ställde upp till spel, minsta lilla press på bollhållaren från endera lag, och det resulterade i felpass. Synd bara att man inte utnyttjade detta och pressade hårdare.

Eldins återkomst
En av ljuspunkterna i HIF:s spel var Eldin Karisik. Trots lång frånvaro på grund av skada såg det ut som om han inte missat så mycket. Visst, viss ringrost syntes, men han var ändå en klar injektion offensivt. Förmodligen var det Eldins permanenta återkomst i startelvan som vi såg mot Elfsborg.

Övriga ljuspunkter var Jakob Augustsson och Christian Järdler. Ytterbackarna var väldigt duktiga. Yttermittfältarna lämnade enorma ytor, men både Jakob och Christian höll rent utan större problem på sina kanter. Augustsson visar att det åtminstone finns ordentligt konkurrens på de positionerna. Även Atiba Hutchinson gjorde en bra insats, framförallt om man ser till arbetsprestationen. Offensivt kan det däremot fortfarande ske mer för honom.

Framöver krävs det seger. Två hemmamatcher väntar, IFK Göteborg och Örgryte. Sex poäng är önskvärda. Förluster är nästan bannlysta. En sak är i varje fall säker, på Olympia blir spelet bättre, för planen håller åtminstone godkänt skick.

Fotnot: Nej, jag skyller alltså inte det dåliga resultatet på gräsmattan. HIF borde givetvis kunnat prestera en bättre match ändå. Däremot spelas det oftast inte fin och vägvinnande fotboll på en potatisåker.