Fiorentina
2010-10-08 15:10
Vad gör Mihajlovic?
I och med landslagsuppehållet så har vi ett bra tillfälle att göra en första utvärdering av säsongen. Självfallet är den i det närmaste fullständigt negativ. Bara en seger totalt, två hemmaförluster av fyra möjliga, och fem poäng på sex matcher.
Tony Xavier Apelgren
9 kommentarer
Lägg därtill ett spel ute på planen med uppenbara bautastenar i maskineriet och flera spelare helt utan form så har vi en komplett bild. Den är inte vacker. Den är oroande ful. Med denna takt kommer jag att andas ut först när vi tagit de ca 40 poäng som innebär fortsatt spel i serie A.
Det jag främst skulle vilja framhäva är taktiken. För vi blöder verkligen ihjäl med den nuvarande. Jag förstår att spelarmaterialet är anpassat för 4-2-3-1, som Mihajlovic påpekat någon gång, men det är en dålig ursäkt eftersom ingenting fungerar. Det syns knappt minsta tillstymmelse till spelorganisation eller samarbete mellan lagdelarna. Ingen av yttrarna klarar av att hjälpa till defensivt, med undantag av Vargas ibland. Marchionni verkar ha åldrats 10 år sedan förra säsongen, och Cerci är inte intresserad av moment där han inte kan göra onödiga ting med bollen. Santana brukar slita på ganska fint, men är knappast något geni i defensiven han heller.
Detta får så klart katastrofala följder när våra ytterbackar i form av De Silvestri och Pasqual är så pass mediokra i försvarsspelet. En kille som Pasqual har svårt att fatta något alls när det blir det minsta komplicerat defensivt och behöver understöd. Massor av det.
Vidare så är det också uppenbart att det är för lite folk på mitten. En småskadad Montolivo i pissform behöver fler spelare runt sig. Detta hör självklart ihop med det dåliga samspelet mellan lagdelarna, men faktum är att vi blir ägda på mitten mest hela tiden och det blir alltid fruktansvärt farligt att tappa boll där. Så fort det felpassas lite olyckligt på mittplan så hamnar vi i enorm press på egen planhalva med fyra mot fyra-situationer eller värre. Det behövs i dagsläget minst tre man på mitten, jag skulle till och med föredra fyra.
Saken är ju också som så att Sinisa inte kan vela med formationen hur mycket som helst. Det är dags att välja bana. Jag vet egentligen bara att den Prandellianska 4-2-3-1 är stendöd, och det var den redan innan Pranda lämnade skeppet. Den är sönderläst, och även om Mihajlovic lägger sina egna touchar så är det fortfarande samma sak för våra spelare (och motståndarna) som de sett i flera år. Vi såg lite samma tendenser innan Spalletti lämnade Roma och när Ranieri tog över blev det helt andra bullar. Ranieri ändrade nämligen på saker. En av anledningarna till att vi var på gång att byta tränare från början var ju att det behövdes nya idéer, och så kommer Miha och kör på i samma meterdjupa traktorspår. Jag är synnerligen besviken på den uteblivna revolutionen.
Nej, antingen så bör han köra på den 4-3-3 som fungerade så väl i Catania, eller så gör han vad jag skulle rekommendera – inför ett 4-2-2, som Ranieri. Den gamla klassikern kan kännas konservativt feg och som ett steg tillbaka, men den är verkligen inte utan fördelar. För det första har alla spelare koll på hur det fungerar, och för det andra så kommer försvaret att ordna till sig med de mer tillbakadragna positionerna på kanterna. Ljajic behöver inte heller ”offras” som det snackas så mycket om, utan kan spela bredvid eller bakom Gilardino. Det skulle skapa balans.
Kontentan är väl egentligen att detta inte handlar så mycket om spelarna som många (inklusive jag) har trott. Visst är många ur form och skadesituationen är inte så jättekul, men det här är ändå samma spelarmaterial som för inte så länge sedan spelade bland den mest attraktiva fotbollen i hela Europa. Det här är en ledarfråga, där tränaren allt mer börjar framstå som oförmögen att ta de rätta besluten taktiskt, både i laguttagningar och under matchens gång. Exempel på detta kan hämtas i tunnor bara från senaste matchen. Valet att spela med skadade De Silvestri, vilket i mina ögon delvis kostade ett mål. Valet att inte ta in Santana tidigare, och låta Cerci vara kvar hela matchen. Valet att tvinga Montolivo till spel (också skadad). Et-cetera. Jag har tidigare sagt att Mihajlovic sitter säkert fram till nyår. Jag är inte så säker på det längre.
