Sinisa Mihajlovic ställde upp med en välgenomtänkt startelva. Jovetic placerades allra längst upp i Gila-rollen och Vargas sattes ut på vänsterkanten där hans giftiga inläggsfot gör mest nytta. På centralmittfältet fick Munari göra sin första ligastart i Viola-tröjan, bredvid Behrami och Montolivo. Ett klokt taktiskt drag för att kontrollera Napolis intressanta offensiv - och framför allt dess effektiva kontringsspel.
 
Inledningen innehöll inte mycket i chansväg åt något håll, där Napoli försökte trä in bollen bakom Fiorentina-försvaret, mellan innerback och ytterback. Hela Viola-försvarslinjen hängde med bra på det under hela halvleken - ja, hela matchen egentligen.
 
Fiorentinas spel blev alldeles för långt ofta. Många gånger försökte en lågt placerad Montolivo eller någon av ytterbackarna hitta upp till en djupledslöpande Jovetic. De försöken blev för lättlästa. När Jovetic började komma ner och hämta boll för att fördela vidare klappade Fiorentinas spel bättre. Det är i det spelet Jojo är som bäst, även om han varvade det med att sticka iväg på (ganska otajmade) djupledare emellanåt för att trycka ner Napoli-försvaret - precis som en ensam centralanfallare ska göra.
 
När omkring halvtimmen var spelad började Fiorentina-spelarna hitta skottlägen utifrån. Montolivo gjorde ett gott försök som gav Jovetic inspiration. Två gånger under loppet av en minut distansprovade montenegrinen när han fick yta utanför straffområdet. Det första, med vänstern, letade sig ut från stolpen med någon halvmeter, medan det andra träffade De Sanctis i famnen.
 
Fiorentina fortsatte att skapa möjligheter i sin intensiva press under den första halvlekens avslutande kvart. Vargas testade volleykanonen när bollen efter en rensad hörna damp ner framför hans fötter, Natali var uppe och nickade på en inläggsslagen frispark och den kreativa duon Jovetic/Cerci hotade ständigt. De Sanctis i Napoli-kassen gjorde ett par avgörande räddningar, framför allt på den där Natali-nicken.
 
Efter halvtidsvilan dröjde det fem, tio minuter tills Fiorentina hittade sitt spel igen. När man väl gjorde det blev det inte långvarigt. Det blev bara några minuter av något som liknade den press som man avslutade halvlek ett med.
 
Att Napolis första skott på mål tillkom först efter timmen spelad exemplifierar hur väl Fiorentina skötte sitt försvarsspel. Men det var i samband med det Inler-skottet - räddat av Boruc till hörna - som Napoli vaknade och tog över matchens momentum. Då förvandlades Fiorentinas fokus till catenaccio-liknande fotboll. Mihajlovic satte in Romulo istället för Vargas och spelsystemet började likna ett 4-1-4-1 med grovjobbande Behrami mellan försvar och mittfält. Jovetic blev otacksamt ensam i anfallsspelet, även om Cerci försökte blixtra till ett par gånger.
 
Sista fem minuterna blev det så där härligt, öppet böljande som man vill att en match ska innehålla vid en oavgjord ställning. Ett par spelförståelselösa prestationer av brasseförvärvet Romulo i lovande lägen punkterade Fiorentinas främsta möjligheter under den perioden.
 
Även om Napolis chanser upptrappades under den sista halvtimmen kändes de aldrig riktigt farliga. Fiorentinas defensiv fungerade - så när som på ett par Zuniga-uppsnurrningar av Pasqual - felfritt.
 
Faktiskt var det Munari som tog störst offensivt initiativ av de tre mittfältarna. Flera gånger fyllde Munari på med löpningar in i straffområdet, men utan resultat. Montolivo fungerade mer som spelfördelande balansspelare, medan Behrami stod för ett fantastiskt - FANTASTISKT! - defensivt arbete. Tillsammans fungerade mittfältstrion utmärkt.
 
Jag hade sett fram emot krullduellen Cerci vs. Fideleff. Den uteblev med ett fåtal undantag, då Cerci tog sig förbi vänstermittfältaren Dossena och skar in för att utmana Fideleff. Bara några minuter efter paus byttes Fideleff ut.
 
Jag gillar att Jovetic vågar ta för sig mer i det verbala spelet än vad vi har upplevt tidigare. Både i diskussion med domare och gentemot med- och motspelare. Han känner ett stort ansvar nu och tar sig an ansvaret på ett vuxet sätt. Kul att se.
 
Ett rättvist kryss med lila mersmak.
 
Tre stjärnor:
*** - Mittbackslåset Gamberini/Natalis hundraprocentiga situationsfokus, placeringssäkerhet, offervilja och samarbete höll trollduon Cavani/Lavezzi i schack i 90 minuter. Vilket försvarsspel! Natali var en gigant i luftrum och brytningar, medan Gamberini höll ihop det kaptensföredömligt.
** - Vad han springer, karln! Behrami gjorde ett 90 minuter långt hästjobb i sin försvarsinriktade mittfältsroll och hjälpte hela försvarslinjen i varje situation. Åh, så nyttig han är.
* - I sin rena anfallsroll var Jovetic ledföraren när Viola anföll med fart och tryck. Jojos initiativrikedom har varit saknad. Lika briljant som mot Parma - men mindre effektiv. Mindre aktiv i andra än första halvlek.
 
Lagen:
Napoli (3-4-2-1):
De Sanctis - Campagnaro, Cannavaro, Fideleff (Aronica 55') - Zuniga, Inler, Gargano, Dossena (Pandev 72') - Hamsik, Lavezzi (Santana 81') - Cavani.
 
Fiorentina (4-3-3):
Boruc - Cassani, Gamberini, Natali, Pasqual - Behrami, Montolivo (Lazzari 86'), Munari (Kharja 78') - Cerci, Jovetic, Vargas (Romulo 68').