2025-05-15 23:00
Charlton Athletic - Wycombe Wanderers1 - 0
Charlton
2025-05-17 23:04
Matchreferat: Charlton - Wycombe Wanderers 1-0 (Playoff Match 2 1-0)
The Addicks gjorde precis vad som krävdes och vann med minst möjliga segermarginal över Wycombe när playoff-semifinalen avgjordes på ett utsålt The Valley. Det är klart. Vi är där. Charlton Athletic spelar playoff-final på Wembley säsongen 2024/25.
Oliver Fredriksson
2 kommentarer
Det var torsdag kväll, strålkastarna var tända över The Valleys gräsplan - och arenan öppnade upp för fullt hus när playoff-semifinalen skulle avgöras på hemmaplan mellan Charlton Athletic och Wycombe Wanderers. Med fullt hus (25,722) menas också verkligen fullt hus eftersom det tillgängliga antalet biljetter som funnits hade sålt slut. Det var dessutom fler hemmasupportrar på plats än först förväntat då Wycombe inte fyllde ut bortaläktaren The Jimmy Seed Stand - och således kunde även hemmasupportrar ta plats och göra sig hörda på den kortsidan.
Undertecknad var i stort sett helt rätt på det när det kom till förväntad startelva i det här andra mötet. Tennai Watson återfanns denna gång på bänken inledningsvis - och lämnade över högerkanten till Thierry Small, som nu bedömdes tillräckligt fräsch för att åter starta. Samtidigt blev det en överraskning för samtliga berörda och intresserade att Luke Berry inte fanns med i matchtruppen på grund av skada. Hans offensiva mittfältsroll gick till Alex Gilbert, som därmed gjorde sin tredje match från start i Charltontröjan. I övrigt var det som förväntat så att Chuks Aneke tog plats i matchtruppen efter sin avstängning och att Danny Hylton satt där enbart i sin roll som hjälptränare.
Bortalaget Wycombe bjöds också på både det ena (en förväntad) och det andra (en oväntad) i sina förändringar. Det ena handlade om en korrigering i fronttrion - där Fred Onyedinma utgick till bänken och Garath Mccleary gick in från start. Det andra handlade om att målvakten Will Norris hade fått kasta in handduken till matchdagen - vilket satte Franco Ravizzoli från start i mål.
Startelvorna entrade planen och arenan kokade intensivt. Det är inte särskilt många sådana här matcher man får vara med om under sin livstid. Ja, inramningen och trycket skiljde sig markant från hur det varit under söndagen på Adams Park - men betydelsen av matchen stod sig och så även likaläget lagen emellan.
Det kändes nästan också som att matchbilden tog vid där den varit i söndags. Det här var två lag som skulle kämpa till slutet, inte bjuda på någonting - man tog ut varandra igen. Wycombe hade fördel inledningsvis av att man bevisligen är ett något mer fysiskt lag än Charlton - och då är ändå Charlton fysiska. Bortalaget vann många av de där andrabollarna som damp ner på mittplan eller på Charltons planhalva och kunde därifrån ta hand om bollinnehavet. Det hhände dock inte något speciellt i chansväg. Will Mannion prövades aldrig - och det mycket beroende av muren till försvarslinje som fanns framför, ledd av Lloyd Jones och Macaulay Gillesphey. Inte en fot fel satte dem, inte i den här matchen heller.
Charlton hamnade i positionen, precis som sist, där man försökte trycka ned Wycombe med längre bollar i kanalerna. Sällan blev det något av dessa då Sonny Bradley inte förlorade en luftduell mot en kortare Matty Godden och Tyreece Campbell bjöds inte på många ytor då Jack Grimmer låg fastklistrat som ett plåster på honom hela tiden. Problemet var bara återigen att Charlton gjorde för lite av bollen man hade, man höll den inom laget i för låg utsträckning. Ytorna mellan Wycombes lagdelar fanns där i första halvleken när man lyckats trycka ned dem - men nerverna och uppmärksamheten fanns inte riktigt där för att utnyttja dem.
Trots en jämn matchbild och ett något mer spelmässigt övertag för Wycombe, så var det Charlton som skapade den bästa målchansen i den första halvleken. Godden erhöll ett lyftande instick från Coventry, in i straffområdet och tog med sig bollen mot kortlinjen. Därifrån lyfte han ett inlägg mot bortre delen av målområdet, mot Lloyd Jones som dröjt sig kvar efter en fast situation - men han kom inte tillräckligt runt inlägget med sin kropp för att rikta nickavslutet mot mål. En förlorad chans kändes det som där och då.
