Fiorentina började matchen piggt och var det klart farligare laget i inledningen. Moise Kean fick ett gyllene läge efter en fin boll över backlinjen från Fagioli men avslutet seglade högt över. Det är ett läge som bara måste resultera i mål. Torino hotade främst på fasta situationer men utan att skapa något riktigt farligt.
Efter drygt tjugo minuter justerade Torino sitt spel och sänkte tempot. Målet kom nästan från ingenstans. Torino rullade boll utanför ett samlat Viola försvar när Emirhan Ilkhan slog ett inlägg. Dodô tappade sin markering och Cesare Casadei kunde ostört nicka in ledningsmålet. VAR tittade men målet stod.
Fiorentina svarade med ökat tryck. Alberto Paleari i Torinomålet stod för flera kvalificerade räddningar på avslut från Brescianini och Mandragora. Även Gudmundsson och Comuzzo var nära. Det var ännu en match där Fiorentina skapade betydligt mer än vad målskörden visade. Ett mönster som tyvärr blivit välbekant.
Den andra halvleken fick en mardrömsstart. Redan efter några sekunder skadade Albert Gudmundsson sin fotled och tvingades kliva av med tydliga smärtor. Jack Harrison ersatte men Fiorentina behöll sitt grepp om matchen.
Kvitteringen kom till slut och den var fullt rättvis. Mandragora vann boll högt och serverade Manor Solomon som elegant curlade in Fiorentinas första kvitteringsmål i Fiorentinatröjan.
Bara minuter senare kom även ledningsmålet. Ett fint anfall där Solomon hittade Harrison som spelade snett inåt bakåt till Kean. Avslutet var distinkt och kyligt. För en stund såg Fiorentina ut att ha full kontroll.
Till skillnad från många tidigare matcher föll laget inte ihop direkt efter ledningsmålet. Spelet lugnades ner och Torino hade svårt att ta sig ur egen planhalva. Comuzzo och Pongracic låg rätt i positionerna och mittfältet cirkulerade bollen med tålamod.
I slutskedet valde Vanoli dock att parkera bussen och sände helt fel signaler till laget. Istället för att fortsätta spela på Torinos osäkerhet drog Fiorentina sig tillbaka och försvarade lågt. Det var ett beslut som utstrålade rädsla snarare än kontroll. När man bjuder in ett lag på det sättet handlar det inte om taktik längre, utan om mentalitet. Den svagheten straffades, precis som så många gånger tidigare.
Pressen ökade och Torino fick lyfta in bollar. De Gea tvingades till en viktig räddning på Zapata men till slut kom kvitteringen. I stoppminuterna nickade Maripan in 2-2 efter ännu en fast situation.
Resultatet innebär att Fiorentina fortfarande inte har vunnit någon match efter att ha hamnat i underläge denna säsong. Statistiken är brutal och speglar ett lag som saknar förmågan att stänga matcher mentalt.
Det positiva var ändå prestationens stora delar. Vanolis matchplan fungerade i stora delar och Fiorentina dominerade spelet under långa perioder. Samtidigt återkommer samma problem. Försiktigheten i slutskedet. Rädslan att vinna.
Med Gudmundsson troligen borta en tid öppnas möjligheter för Fortini högre upp i banan. Samtidigt återstår det faktum att Fiorentina fortsatt befinner sig under nedflyttningsstrecket. Med matcher mot Como och ett tufft europamöte runt hörnet finns det ingen tid att slicka såren.
Detta var ett tillfälle att ta sig ur bottenträsket. Istället blev det ännu en påminnelse om hur skör den här säsongen är.
