Det var en kvinna med rysk bakgrund, som inte fick ett jobb och hävdade att hennes bakgrund inte gav henne jobbet. Med detta ville hon hävda att hon inte var brittisk nog att passa in på kontoret, där en hel del av harmonin på kontoret hängde ihop med att gruppen träffades och hade en hel del sociala aktiviteter, som att hänga på pub, quizza och rent allmänt umgås. Denna ryska hade inte dessa färdigheter och man anställde en annan person, då detta inte störde eller påverkade harmonin i företaget.
Den ryska kvinnan gick till en arbetsdomstol för att få fallet prövat och domstolen gav företaget rätt och gav ett exempel som handlade om fotboll.
”Ponera att du har ett företag med övergripande Arsenalsupportrar. Jag tror inte du skulle anställa en Tottenham-supporter. Det skulle definitivt störa harmonin i företaget”. Med detta uttalande menade man att det skulle vara acceptabelt att vägra en person som håller på en rivaliserande klubb att anställas i ett kontor fyllt av en annan klubb, då det stör harmonin och kan påverka effektivitet och lönsamhet.
Det är en intressant hypotetisk fråga, kan jag tycka. Ser näppeligen att detta skulle flyga i en svensk arbetsdomstol- men nu är jag inte jurist, så jag kan ju inte leta lagval i boken- , men det är en intressant aspekt på ”att vara anställningsbar”.
Kommer det att leda till att brittiska företag ber folk att meddela vilket lag man håller på under en anställningsintervju? ”Jaha, du håller på Spurs. Jaha, men tjänsten blev precis tillsatt…”
Jag vet ju vad jag hade gjort.