Den avslutande chansen av den första halvleken påminde Charlton om att det gick att skapa chanser mot det här laget - precis som man upptäckt i slutfasen av söndagens match. Ytorna fanns där, bara man upptäckte dem och tog dem. Detta ingjöt energi och då började man även att ta för sig i duell- och andrabollsspelet i den andra halvleken. Wycombe fick konkurrens på det område där man tidigare varit klart bättre - och då började saker sakteligen att tippa över till Charltons fördel. Man började skapa en del fasta situationer genom att få med sig frisparkar när man vunnit sina dueller, men leveransen från dessa och då Gilberts högerfot fanns inte där för kvällen - till Nathan Jones tydliga besvikelse.
Matchbilden hade nu förändrats. Charlton var spelförande, Charlton var bättre. Det gav nu Wycombe möjlighet att lägga sig lågt, med sin försvarslinje ledd av Bradley, och låta sin fronttrio ligga på rulle för omställningar. En sådan avvärjde Gillesphey i sista stund genom att ge skyttekungen Richard Kone en rutinerad knuff i avslutsögonblicket, sedan han spelats loss från vänster och tagit sig in i straffområdet. Skottet satt i burgaveln. Kone blev sedan utbytt (73) - och såg märkbart förvånad ut för det. Det blev även hemmalagets Thierry Small en kort stund innan dess (71) - och då hade han precis skapat sig ett läge genom att skära in från höger och curla ett skott precis utanför Ravizzolis bortre stolpe. In i hans ställe kom, som förväntat, Chuks Aneke för matchens återstående 20 minuter av ordinarie matchtid.
Wycombe fick ytterligare sedan ett omställningsläge - det som skulle bli deras chans i matchen. Nu var inbytte Fred Onyedinma som satte fart från höger, utmanade tre hem-jobbande Charltonspelare och serverade ett perfekt inspel, parallellt med målområdeslinjen, som Garath McCleary mötte upp. McCleary hade bara att placera in bollen från åtta, nio meter, men hans avslut gick rakt på den enda Charltonspelaren som stod i vägen - Kayne Ramsay. Högerbacken kastade sig till marken och blockerade avslutet, för att sedan, fortsatt liggande, blockera nästa avslut som kom från Xavier Simons efter att bollen studsade ut. En makalös dubbelblock från Ramsay, som bara därigenom höll Charlton kvar i matchen.
Ramsays försvarsspel höll resultatet intakt och såg till att Charlton var kvar i matchen. Som det skrevs i det förra referatet så skulle det första målet vara väldigt avgörande - och det skulle komma att stämma för hela dubbelmötet. För med nio minuter kvar av ordinarie matchtid kom det avgörande, magiska ögonblicket. Charlton etablerade tryck på Wycombes planhalva och hade mer att erbjuda i boxen när Aneke fanns på plan - och han briljant i det felvända spelet under de 20 minuter han bidrog.
Nu var Gillesphey som fick visa upp vad hans viktiga vänsterfot kunde bidra med genom att måtta en längre boll från mittlinjen mot Wycombes straffområde. Bollen anlände perfekt till mittbackskollegan Jones som löpte mellan Wycombes mitt- och ytterback, för att sedan dämpa bollen och ge sig in i duellen med en utrusande Ravizzoli. Jones blev av med bollen, Ravizzoli föll till marken - och bollen studsade ut rakt på Goddens bröst, som duttade till den och sedan slog in den i det öppna målet med nästa tillslag till 1-0 (81). Eufori utbröt bland alla - precis alla.
Ja, det var längesen vi fick höra och se de scenerna som The Valley bjöd på vid avgörandet - för det blev avgörandet, det var det avgörande målet som tog Charlton till playoff-finalen. Man spelade av den återstående delen av matchen på ett exemplariskt vis. Karoy Anderson kom in (84) och gjorde det bra, likaså Tennai Watson (89) med få minuter på plan. Nathan Jones hoppade upp och ner på sidlinjen, gick ner på sina knän och tackade någon form av högre makt, la sig ned på knäna och slutsignalen ljöd. Planen stormades av de läktarna, firandet tilltog mellan spelare och supportrar - och det hela var klart.
