Det var ett väldigt svagt Arsenal som inte gick att känna igen inledningsvis. Matchen blev precis som man kunde förvänta sig att den skulle bli men ändå verkade Arsenal vara tagna på sängen. Långbollar, fasta situationer, intensitet och massvis med kamp var det Sunderland ville ha och precis det fick dem. Personligen trodde jag med att matchbilden skulle svänga åt det hållet men att Arsenal skulle både kunna hantera den delen av matchen bättre än vad man gjorde men även att kunna bestämma mer över hur matchbilden skulle se ut. Istället blev det istället en Sunderland-match hela första halvlek och där var Sunderland det hetare laget i varje duell och situation utan tvekan. Samtidigt hade vi förtvivlat svårt att hålla i bollen och styra över tempot, vilket var det som krävdes för att få ett lugn och tvinga ner Sunderland djupare i banan. Målchanser var det inte direkt gott om i den första halvleken utan det mesta handlade istället om andrabollar och slump. Jag kommer inte säga att det var rättvist men det var inte på något sätt heller ologiskt eller chockerande när Hale End-fostrade Daniel Ballard som tillhörde Arsenal mellan 2007-2022 gjorde 1-0 för hemmalaget i minut 36. På en andraboll, efter en frispark från mittlinjen.
Det var ett helt annat Arsenal som kom ut för att jaga i den andra halvleken men det var även ett helt annat Sunderland. För Arsenals del steppade samtliga upp rejält och det var en helt annan aggressivitet både med och utan bollen. Samtidigt började Sunderland slarva och stå för onödiga bolltapp istället för att hålla sig till det raka, enkla och effektiva spel som fungerade så bra i den första halvleken. När Arsenal vinner bollen högt efter slarv hos Sunderland för andra gången på kort tid i minut 54 så gör man inga misstag och straffar Sunderland direkt. Rice vinner bollen fram till Eze som snabbt spelar in den till Merino som i sin tur hittar Saka som kommer löpande. Saka tar en perfekt förstatouch och sätter sedan kvitteringen lågt vid den första stolpen.
Efter 1-1-målet så var det rejält med vind i seglet för Arsenal som radade upp målchanser och kvävde Sunderland som knappt kom ut ur egen planhalva. Länge stod Sunderland emot, främst var det Roefs i målet, även uppoffrande spel av försvararna och till och med ribban fick jobba lite. Till sist var det en riktigt delikatess från Trossard som krävdes för att få hål på Sunderland på nytt. En bra bit utanför straffområdet i en dålig vinkel tar Trossard en liten touch in i banan innan han drar iväg en projektil som sitter otagbart i nättaket vid målvaktens första stolpe. Ett förlösande mål som fick undertecknad att känna en lättnad och glädje. Att vi kunde vända en sådan här match, att vi kunde göra det via två spelmål och att vi kunde göra det med den relativt svaga bänk vi hade för dagen. Men än återstod det 15 minuter + tillägg.
Sunderland hade svårt att få till en forcering och Arsenal kändes precis så stabila som vi har gjort den senaste månaden. I minut 88 väljer Arteta att ersätta Eze med Mosquera för att försvara sig mot det som tydligt var Sunderlands farligaste vapen, bollar in i boxen via luften. Fullt rimligt kändes det som men i samband med det bytet hände det något. Sunderland fick fast bollen på offensiv planhalva och när fjärdedomaren visade att det var hela sju minuters tillägg var känslan verkligen att vi skulle få kriga för vinsten. Många såg trötta ut i defensiven. Backarna och Raya rensade det mesta ur boxen som vanligt men bollen hamnade alltid tillbaka till en Sunderland-spelare och när vi väl hade bollen tog vi allt som oftast helt fel beslut med den.
I minut 94 slår Sunderland in en boll mot det givna hotet, Daniel Ballard, som av någon anledning står markerad av Zubimendi. Den lille spanjoren har inte mycket att hämta i den duellen och bollen studsar vidare in mot straffpunkten. Denna gången är det Gabriel som duellerar med Brobbey och jag tror inte att jag har sett Gabriel förlora en sådan duell på hela säsongen. Men idag ville alla i Sunderland mer och Brobbey är först på bollen. Raya kommer utrusande men även han är obeslutsam och är en halv sekund sen in i duellen och Brobbey som fläker sig fram kan stöta in 2-2-målet. Återigen så kommer jag inte att säga att det var rättvist men det var inte heller ologiskt att det till slut blev som det blev.
Mina reflektioner
Det är precis den viljan och glöden som Sunderland visar under hela den första halvleken och sista 15 minuterna när kvitteringen kommer som man har sett hos Arsenal och som har varit en nyckel för oss under hela denna säsongen. Man är så van vid att se oss vinna varenda duell och att se våra spelare brinna för det på ett sätt inte många gör. Idag såg jag det betydligt mycket mer från Sunderland än från oss. Den enda gången som vi visar den karaktären i matchen är egentligen när vi har kniven mot strupen och måste jaga i 30-40 minuter i den andra halvleken.
Jag ställer mig även frågande till varför vi bara gör ett byte idag. Jag gillar inte att hoppa på en tränare som jag tycker gör det mesta rätt hela tiden så fort det går lite emot men jag tyckte det var alldeles uppenbart att spelarna inte hade någonting kvar i tanken i matchens slutskede. Merino orkar inte pressa eller jobba där uppe när vi får iväg bollen. Detsamma gäller även för Trossard och Saka och Eze bakom de tre tidigare nämnda tog väldigt märkliga beslut när han fick bollen. Jag förstår tankesättet i att inte slänga in vissa spelare i denna typen av matcher av flera anledningar, men samtidigt är det väl precis detta som spelare som Nørgaard eller Hincapié är inköpta för.
Det är såklart väldigt surt nu och det går inte att känna någonting annat än att det är två förlorade poäng, vilket det såklart är. Samtidigt så har vi gjort en otroligt bra säsongsinledning där vi oavsett resultat mellan Manchester City och Liverpool imorgon har satt oss i ett bra utgångsläge efter landslagsuppehållet. Spelschemat kommer helt klart att vara tuffare men samtidigt så har vi sex spelare på skadelistan idag som väntas vara tillbaka när Spurs kommer på besök om två veckor.
