Thörn: Prestation och Process...
"Den här perioden kan komma att bli den period som är mest betydelsefull för Helsingborgs IF på väldigt lång tid. Inte för personerna som jobbar inuti den. Utan för vi som går en stor del av vår vakna tid av att tänka på den. Att för en gång skull tänka utifrån ett processperspektiv och inte ett kortsiktig prestationsperspektiv."
Vi vill ha svar ofta. Vi som älskar så mycket. Därmed också vi som bryr oss och undrar så mycket. Om vem han är, vad han vill och kanske framförallt var HIF är?
Den där Kleber Saarenpää. Han som nog aldrig kommer ifrån att sitt namn kommer uttalas “Klebår” i Helsingborg.
Svaret fick vi idag mot Örebro. För det där var nog hitintills det närmaste HIF har kommit att spela precis som Kleber själv vill. Tight, enkelt och när stjärnorna står rätt även väldigt effektivt. Han kanske i media efteråt hittar ett nytt sätt att få fram bilden av det vi såg idag som en blinkning ifrån det som är den egentliga taktiska utopin och därmed också ännu en gång en sköld från sitt egna taktiska ansvar. Men både han, du och jag vet att det där var långt ifrån bra nog för att egentligen vara på en standard som är godkänd.
Även om Kleber skulle peka på enskilda saker som eventuellt skulle få spelet att se bättre ut, utifrån ett taktiskt perspektiv, undrar jag var han skulle hitta dem. Visst, speltempot kunde varit högre och enskilda situationer hade kunnat studsa på ett annorlunda sätt. Men i övrigt fick HIF i princip en chans och gjorde mål samtidigt som man var enormt cyniska bakåt. Vilken spelare skulle spelat bättre? Vilken spelare skulle ha satt sin chans också?
Resultatet blev förvisso tre poäng och för en gångs skull momentum i en tabell som är lika tight som Klebers egna Piké. Men frågan har aldrig varit den här säsongen om hur vi lättast tar tre poäng. Utan hur man lättast sätter ett spel som inte bara är framåtlutat utan också ger framtidstro för en ung trupp.
Summa summarum: Kleber Saarenpää ska sätta en taktik för ett HIF 2025, samtidigt som han överlever 2024.
I dagsläget är jag inte övertygad om att det som HIF levererar för tillfället är godkänt, inte bara utifrån ett cyniskt omgång till omgångs, äta eller ätas - perspektiv. Utan även för att jag har svårt att se att HIF ens är nära att ha ett hållbart, offensivt produktivt spel som på sikt kan ge uppflyttning 2025. Men det är också bara mina två cent.
För det är också där vi som älskar så mycket. Vi som bryr oss så mycket. Vi som undrar så mycket faller ifrån i betydelse. Kleber Saarenpää, Mikael Dahlberg och framför allt föreningen som kollektiv bör genom den historia av misslyckanden, kortsiktighet och frustration de senaste tio åren, av ren hävstångseffekt, få det lugn och tålamod som de själva kräver när det faktiskt går bra.
Den här perioden kan komma att bli den period som är mest betydelsefull för Helsingborgs IF på väldigt lång tid. Inte för personerna som jobbar inuti den. Utan för vi som går en stor del av vår vakna tid av att tänka på den. Att för en gång skull tänka utifrån ett processperspektiv och inte ett kortsiktig prestationsperspektiv.
För det är för en gångs skull indikatorerna på en uppåtgående process som är bäst för tillfället. Något som inte har varit fallet i Helsingborgs IF sedan 2019.
HIF har tagit två vinster i rad.
Man vinner äntligen på hemmaplan.
Värvningarna som gjordes på låg budget inte bara levererar, gör mål, utan det finns även ett argument för att det är HIF:s just nu två bästa spelare.
Nästan halva HIF:s startelva idag har en bakgrund i sin egna akademi.
Idag är HIF:s viktigaste anställd inte Milan Rasmussen, Lukas Kjellnäs eller för den delen Kleber Saarenpää.
Utan Mikael Dahlberg.
HIF:s nutida historia förtjänar att analyseras och evalueras.
Mikael Dahlbergs, med beröm godkända, arbete hittills förtjänar ditt lugn och ditt tålamod. Han vet redan om din passion och kärlek. Hans arbete framöver förtjänar hårdare krav och förväntningar.
För både han, du och jag vet att det här inte var tillräckligt bra.
