Strålkastarna tänds igen. På planen kliver två lag in i en pjäs som handlar om långt mer än tre poäng. En gång i tiden spelades här legendariska spelningar i klass med Shakespeares Hamlet . Men idag liknar föreställningen snarare en fars vid namn Full Fräs (tillbaka till Championship) , signerad Stefan & Krister.
För Leeds har det närmast utvecklats till en hantverksmässig tragedi – och Daniel Farke, regissören i stormens öga, måste snabbt hitta ett sätt att rädda sitt eget skinn innan publiken och teaterchefen starkt ropar efter en ny akt med en ny regissör.
Min observation efter andra halvlek mot City var att spelarna onekligen står bakom Farke. Man visade både hjärta och kämpaglöd som inte går att fejka. I efterhand är frustrationen nästan större: vi borde faktiskt ha fått med oss en pinne från Etihad. Ett av Citys mål var offside i speluppbyggnaden, något som framkom efter slutsignalen. Frustration på hög nivå.
Men nu i veckan har bland andra The Guardian rapporterat att Farkes sejour i Leeds börjar närma sig sitt slut. Och även om det faktiskt känns lite hårt att säga, så är det nog till de bättre. Han verkar ha tagit laget så långt han kan. Det som däremot gör mig förbannad är den usla tajmingen från toppskiktet. Varför landar man i detta beslut just nu? Det hade varit betydligt vettigare – och mer strategiskt – att agera under det senaste landslagsuppehållet.
Detta har jag diskuterat tidigare. Min slutsats var nu att Farke skulle bli kvar flertalet matcher framöver. Men tydligen inte.
Att Radrizzani saknade tajming, fingertoppkänsla och ibland ren pragmatik såg vi otaliga exempel på. Även om hans brist på pragmatik faktiskt resulterade i värvningen av Bielsa, det ska han ha all cred för. Men jag trodde nog att de stooooora mästarförhandlarna från Amerikat skulle vara mer resoluta och mer metodiska. Istället upprepar man samma mönster: beslut fattas för sent och konsekvenserna riskerar att bli ännu tyngre.
Onsdagskvällens möte blir i alla fall på förhand en duell mellan två lag som rör sig i helt olika riktningar. Leeds kommer in i matchen med sämre självförtroende, svajigt försvarsspel och hela tränarsituationen. Offensivt finns dock ljusglimtar: Nmecha och Calvert-Lewin har visat att de kan hota när de får rätt service. Det såg vi inte minst mot City. Det hade varit fantastiskt att få se dem två från start på topp.
Daniel James, som startade mot City, kommer dock vara borta en längre tid. Han hade varit viktig i denna match, en spelare som hade kunnat utnyttja stora ytor bakom Chelseas backlinje i en match där kontringsspelet kommer bli vår chans.
För Leeds handlar det därmed mycket om att ligga kompakt, aggressivt försvara centralt likt mot City och sedan satsa på snabba omställningar. I försvaret hade det varit bra att se en fembackslinje där Bijol kommer in. Han gjorde en stabil insats som inhoppare senast. Men mittfältet lär bli nyckeln – där måste Ampadu och Gruev både vinna dueller och samtidigt våga spela bollen framåt när chansen dyker upp. Stach har också återkommit i träning och förväntas finnas med.
Chelsea kommer dock till Elland Road i betydligt bättre form och en trupp som såklart är starkare på pappret. Laget har dock vissa frånvaroproblem. Moises Caicedos avstängning mot Arsenal lämnar ett djupt hål i återerövringsspelet, men laget har tillräckligt med bolltrygga spelare för att kunna styra tempot. I offensiven finns flera unga hot som gillar att attackera flexibelt. Chelsea lär vilja äga boll, trycka ned Leeds och metodiskt leta sig fram till farliga lägen genom att överbelasta kanterna och skapa en-mot-en-situationer.
Matchbilden riskerar att bli ganska tydlig. Chelsea tar initiativet, Leeds försöker överleva, kontra och hoppas på fasta situationer. För att Leeds ska få med sig något krävs en defensiv i högsta möjliga koncentration. Man måste offra sig för varandra. Samtidigt måste man lyckas utnyttja de få chanser man får. Annars talar formkurva, självförtroende och taktisk stabilitet för att Chelsea åker hem med tre poäng.
Oavsett utgång lär denna kväll på Elland Road bli ett avgörande kapitel för säsongen. Leeds balanserar mellan hopp, desperation och en framtid som fortfarande står och väger som en skör tråd.