Charlton är klara för playoff-final nästa söndag, den 25 maj, och ställs där mot Leyton Orient i ett LondonDerby.
Omgångens poäng
3p - Matty Godden: Syntes kanske inte mest i det öppna spelet i en stängd match - men löpte likväl kopiöst i försvarsspelet, ledde presspelet och sprang på ALLT. Det behövdes ett mål för att avgöra det här dubbelmötet, det behövdes en måltjuv - och när bollen väl låg där öppet så var det givetvis Godden som skulle fälla avgörandet för en playoff-final.
2p - Thierry Small: Lite oväntat kanske - Small blev ju utplockad i den 70:e minuten innan avgörandet föll? Men faktum är att fram tills dess var Small Charltons bästa offensiva kort, som till skillnad från övriga offensiva kort lyckades med det oväntade. Var sånär att curla in ett tidigare ledningsmål, utmanade hela tiden med fart och skapade oreda vid de tillfällen som uppstod.
1p - Lloyd Jones/Macaulay Gillesphey: Det går inte att skilja mittbackarna åt här - de får dela på poängen. Förlorade inte en närkamp mot Wycombes offensiva trio och etablerade redan där en ogenomtränglig defensiv för den här kvällen också. Båda hade sedan ett finger med i avgörandet där Gillesphey stod för långbollen och Jones för duellen - som sedan gav upphov till Goddens mål.
Matchfakta
Charlton: Mannion, Ramsay, Gillesphey, Jones, Coventry, Docherty, Edwards, Small (Aneke 71), Campbell (Watson 89), Gilbert (Anderson 84), Godden.
Ej använda avbytare: Maynard-Brewer, Mitchell, Kanu, Mbick.
Wycombe: Ravizzoli, Grimmer, Bradley, Taylor, Reach (Westergaard 87), Simons (Kodua 87), Leahy, Udoh, Humphreys, Kone (Onyedinma 73), McCleary (Sadlier 87).
Ej använda avbytare: George, Low, Bakinson.
Mål: 1-0 (81) Matty Godden
Domare: Dean Whitestone
Publiksiffra: 25,722 (1,600 från Wycombe)
TO THE FINAL & UP THE ADDICKS!!!
Undertecknad var i stort sett helt rätt på det när det kom till förväntad startelva i det här andra mötet. Tennai Watson återfanns denna gång på bänken inledningsvis - och lämnade över högerkanten till Thierry Small, som nu bedömdes tillräckligt fräsch för att åter starta. Samtidigt blev det en överraskning för samtliga berörda och intresserade att Luke Berry inte fanns med i matchtruppen på grund av skada. Hans offensiva mittfältsroll gick till Alex Gilbert, som därmed gjorde sin tredje match från start i Charltontröjan. I övrigt var det som förväntat så att Chuks Aneke tog plats i matchtruppen efter sin avstängning och att Danny Hylton satt där enbart i sin roll som hjälptränare.
Bortalaget Wycombe bjöds också på både det ena (en förväntad) och det andra (en oväntad) i sina förändringar. Det ena handlade om en korrigering i fronttrion - där Fred Onyedinma utgick till bänken och Garath Mccleary gick in från start. Det andra handlade om att målvakten Will Norris hade fått kasta in handduken till matchdagen - vilket satte Franco Ravizzoli från start i mål.
It’s business time…
— Charlton Athletic FC (@CAFCofficial) May 15, 2025
COME ON YOU ADDICKS!!! ??#cafc pic.twitter.com/t1Nqu41G4f
Startelvorna entrade planen och arenan kokade intensivt. Det är inte särskilt många sådana här matcher man får vara med om under sin livstid. Ja, inramningen och trycket skiljde sig markant från hur det varit under söndagen på Adams Park - men betydelsen av matchen stod sig och så även likaläget lagen emellan.
Det kändes nästan också som att matchbilden tog vid där den varit i söndags. Det här var två lag som skulle kämpa till slutet, inte bjuda på någonting - man tog ut varandra igen. Wycombe hade fördel inledningsvis av att man bevisligen är ett något mer fysiskt lag än Charlton - och då är ändå Charlton fysiska. Bortalaget vann många av de där andrabollarna som damp ner på mittplan eller på Charltons planhalva och kunde därifrån ta hand om bollinnehavet. Det hhände dock inte något speciellt i chansväg. Will Mannion prövades aldrig - och det mycket beroende av muren till försvarslinje som fanns framför, ledd av Lloyd Jones och Macaulay Gillesphey. Inte en fot fel satte dem, inte i den här matchen heller.
