Laguppställningarna bekräftade det vi hoppats: Djuric fanns med i startelvan. Som vänster bredande mittback i en trebackslinje fick han tryggt sällskap av Pontus Jansson och Colin Rösler.
En intressant omgivning att kliva in i – och vi var nyfikna på varför Malmö valde att öppna plånboken just för honom.
En spelare från Röda Stjärnans akademi är alltid eftertraktad. Mittbackar därifrån har en stamtavlaoch listan över exportnamn är verkligen lång samt imponerande.
Andrej Djuric må vara ett nytt namn för svensk publik men i Belgrad har han länge varit ett namn för framtiden. Han har gått hela vägen genom Crvena zvezdas (Röda Stjärnans) ungdomsled och bar kaptensbindeln i flera ålderskategorier.
2022 var det Dejan Stanković, dåvarande huvudtränare i klubben, som lyfte upp Djuric till A-laget – en miljö där bara de mest mentalt och taktiskt kompletta spelarna får chansen. Just Stankovićs godkännande blev ett slags kvalitetsstämpel: klubben tackade till och med nej till ett bud från Frankrike värt 1,5 miljoner euro det året, med tron om att Djuric kunde bli nästa stora försvarsexport.
Under sin tid i Röda Stjärnans system har Djuric varit utlånad till flera klubbar, bland annat Spartak Trnava (Slovakien), Domžale (Slovenien), Grafičar och senast Novi Pazar, där han tog klivet tillbaka till Zvezdas A-lag.
Djuric representerade även Serbiens ungdomslandslag i flera år, men spelar sedan 2024 för Montenegros U21-landslag, där han redan gjort fyra matcher.
Inmarschen blev som väntat laddad. Djuric stod redo, och Malmös bortafölje dominerade ljudbilden minuterna före avspark. Öster fansen svarade upp också , det var fullsatt och högt pulserande.
Matchstarten blev 15.03 efter mindre turbulens innan avspark , domarna hittade en glasflaska på planen och samtalade med arrangören men matchen kom igång snabbt – och redan från första sekunderna tog Djuric plats. Han agerade aggressivt, klev högt och bröt vid mittlinjen. Som om han redan varit i laget i flera månader.
Öster försökte tidigt hota genom långa bollar på Aliev, men Pontus Jansson dominerade luften och Djuric plockade upp allt diagonalt bakom. Redan i den femte minuten var det tydligt att duellen mellan Djuric och Aliev skulle bli fysisk – lite gruff, en del ögonkontakt. Men Djuric viker inte ner sig.
Tre saker blev snabbt uppenbara:
Positionering och täckning
Djuric läste Busanellos offensiva rörelser och breddade i exakt rätt ögonblick. Han täckte ytor på vänstersidan på ett sätt som vittnar om taktisk förståelse.
Spelförståelse i press
När Busanello tappade bollen i minut 7 var det Djuric som räddade situationen – en glidtackling mot Sejdiu, perfekt avvägd. Möjligen frispark, men domaren vinkade fördel och log. Malmö kunde fortsätta spela. Ett beslut som togs med mod.
Mentalitet
Fysiskt utmanad? Ja. Men han vek inte en tum. Det här var inte en debutant som ville smyga in det var en spelare som klivit in för att ta plats.
Våra anteckningar från matchen
Öster fick inte mycket tid med bollen i matchinledningen. När de väl fick lugn kontroll i minut 9, klev Malmö omedelbart upp och stressade bort det. Djuric kommunicerade hela tiden. När Jansson ropade, svarade han. Positionsspelet satt.
Östers första avslut kom i minut 10 – stressat, högt över. Varje gång hemmalaget sökte Aliev i djupled låg Djuric tätt i rygg. I minut 14 visade Östers tränare missnöje med misstänkta tröjdragningar vid en hörna kanske en konsekvens av Malmös fysiska övertag.
Matchbilden var tät, med få chanser, men Djuric var konstant spelbar. Bollbehandlingen höll hög nivå.
I minut 22 kom dock ett första frågetecken: en nonchalant bollförlust på mittplan som han försökte reparera med en tuff tackling – ingen fara, men ett litet hack i helhetsbilden.
I minut 24 kom utdelningen. Otto Rosengren smällde in 1–0 för Malmö. Efter det fortsatte Djuric att styra uppspel. Östers låga press tillät mittbackarna att kliva fram – Djuric och Jansson kunde styra tempot utan stress.
Öster fick sin bästa period runt minut 36. De vann boll högre, fick ett par halvchanser och ett farligt avslut strax utanför. Men där stack Djuric ut igen: ett inlägg över Jansson, Aliev skarvade, Sejdiu fick läge – och Djuric föll perfekt. Ingen tackling, ingen brytning, inget block – men han stängde läget helt. Det syntes inte i statistiken, men det räddade upp situationen kanske ett potentielt mål till och med.
Vad säger siffrorna och vad säger ögonen?
1. Uppspelsfasen - Djuric var trygg, ren och rytmisk med boll , inga stressade val. Däremot 0 av 2 lyckade långbollar. Om han ska bli en uppspelspunkt i vänsterzonen behöver den dimensionen vässas.
