Första halveken var bedrövlig. Det var slarv och klumpighet från båda sidorna men till Lazios försvar så behövde dem knappt anstränga sig.
Dock hade dem en liten period av fint spel. Efter 20 minuter fick Immobile en chans som planens bäste spelare, tillika debutant, Terracciano fick en näve på så bollen kunde gå via stolen och ut.
2 minuter senare så var Immobile där igen efter fint samarbete med Correa och då kunde inte vår keeper göra något åt skottet. 0-1 och Lazio kunde återgå till sin passivitet.

Andra halvlek blev mer fartfylld så Mirallas och Simeone kom in och såg riktigt hungriga ut. Skapade mycket, sprang och slet men utan nån vidare teknisk kvalitet. Men så kom 1-1 som en blixt från klar himmel. Mitt i en sekvens av matchen där jag måste erkänna att luren åkt upp för att kolla mitt Instagram-konto som jag annars aldrig bryr mig om. Jag höll på att somna. Vid kvitteringen så var det Belgaren som via en ride på kanten kunde få in en hård markslickare till vår nye bomber Muriel som kallt kunde fösa in bollen. Fint, men kanske oförtjänt.

Sen eldar la Viol upp sig och har faktiskt momentum i matchen. Närmast ledningsmål när Simeone får in en boll där Mirallas egentligen skall måla men bollen touchar fel och går utanför.
Men utan Fede på planen så fattades det några procent i kvalitet. Viljan fanns från Inhopparna och Muriel. Dem klarar sig med godkännt betyg. Benassi, Jordan, Edi och Gerson gjorde ingen glad. Saknades grinta som min kollega Johan Twittrade ut. Jag instämmer.

Men en pissig match renderar i en pissig postpartita. Kul att se vår nya keeper. Han var fint. Tråkigt att se Chiesa gråta på bänken efter att lämnat planen med en mystisk skada som kan hålla honom borta länge om man skall läsa av något i tårarna.

Stats: Skott: 13-11. Skott på mål: 1-11. Bollinnehav: 52%-48%.  Hörnor: 4-.7  Gula kort: 3-1. Röda kort: 0-0.
 
Matchens lirare: Terraciano. Går in i sin första match och räddar oss från förlust. Lugn och stabil.