Det jag främst skulle vilja framhäva är taktiken. För vi blöder verkligen ihjäl med den nuvarande. Jag förstår att spelarmaterialet är anpassat för 4-2-3-1, som Mihajlovic påpekat någon gång, men det är en dålig ursäkt eftersom ingenting fungerar. Det syns knappt minsta tillstymmelse till spelorganisation eller samarbete mellan lagdelarna. Ingen av yttrarna klarar av att hjälpa till defensivt, med undantag av Vargas ibland. Marchionni verkar ha åldrats 10 år sedan förra säsongen, och Cerci är inte intresserad av moment där han inte kan göra onödiga ting med bollen. Santana brukar slita på ganska fint, men är knappast något geni i defensiven han heller.
Detta får så klart katastrofala följder när våra ytterbackar i form av De Silvestri och Pasqual är så pass mediokra i försvarsspelet. En kille som Pasqual har svårt att fatta något alls när det blir det minsta komplicerat defensivt och behöver understöd. Massor av det.
Vidare så är det också uppenbart att det är för lite folk på mitten. En småskadad Montolivo i pissform behöver fler spelare runt sig. Detta hör självklart ihop med det dåliga samspelet mellan lagdelarna, men faktum är att vi blir ägda på mitten mest hela tiden och det blir alltid fruktansvärt farligt att tappa boll där. Så fort det felpassas lite olyckligt på mittplan så hamnar vi i enorm press på egen planhalva med fyra mot fyra-situationer eller värre. Det behövs i dagsläget minst tre man på mitten, jag skulle till och med föredra fyra.
Saken är ju också som så att Sinisa inte kan vela med formationen hur mycket som helst. Det är dags att välja bana. Jag vet egentligen bara att den Prandellianska 4-2-3-1 är stendöd, och det var den redan innan Pranda lämnade skeppet. Den är sönderläst, och även om Mihajlovic lägger sina egna touchar så är det fortfarande samma sak för våra spelare (och motståndarna) som de sett i flera år. Vi såg lite samma tendenser innan Spalletti lämnade Roma och när Ranieri tog över blev det helt andra bullar. Ranieri ändrade nämligen på saker. En av anledningarna till att vi var på gång att byta tränare från början var ju att det behövdes nya idéer, och så kommer Miha och kör på i samma meterdjupa traktorspår. Jag är synnerligen besviken på den uteblivna revolutionen.
Nej, antingen så bör han köra på den 4-3-3 som fungerade så väl i Catania, eller så gör han vad jag skulle rekommendera – inför ett 4-2-2, som Ranieri. Den gamla klassikern kan kännas konservativt feg och som ett steg tillbaka, men den är verkligen inte utan fördelar. För det första har alla spelare koll på hur det fungerar, och för det andra så kommer försvaret att ordna till sig med de mer tillbakadragna positionerna på kanterna. Ljajic behöver inte heller ”offras” som det snackas så mycket om, utan kan spela bredvid eller bakom Gilardino. Det skulle skapa balans.
Kontentan är väl egentligen att detta inte handlar så mycket om spelarna som många (inklusive jag) har trott. Visst är många ur form och skadesituationen är inte så jättekul, men det här är ändå samma spelarmaterial som för inte så länge sedan spelade bland den mest attraktiva fotbollen i hela Europa. Det här är en ledarfråga, där tränaren allt mer börjar framstå som oförmögen att ta de rätta besluten taktiskt, både i laguttagningar och under matchens gång. Exempel på detta kan hämtas i tunnor bara från senaste matchen. Valet att spela med skadade De Silvestri, vilket i mina ögon delvis kostade ett mål. Valet att inte ta in Santana tidigare, och låta Cerci vara kvar hela matchen. Valet att tvinga Montolivo till spel (också skadad). Et-cetera. Jag har tidigare sagt att Mihajlovic sitter säkert fram till nyår. Jag är inte så säker på det längre.