2. Duellspelet – svag punkt Han förlorade samtliga tre luftdueller och vann endast två av sex dueller på marken. Det är ett tydligt förbättringsområde. Samtidigt var matchbilden sådan att Jansson tog huvudansvaret mot Aliev centralt. Djuric låg ofta bredare, som diagonal täckning. Ett taktiskt skydd från Rydström? Man kanske redan vet om bristerna i luftspelet?
3. Passningsmönster - Djuric spelade ofta in i innerkorridoren – in till Rosengren . Många av dessa passningar kom under press, på ett tillslag. Under tio pressförsök från Öster bröt han linjer sex gånger. Det är högklassigt.
Andra halvlek och skadan
Direkt efter paus bytte Malmö ut Gudjohnsen och in kom Taha Ali – Rydström såg märkbart irriterad i slutet av första halvleken. Kort därefter kom oron: Djuric började halta. Han återvände till spel men såg tagen ut. Redan från minut 48 började han släppa täckning. Busanello ropade två gånger och var något irriterad.
Minuten 52 kom bytet – Zetterström in, Djuric ut. Senare bekräftades det att det rörde sig om kramp, inte skada – fullt rimligt med tanke på värmen och matchtempot. Men det väcker ändå frågan: är han redan redo för 90 minuter i hög belastning?
Djurics debut helhetsbild
Efter slutsignal Djuric kommenterar debuten
Efter slutsignal fick vi tag på Andrej Djuric för ett snack – genomförd på både engelska och serbiska – som inom kort publiceras på våra sociala medier.
Det blev ett samtal om beslutet att välja Malmö FF, känslan av att kliva rakt in i startelvan efter bara två träningar , hans första intryck av klubben, tempot i svensk fotboll och mycket mer
Vi släpper snart hela intervjun men här är ett smakprov:
– "Znam da dolazim u klub sa visokim ambicijama, to je nešto što me pokreće."
("Jag vet att jag kommer till en klubb med höga ambitioner, det är något som driver mig.")
– "Jag blev faktiskt lite överraskad när jag fick starta mot Öster."
Men Malmötränaren Henrik Rydström var tydlig efteråt. Han såg det direkt:
– “Man ser direkt när en spelare är redo. Såna här spelare ska man använda så mycket man kan när de är tillgängliga. Han behöver ingen inkörningsperiod.”
Den fullständiga intervjun släpps snart ....
Andrej Djuric visade i debuten att han besitter bolltrygghet, taktisk mognad och spelförståelse som få 21-åriga mittbackar kan visa i sin första match i en ny liga. Men han har också tydliga utvecklingsområden: fysik och duellstyrka.
Men bakom den bolltrygga debuten mot Öster finns också en tydlig bild från Serbien – och den är både ärlig och spännande.
Andrej Djuric spelade 21 matcher (20 från start) i en av Östeuropas mest fysiska ligor, där varje sekund räknas. Han var inte bara en del av seniorspelet han bar ansvar, vecka efter vecka.
På ytan kanske vissa siffror sticker ut som "svaga", men i själva verket visar de en profil som är både ovanlig och formbar. Trots 192 cm i längd gjorde han inga mål på nick eller fasta situationer, och av hans 11 avslut träffade inget mål. Det är lätt att läsa det som en brist – men det handlar mer om hur han används än vad han saknar.
Defensivt är han framför allt en trygg spelare som inte gör misstag. Han noterades för 0 individuella misstag som ledde till skott eller mål, vilket är anmärkningsvärt för en 21-åring i en liga där varje duell är ett krig. Positionsspelet är redan där.
Däremot finns det utvecklingspotential i närkampsspelet. Hans 0.8 brytningar och 0.7 tacklingar per match, samt 48 % vunna dueller totalt (55 % i luften, 44 % på marken), visar att han inte är en fysisk dominansspelare än.
Och att han presterat stabilt trots detta, i en liga där just duellstyrka är allt, säger en hel del om hans mentala och taktiska nivå.
Det är dock med boll som hans verkliga styrka kliver fram. Nästan 60 bolltouch per match, 89 % passningssäkerhet totalt, och hela 95 % på egen planhalva visar att han är trygg, rytmisk och nästan felfri i speluppbyggnad. På offensiv planhalva ligger han på 79 %, och han försöker ofta spela igenom pressen med inspel mot innermittfältare – det märktes direkt i matchen mot Öster.
Malmö har inte värvat en duellmaskin. De har hämtat en spelare med europeisk skolning, taktisk kyla och bollkänsla , en mittback som hellre styr tempot än rensar bollen.
Är han Malmös nya Derek Cornelius? Inte riktigt. Cornelius var mer klassisk – fysisk, dominant, straffområdesstyrande. Djuric är något annat. En bollförande, rytmstyrande mittback med kyla, precision och europeisk skolning. En typ som sällan syns i svensk fotboll – men som passar perfekt in i Rydströms sätt att bygga bakifrån.
Han är inte färdig. Men han är exakt den typ av material som en tränare med Rydströms verktygslåda vill jobba med.
Det här var en debut som gav mersmak – och en tydlig checklista för utveckling. Men viktigast av allt: det fanns ett lugn, en självklarhet, som säger att det här inte är en värvning för att bara klara av Allsvenskan.
Den klarar han redan.
Djuric är i Malmö för att lyfta laget inför Europasommaren – det är där hans nivå ska testas. Och känslan efter debuten är tydlig:
Han har något. Något att växa med. Något att tro på.
