Watford kom till White Hart Lane med två raka vinster i bagaget och med vind i seglen. Något som inte spelar någon roll när storspelande Tottenham står på andra sidan. Mauricio Pochettinos manskap spräckte Heurelho Gomes nolla efter en halvtimme.
 
Talangen Dele Alli öppnade hemmalagets målkonto och efter 11 mardrömsminuter för Watford så hade Eric Dier och Son Heung-min utökat till 3-0 innan andra halvlek var till ändå.
 


I andra halvlek slog Spurs ned på tempot och fokuserade på att inte släppa till bakåt och bevara ledningen, men först efter 4-0 målet av storspelande Son, som belönades med matchens lirare.
 
Skillnaden mellan lagen? Tempo och effektivitet. Hemmalaget trillade boll med ett tempo som inte Watfords försvar kunde hänga med, toppa det sen med otagbara långskott a la Dele Alli så har man ett vinnande koncept.
 
Med ”endast” 58% bollinnehav var det inte så att Watford inte fick röra boll alls, men man hade svårt att bryta ned Spurs. Ett Spurs som hade sex skott på mål, jämfört med Watfords två. Så effektivitet i avslut och anfall var något som Watford hade behövt ta efter.


 
Egentligen är det svårt att försöka analysera i detalj efter en match som denna. Tottenham var helt enkelt alldeles för bra och det är bara att lyfta på hatten och gå vidare.
 
Nästa vecka på lördag kommer nedflyttningshotade Swansea på besök. Kan Mazzarris ta tre poäng så når man upp till den magiska 40-poängsgränsen.
 
Tottenham: Lloris; Trippier, Alderwiereld, Vertonghen, Davies; Dier, Dembele (Sissoko 75’), Eriksen, Alli, Son Heung-min (Onomah 88’); Janssen (Kane 61’).
 
Watford: Gomes; Janmaat, Mariappa, Cathcart, Holebas; Amrabat (Deeney 70’), Success, Doucoure (Zuniga 59’), Cleverley, Niang; Okaka (Kabasele 84’).
 
Gula kort: Doucoure.