Krönika: Nu eller aldrig för Leeds?

Ser man till antal mål som gjorts i The Championship i år är Leeds tämligen överlägsna. Vi har spelat bäst fotboll flest gånger trots att vi inte vunnit flest matcher men är det för att fler lag parkerar bussen mot oss för att de anser sig vara chanslösa i en vanlig fotbollsmatch där båda lagen bjuder till eller är det för att vi ibland har ofantligt svårt att tränga oss igenom robusta försvar och hitta lösningar på just detta? Det hänger väl ihop dessa två punkter men det finns också en tredje punkt som kanske förklarar saken bättre om varför vi inte just nu är cirka 8-12 poäng före trean i denna divisionen. Denna punkt stavas Illan Meslier.

Vår 24 årige fransman har sätts som något av en ledare i klubben, i alla fall från tränarstaben som har utsett honom till en av tre kaptener tillsammans med assisterande Pascal Struijk och lagkapten Ethan Ampadu. Kaptener petar man normalt sätt inte men efter två ytterligare misstag som återigen kostade oss poäng mot Swansea tog så Daniel Farke beslutet som många Leeds fans har krävt allt sedan vi mötte Hull den 4 januari i en match som vi vinner i 99/100 fall om det inte vore för åtminstone ett gigantiskt misstag av Meslier. Hulls tredje mål är diskutabelt precis som många andra av våra 28 insläppta mål denna säsongen som på papperet inte ser så illa ut. 28 mål på 40 matcher måste ses som godkänt en normal säsong men med tanke på hur dominanta Leeds har varit i många matcher så skulle i alla fall jag säga att en mer rimlig siffra på insläppta mål hade varit någonstans kring 17. Antal poäng vi hade fått om vi tagit bort 11 hjärnsläpp/misstag från Meslier ligger nog någonstans (lågt räknat) kring 12 poäng. Det hade inneburit att vi just nu hade legat 11 poäng före Sheffield U på tredjeplatsen med 6 omgångar kvar där även Burnley och Sheffield U möter varandra. Med andra ord; uppflyttningen hade varit klar imorgon mot Boro eller eventuellt senast mot Preston hemma på Elland Road mot Preston. (Meslier har nu petats mot Karl Darlow som gjorde en bra match senast mot Luton och troligen borde ha fått gå in betydligt tidigare, men nu är det som det är).

Verkligheten är dessvärre betydligt bistrare. Det blåser kalla vårvindar i Leeds och vi har varit här förr. Så sent som förra säsongen faktiskt. Då kollapsade Leeds med 8 omgångar kvar efter att temporärt varit uppe och nosat på direkt uppflyttning i stark konkurrens med Leicester och Ipswich, som vi, hör och häpna tog 12 poäng mot. Det räckte ju inte som alla vet och i playoff finalen mot Southampton gjorde vi ingen glad eller överraskad. Leeds och playoff går som sagt inte ihop och det är därför vi i detta skede har 6 omgångar på oss att undvika just playoff. För vad skulle ske om vi misslyckas igen? Finns det något hopp om att vi nästa säsong kommer kunna utmana lagen vi förra säsongen misslyckades mot? Ipswich, Leicester och Southampton kommer ner igen - förstärkta av en säsong i PL eller försvagade efter mängder av förluster? De har säkert lärt sig av sina misstag man gjorde när man gick upp och åkte ur och vill göra det rätt denna gång och kvar står Leeds på perongen och ska handskas med dessa tre klubbar igen efter två år av misslyckanden? Nej, detta är inte ett scenario någon Leeds supporter, spelare eller ledare i klubben vill ha att göra med så kvar återstår att komma igen och bita ihop och försöka att hitta formen som tog oss 7-8 poäng före trean för bara ett par veckor sedan. För det kan vara nu eller aldrig för Championships största klubb, Det tog oss 16 år att ta oss upp förra gången och då gjorde vi det under covid med tomma läktare. Denna gång försöker vi ta oss upp med 40,000 ängsliga Leeds fans på Elland Road och ytterligare hundratusentals fans runt om i världen. Kan spelarna klara av denna enorma press som ligger på deras axlar eller kommer de kollapsa igen som förra säsongen?

Just nu har vi fortfarande allt i egna händer med 6 omgångar kvar. Så länge vi inte ligger mer än två + tre poäng bakom Sheffield U och Burnley har vi allt i egna händer fram tills omgång 44 när vi möter Stoke hemma och de möter varandra. Vi ska försöka vinna mot "Boro" borta imorgon samt Preston hemma och Oxford borta innan denna enorma omgång 44 ska gå av stapeln. Är vi fortfarande med då så har vi fördel av två hemmamatcher mot redan nämnda Stoke i omgång 44 samt Bristol C i omgång 45. Vore det inte lite nostalgiskt om vi tog direkt uppflyttningen mot Bristol C när vi för nästan exakt 15 år (8 maj 2010) sedan vann direkt uppflyttning i omgång 46 från League One mot Bristol Rovers med 2-1 med en man mindre? Min förhoppning är att vi inte behöver vänta så länge på att fira en uppflyttning men för att vi inte ska behöva bita av varenda nagel vi har så behöver vi hitta tillbaka till våra vinster. Tre raka oavgjorda är inte tillräckligt bra och som Neil Warnock en gång sa, citat: "It's the draws that kills you in this division". 

Han har inte haft rätt många gånger den gode herr Warnock men här har han en poäng, bokstavligen. Vi behöver vinna, imorgon och till helgen för att ge oss den bästa av chanser att faktiskt ligga på direkt uppflyttning inför omgång 44. Vi har Oxford borta i omgång 43 men denna match skulle kunna vara en mindre ångestfylld match om vi tar 6 poäng i nästa två omgångarna. Är det en omöjlighet? Absolut inte. Boro har mängder av skador inför vår match och vi har fått tillbaka Patrick Bamford och Max Wöber. Två spelare som skulle kunna göra skillnad om de är 100 % i ett titel race i Englands andra division. Med Struijks skada sist så finns det en stor chans att Wöber går in som mittback med Ampadu kvar som ankare på innermittfältet. Hans andra halvlek var tydligen väldigt bra sist mot Luton - en match som undertecknad valde att inte följa för första gången på år. Om jag inte har jobbat eller befunnit mig i ett flygplan så har jag sett varenda Leeds match jag har kunnat se men efter Swanseas sena kvittering i omgången innan så ville jag inte förstöra ytterligare en helg. Jag valde att spendera tiden på norra Karpathos där jag bor utan täckning och utan telefon. Det var nervöst när jag väl valde att kolla resultatet och jag var redo att räkna ut oss tills Oxford slog Sheffield U. Ett resultat som speglar denna divisionen väldigt bra. Sheffield U hade chans att gå topp med 4 poäng ner till oss på tredjeplatsen men gjorde inte mål och förlorade. Det är första gången de inte gör mål i en match sedan 24 januari då man fick stryk med 0-3 hemma mot Hull. Kanske är det inte bara Leeds som "falling apart again"?

Det kommer bli nervöst, det kommer bli ups and downs men till slut så står vi nog där - tillbaka i finrummet igen. En plats vi alla älskar att hata. Där pengar och VAR styr och där man troligen inte kan räkna med något annat än en tuff tuff tuff bottenstrid. Allt finns där dock. Leeds är redo att ta sig tillbaka.

Är du?

Marching on together