Charlton hamnade i positionen, precis som sist, där man försökte trycka ned Wycombe med längre bollar i kanalerna. Sällan blev det något av dessa då Sonny Bradley inte förlorade en luftduell mot en kortare Matty Godden och Tyreece Campbell bjöds inte på många ytor då Jack Grimmer låg fastklistrat som ett plåster på honom hela tiden. Problemet var bara återigen att Charlton gjorde för lite av bollen man hade, man höll den inom laget i för låg utsträckning. Ytorna mellan Wycombes lagdelar fanns där i första halvleken när man lyckats trycka ned dem - men nerverna och uppmärksamheten fanns inte riktigt där för att utnyttja dem.
Trots en jämn matchbild och ett något mer spelmässigt övertag för Wycombe, så var det Charlton som skapade den bästa målchansen i den första halvleken. Godden erhöll ett lyftande instick från Coventry, in i straffområdet och tog med sig bollen mot kortlinjen. Därifrån lyfte han ett inlägg mot bortre delen av målområdet, mot Lloyd Jones som dröjt sig kvar efter en fast situation - men han kom inte tillräckligt runt inlägget med sin kropp för att rikta nickavslutet mot mål. En förlorad chans kändes det som där och då.
Den avslutande chansen av den första halvleken påminde Charlton om att det gick att skapa chanser mot det här laget - precis som man upptäckt i slutfasen av söndagens match. Ytorna fanns där, bara man upptäckte dem och tog dem. Detta ingjöt energi och då började man även att ta för sig i duell- och andrabollsspelet i den andra halvleken. Wycombe fick konkurrens på det område där man tidigare varit klart bättre - och då började saker sakteligen att tippa över till Charltons fördel. Man började skapa en del fasta situationer genom att få med sig frisparkar när man vunnit sina dueller, men leveransen från dessa och då Gilberts högerfot fanns inte där för kvällen - till Nathan Jones tydliga besvikelse.
Matchbilden hade nu förändrats. Charlton var spelförande, Charlton var bättre. Det gav nu Wycombe möjlighet att lägga sig lågt, med sin försvarslinje ledd av Bradley, och låta sin fronttrio ligga på rulle för omställningar. En sådan avvärjde Gillesphey i sista stund genom att ge skyttekungen Richard Kone en rutinerad knuff i avslutsögonblicket, sedan han spelats loss från vänster och tagit sig in i straffområdet. Skottet satt i burgaveln. Kone blev sedan utbytt (73) - och såg märkbart förvånad ut för det. Det blev även hemmalagets Thierry Small en kort stund innan dess (71) - och då hade han precis skapat sig ett läge genom att skära in från höger och curla ett skott precis utanför Ravizzolis bortre stolpe. In i hans ställe kom, som förväntat, Chuks Aneke för matchens återstående 20 minuter av ordinarie matchtid.
Wycombe fick ytterligare sedan ett omställningsläge - det som skulle bli deras chans i matchen. Nu var inbytte Fred Onyedinma som satte fart från höger, utmanade tre hem-jobbande Charltonspelare och serverade ett perfekt inspel, parallellt med målområdeslinjen, som Garath McCleary mötte upp. McCleary hade bara att placera in bollen från åtta, nio meter, men hans avslut gick rakt på den enda Charltonspelaren som stod i vägen - Kayne Ramsay. Högerbacken kastade sig till marken och blockerade avslutet, för att sedan, fortsatt liggande, blockera nästa avslut som kom från Xavier Simons efter att bollen studsade ut. En makalös dubbelblock från Ramsay, som bara därigenom höll Charlton kvar i matchen.
Heroic from @kayneramsay1 ??#cafc pic.twitter.com/B94ffb3oDF
— Charlton Athletic FC (@CAFCofficial) May 16, 2025
Ramsays försvarsspel höll resultatet intakt och såg till att Charlton var kvar i matchen. Som det skrevs i det förra referatet så skulle det första målet vara väldigt avgörande - och det skulle komma att stämma för hela dubbelmötet. För med nio minuter kvar av ordinarie matchtid kom det avgörande, magiska ögonblicket. Charlton etablerade tryck på Wycombes planhalva och hade mer att erbjuda i boxen när Aneke fanns på plan - och han briljant i det felvända spelet under de 20 minuter han bidrog.
