Fiorentina öppnade ofokuserat mot Lecce. Laget hade långt mellan lagdelarna och passningsspelet var dåligt. Men försvaret skötte sin uppgift och Lecce tilläts inte skapa några farligheter. Matchens första farlighet kom på ett långskott från Saponara som borde ha resulterat i en hörna då Lecce-målvakten Wladimiro Falcone fick fingerspetsarna på skottet som ändå skulle ha gått över. Tio minuten senare skickade Saponara iväg ett inlägg som Gonzalez jagade så framgångsrikt att han stressade Antonini Gallo att springa in bollen i eget mål. Kort efteråt slarvade Igor i försvaret men Gonzalez jobbade hem och kunde avstyra ett farligt läge. Båda lagens passningsspel lämnade mycket i övrigt att önska beträffande ackuratess, passningarna var lika ofta bakom spelarna som på bladet i löpriktningen om det inte handlade om enkla passningar mellan försvararna. Fiorentina var det minst dåliga laget. Den något högre kvaliteten på spelarmaterialet lyste emellanåt igenom, men första halvlek var inte bra. Fiorentina ledde tack vare sin ramstarka centrallinje från Terracciano över Milenkovic till Amrabat. Dodo och Gonzalez fick godkänt, resten av laget lallade mest runt.

Andra halvlek blev något bättre, och samtliga lila spelare på planen arbetade i alla fall hårdare och mer solidariskt. Chanserna var få, 2-2 i avslut på mål, 3-2 totalt, och det var först i den 86:e minuten som Lecce fick en farlighet efter en frispark mot bortre stolpen, men Fiorentina-försvaret var vakna vid markeringen och fredade Terraccianos mål. På övertid gjorde Amrabat en VM-löpning från egen planhalva och framåt men Bonaventura fick passningen på hasorna och bollen studsade tillbaka till Amrabat som dock inte fick någon riktig kontroll på skottet som aldrig blev farligt.

Hemmalaget tog tre poäng på att spela brittiskt och bärgade en sjunde seger på raken. Fyra av dem har varit med uddamålet.  

Statistik från matchen