Falkens Funderingar 27 Maj,2020 - Väntläge

För en och en halv månad sedan skulle jag och mina två söner åkt till London. Hotellen var inplanerade och bokade. Flygbiljetterna tog oss via Polen till Stansted och hem via Luton. Arsenal-biljetterna mot Norwich var klara. jag såg verkligen fram emot det. Jag var i London för två år sedan senast. Ifjol var det första året på över 25 år som jag inte på något sätt besökte London. Det var ensamt. Det var tomt. Jag brukar alltid försöka kombinera affärsresor med ett besök i huvudstaden eller bara vara där, se på fotboll, musikal eller bara knalla runt. London är ett andra hem. Mellan 50-60 gånger har jag besökt staden. Innerstaden och vägarna via Caledonian Road upp till Gunners är som min bakficka. Det är helt underbart att kliva upp på morgonen, ta sig en morgonmacka på något sjabbigt hotell i källaren, där det jobbar en norska eller fransyska eller tyska eller grekiska som häller upp en skakig skål med flingor, någon konstig marmelan, kaffe som sett bättre dagar, men som tillsammans med Cumberland-korv, ägg och bacon gör att man är i London och njuter. Att sedan utforska ett vaknande London innan man efter lunch - när puben öppnar - ge sig upp för King's Cross, Caledonian Road, förbi den stora anstalten Pentonville och upp till Holloway Road. På vägen stoppar man in huvudet på några pubar och sedan står man utanför Emirates Stadium, gråter lite, kramar Henry-statyn, formerar sig som Adams eller bara njuter. Det blir inte så denna säsong och kanske inte heller i år. Man kan bli bedrövad för mindre.

Samtidigt börjar ligan att vakna. London Colney kör mer och mer intensivt. Spelarna kollas kontinuerligt, Arteta verkar ha ökat på juniorskaran med Matt Smith i träningsgruppen och samtidigt jäser det inom Silly Season-jyckarna. Expressen skriver att Arteta skall rensa ut bland backarna. Mustafi, Holding och Sokratis skall ut och ge plats för bland annat Saliba. Den sistnämnde får mycket goda vitsord av sin tränare Puel som säger att "he is ready". Samtidigt blåser Gunners hemsida på med allt gammalt och nytt de kan hitta för att göra folk glada. Nyligen har ju firandet av FA-cup-segrar och titlar florerat. Kul minnen naturligtvis och har man varit på Gunners Museum kan man se allt och uppleva det igen. Men trots denna start så känns det inte som att hjärtat klappar igång ännu. Matcher inför tomma läktare, utan den brittiska sången. En säsong som är avbiten på mitten. Cuper som avslutas, matcher som man inte vet om de kan spelas, får spelas och det i wett land som är fullkomligt kaotiskt fortfarande. Trots min saknad av fotboll och att jag älskar mitt Gunners, är jag högst skeptisk till att ett igångsättamde blir så fantastiskt. Visst, det  är kul att se på boll och att bollen rullar och kanske är allting som åter när domaren blåser.
Arsenal kommer att möta Norwich. Då kommer jag att blir irriterad. Då hade jag velat sitta där. Det borde jag göra. Nu blir det inte så. Om nu ligan startar. Eller ej.