Thörn: Utropstecken och frågetecken...
"I ärlighetens namn hade Kleber Saarenpää tur idag. Omständigheter och inte förberedelser vann honom inte bara matchen utan även tid och förtroendet framöver. Är han smart använder han tiden till att förändra."
Du kan tycka vad du vill om hans byten. Du kan tycka vad du vill om hans taktik. Du kan tycka vad du vill om hans uttalanden i halvtid. Du kan tycka vad du vill om grundläggande inställning till hur man vinner matcher.
Ja, du kan faktiskt tycka vad du vill om Kleber Saarenpää utifrån en rad olika perspektiv och analyspunkter. Men både du och jag och alla andra som älskar detta lag måste inse att det är rätt starkt att gå igenom en vecka där det för första gången på väldigt länge gnagt rejält kring projektet Helsingborgs IF 2024 och sedan följa upp det med 3 poäng borta mot en på förhand klurig motståndare.
För sanningen är den att det här var Kleber Saarenpääs första riktiga vecka med den Storklubbskupol som Helsingborgs IF alltid bär med sig. Allting du gör, säger och och agerar utifrån, kommer inte bara analyseras utan även kritiseras och läggas in i den vägskål av trovärdighet av revolution som Mikael Dahlberg försökt lansera. Uttalanden om Juniorer, byten, U21-matcher, träningar… Listan kan göras lång och jobbig för en i storklubbs-sammanhang orutinerad tränare. Det inger förtroende att ändå komma ut med nästippen över havet.
Med det sagt är jag fortfarande skeptisk optimist. Jag tror fortsatt på den överhängande ungdomliga entusiastiska idén. Men tror att vägen fram måste underlättas och smörjas med en taktiskt förändring. För i ärlighetens namn hade Kleber Saarenpää tur idag. Omständigheter och inte förberedelser vann honom inte bara matchen utan även tid och förtroendet framöver. Är han smart använder han tiden till att förändra. Är han lat använder han den till konventionens bekvämlighet. Många tränare i HIF har valt det senare alternativet. Ingen utav dem har varit ett långvarigt tränarmässigt sådant.
För HIF skapar fortsatt sina hetaste lägen på omställningar, men för ett lag som oftast har mycket boll och sällan klarar av att kunna ha ett bollinnehav som bygger på fart, är jag tveksam till om det håller i det långa loppet. HIF behöver ett vapen till.
Anfallare är isolerade, alternativen är få, bolltempot är lågt. Det där är inte bara HIF:s första halvlek mot Sundsvall utan ett återkommande tema under säsongen.
Kleber fick för första gången känna på lite tuffare frågor denna vecka. Frågor som om han är egentligen är rätt man? Om hans CV ljuger? Om hans grundläggande spelmässiga identitet passar HIF? Och om han pallar trycket?
Nästa vecka bör han ställa tuffare frågor till både sig själv och truppen. Om Arian Kabashi egentligen är ett sämre alternativ än Wilhelm Loeper? Om Dennis Olssons offensiv är värd mer än “statementet” Westerlund? Är Birkfeldt och Nilsson helt enkelt det mest stabila alternativet?
Till sist: Den kanske jobbigaste av dem alla. Vågar jag ändra balansen med att byta ut en allt mer formdippande Ervin Gigovic med Benjamin Acquah och addera ett hot framåt med Amar Muhsin?
Jobbiga frågatecken för vem som helst. Men också ett väldigt skönt personligt utropstecken för Kleber i Sundsvall.
Egentligen för oss alla.