Nu var Gillesphey som fick visa upp vad hans viktiga vänsterfot kunde bidra med genom att måtta en längre boll från mittlinjen mot Wycombes straffområde. Bollen anlände perfekt till mittbackskollegan Jones som löpte mellan Wycombes mitt- och ytterback, för att sedan dämpa bollen och ge sig in i duellen med en utrusande Ravizzoli. Jones blev av med bollen, Ravizzoli föll till marken - och bollen studsade ut rakt på Goddens bröst, som duttade till den och sedan slog in den i det öppna målet med nästa tillslag till 1-0 (81). Eufori utbröt bland alla - precis alla.
'If this place had a roof, it would have been blown off!' ???
— Charlton Athletic FC (@CAFCofficial) May 17, 2025
Watch every angle of Matty Godden's goal that booked our place at Wembley ??#cafc pic.twitter.com/7pUg36xvR2
Ja, det var längesen vi fick höra och se de scenerna som The Valley bjöd på vid avgörandet - för det blev avgörandet, det var det avgörande målet som tog Charlton till playoff-finalen. Man spelade av den återstående delen av matchen på ett exemplariskt vis. Karoy Anderson kom in (84) och gjorde det bra, likaså Tennai Watson (89) med få minuter på plan. Nathan Jones hoppade upp och ner på sidlinjen, gick ner på sina knän och tackade någon form av högre makt, la sig ned på knäna och slutsignalen ljöd. Planen stormades av de läktarna, firandet tilltog mellan spelare och supportrar - och det hela var klart.
Charlton är klara för playoff-final nästa söndag, den 25 maj, och ställs där mot Leyton Orient i ett LondonDerby.
What a night at The Valley! ?
— Charlton Athletic FC (@CAFCofficial) May 15, 2025
Let's see your favourite footage from the stands ??#cafc pic.twitter.com/5it95h6fbd
Omgångens poäng
3p - Matty Godden: Syntes kanske inte mest i det öppna spelet i en stängd match - men löpte likväl kopiöst i försvarsspelet, ledde presspelet och sprang på ALLT. Det behövdes ett mål för att avgöra det här dubbelmötet, det behövdes en måltjuv - och när bollen väl låg där öppet så var det givetvis Godden som skulle fälla avgörandet för en playoff-final.
2p - Thierry Small: Lite oväntat kanske - Small blev ju utplockad i den 70:e minuten innan avgörandet föll? Men faktum är att fram tills dess var Small Charltons bästa offensiva kort, som till skillnad från övriga offensiva kort lyckades med det oväntade. Var sånär att curla in ett tidigare ledningsmål, utmanade hela tiden med fart och skapade oreda vid de tillfällen som uppstod.
1p - Lloyd Jones/Macaulay Gillesphey: Det går inte att skilja mittbackarna åt här - de får dela på poängen. Förlorade inte en närkamp mot Wycombes offensiva trio och etablerade redan där en ogenomtränglig defensiv för den här kvällen också. Båda hade sedan ett finger med i avgörandet där Gillesphey stod för långbollen och Jones för duellen - som sedan gav upphov till Goddens mål.
'I'm so proud. This is Charlton.' ??
— Charlton Athletic FC (@CAFCofficial) May 15, 2025
Let's hear from our gaffer ??#cafc pic.twitter.com/eU6LQ6dunH
Matchfakta
Charlton: Mannion, Ramsay, Gillesphey, Jones, Coventry, Docherty, Edwards, Small (Aneke 71), Campbell (Watson 89), Gilbert (Anderson 84), Godden.
Ej använda avbytare: Maynard-Brewer, Mitchell, Kanu, Mbick.
Wycombe: Ravizzoli, Grimmer, Bradley, Taylor, Reach (Westergaard 87), Simons (Kodua 87), Leahy, Udoh, Humphreys, Kone (Onyedinma 73), McCleary (Sadlier 87).
Ej använda avbytare: George, Low, Bakinson.
Mål: 1-0 (81) Matty Godden
Domare: Dean Whitestone
Publiksiffra: 25,722 (1,600 från Wycombe)
TO THE FINAL & UP THE ADDICKS!!!
