I första halvlek fick vi se ett Fiorentina som ägde bollinnehavet och spelet.  Cuadrado och Jovetic hade fina auktioner. Borja Valero och Pizarro var lugnet själva. El Hamdaoui verkade spelglad och lagom kaxig. För ett ögonblick lät man sig nästan luras att det skulle bli en "lätt" match. De riktigt heta chanserna från Fiorentina uteblev dock. Napoli satsade som så många gånger tidigare på kontringar, en spelstil få andra lag behärskar så bra som just Napoli. Men de heta chanserna uteblev även för Napoli. När lagen gick till pausvila hade vi fått skåda en väldigt underhållande match, främst ur ett lila perspektiv, trots de heta chansernas frånvaro.

I andra halvlek avtog trycket från Fiorentina en aning och Napoli lyckades skapa lite mer eget spel. En anledning kan vara att Napoli valde att byta in Inler istället för ex-violaspelaren och grovjobbaren Behrami. En annan anledning kan vara att Violas kondtionskrävande spel med bollinnhav och hög press satte sitt avtryck då det inte gav någon utdelning i målprotokollet. Ytterligare en anledning kan vara att den fruktansvärda planen på San Paolo gjorde det svårspelat för ett spelskickligt lag som Fiorentina edition 2012/2013. Kort efter bytet i matchminut 55' nådde Hamšík först på en diskutabel napolifrispark vilket innebar 1-0. Kanske inte helt förtjänt, men inte heller otippat då det är tydligt att Napoli har mer självförtroende då det gäller att vinna matcher och göra mål. I minut 75' utökade Napoli ledningen till 2-0 efter ännu en fast situatuon då Dzemaili dunkat in en nickrensning efter en hörna. Fiorentina hade dock inte givit upp. Montella valde att satsa offensivt fullt ut då han bytte in pjäserna Ljajic, Fernandez och Seferovic i jakt på kvittering. I minut 87' visade Jovetic pure class då han snyggt satte reduceringen med ett välplacerat skott från snett utanför straffområdet. Det kändes då som att även 2-2 skulle kunna komma, men det uteblev och matchen slutade alltså med en 2-1 förlust.

Tomovic som gjorde debut i Violatröjan såg en aning nervös ut. Till skillnad från unge Nastasic som var lugnet själv innan han nyligen lämnade för ManCity.
Cuadrado var ett yrväder i både positiv och negativ bemärkelse. Han visade finess men också en aning ovårdad spelstil.
Det absolut roligaste i den här matchen var ur ett lila perspektiv att se glöden som Fiorentina visade upp mot slutet trots underläge. Den kämparandan har man inte kunnat skåda på väldigt länge. Grazie Montella som gjorde offensiva, vågade byten och givit laget mentalitet. Grazie Fiorentina - We're back!! Nästa gång blir det vinst om vi fortsätter på det här spåret!