Säsongssammanfattning, målvakter och backar

Vi börjar vår resa genom lagets bakre regioner med att kika på målvaktssidan, där totalt tre herrar fick dressa i blixt under säsongen, vissa betydligt mer frekvent än andra. 

Andrei Vasilevskiy

Matcher: 63     Räddningsprocent: 92,1%  

Slutspelsmatcher: 5   Räddningsprocent: 87,2%

Ja, vad ska man säga. En grunderie som var ett tydligt besked om att alla som varslat om Den Stora Kattens fall hade misstagit sig kraftigt. För han var precis så stabil, trygg och bra som han innan sina skadefyllda säsonger vant oss vid att han är. Kanske att han inte fullständigt stod på huvudet lika ofta som tidigare, men det var mest för att en tryggare defensiv struktur framför honom inte tvingade honom att behöva göra det. Man kan aldrig anmärka på en grundserie som resulterar i en Vezina Trophy nominering, det vore dumt att göra det. Däremot gör ju det att droppet på nästan 5% i räddningsstatistiken i slutspelet blir väldigt anmärkningsvärd. 

Men jag tänker faktiskt ta Vasilevskiy i försvar här. För ser man tillbaka på målen som görs så är det inte mycket han kan göra åt den stora majoriteten av dem. Det är endast något enstaka man på allvar kan tycka att han borde ha haft, annars så är det fina hockeymål som ingen målvakt i världen hade räddat. Statistiken blir ju också utefter att matcher som Tampa Bay till stor del förde rann iväg mot slutet, vilket obarmhärtigt ger många insläppta på relativt få skott. 

Summa summarum så är det svårt att lasta Vasilevskiy för hur saker och ting blev. Stod han på huvudet? Nej, kanske inte, men jag kan heller inte säga att han var dålig. 

Jag kan däremot säga att han är tillbaka, och kommer att vara en nyckelpjäs även i framtida lagbyggen. 

Jonas Johansson

Matcher: 18    Räddningsprocent: 89,5%  

Slutspelsmatcher: 5   Räddningsprocent: - %

Är Jonas Johansson en kalas-backup? Svar nej. 

Får Jonas Johansson onödigt mycket skit? Svar ja.

Det tycker jag är en ganska rimlig beskrivning av Johanssons andra säsong i Tampa Bay. Han är inte på listan över ligans tio bästa backuper, kanske inte ens topp femton. Men med en Andrei Vasilevskiy som svär långa ryska ramsor om han inte få åtminstone 60 matcher så är det svårt att locka någon sådan till Lightning. Utan man kommer att behöva rikta in sig på någon som vill ha ett jobb i ligan och kan göra det 20-talet matcher som blir över med godkänt resultat. 

Och tar man poäng i 12 av 18 spelade matcher, håller en nolla och framförallt under andra halvan av säsongen spelar ett stabilt spel så får man faktiskt ändå kalla det för godkänt tycker jag. 

Det kommer att trilla in lite billiga puckar här och där, men att stå en match varannan vecka kommer att ha den effekten på vilken målvakt som helst. Man måste anpassa förväntningarna utefter verkligheten här, allt annat blir oseriöst. 

Av den anledningen så gillar jag att man tidigt förlängde Johanssons kontrakt med ytterligare två säsonger. Han trivs uppenbarligen med staden och organisationen, har haft en utveckling under Frantz Jean och borde faktiskt kunna avlasta Vasilevskiy något mer under säsongen som kommer. Det är en så bra målvakt man kan få tag i till den pengen, och jag ser inga problem med att han fortsätter på inslagen väg i två år till. 

Under ett lönetak så måste man prioritera, och skulle man prioritera mer pengar på en mer prominent backup så skulle folk vara arga över att man prioriterade bort något annat för att få det att hända. 

Och resultaten skulle förmodligen vara desamma.

Brandon Halverson

Matcher: 1     Räddningsprocent: 79,2%  

Slutspelsmatcher: -   Räddningsprocent: - %  

Nej. Halverson var inte redo. 

I en plattmatch i Salt Lake City så drunknade han när han kastades ut på lite väl djupt vatten.

Men man måste ju testa, och efter en fin säsong i Syracuse så var chansen hans att ta. Det kommer säkert fler chanser vad det lider, och då kommer nog erfarenheten av den första dansen att hjälpa mycket. 

Men för nu så mår nog både han och organisationen bäst av en tid till i AHL. 

Då går vi vidare till backsidan, en backsida som blev både ombyggd, och med det uppgradera mot säsongen innan. Som helhet fanns det faktiskt inte mycket att anmärka på, lagets defensiv var en av de bättre i ligan och i mångt och mycket så gjorde försvarspjäserna sina jobb jättefint. Dock finns det såklart saker att säga när man bryter ner det på individnivå.

Victor Hedman

Matcher: 79   Mål: 15  Assist: 51  Poäng: 66

Slutpspelsmatcher: 5   Mål: 0  Assist: 3   Poäng: 3

Med en säsong som bjöd på många potentiella energiläckage och fokustjuvar så fortsatte ändå Hedman att leverera hockey på en väldigt hög nivå. För det är inte svårt att se att en första säsong som lagkapten, samt även en väldigt upphypad 4-nationsturnering insprängd mitt i allt, även den med en kaptensroll på köpet, kan ha gjort att det bitvis var svårt att fokusera enbart på att spela hockey. 

För även om Victor och Steven Stamkos är bästa vänner och under sin tid ihop i Tampa delat mycket av ledaransvaret i spelargruppen, så är det ändå ett par monumentalt stora skor som nu lämnades åt honom att fylla, kanske inte främst i klubben så mycket som i staden och allt som rör organisationen i och kring den. 

Han gjorde det med den äran, han fortsatte att leverera på en hög nivå och ledde gruppen på ett föredömligt sätt. Något annat stod nog inte heller att förvänta, men man vet ju trots allt aldrig, men med facit i hand så kan man slå fast att laget även i fortsättningen är i händerna på ett stabilt ledarskap. Vilket kommer att behövas än mer nu när det kommer att förändras en hel del i tränarstab och front office inför nästa säsong. När sådant händer så blir den enade fronten mellan ledning och spelargrupp central för att det inte ska börja halta. 

Spelmässigt så var det som med många andra, en stark grundserie, där droppet på 10 poäng mot säsongen innan enkelt kan förklaras med att Hedman i en starkare backuppställning såg sin speltid gå ner med någon minut per match, vilket är bra i det långa loppet, men såklart kostar ett par poäng när man slår ut det över en hel säsong. 

När slutpelet kom så fick han, som många andra, inte riktigt till det. Det hjälpte inte heller att han spelade slutspelet med en bruten fot, då hela fötter är ganska bra att ha när man spelar ishockey. Men ser man till att han spelade enbent så är ändå tre poäng över fem matcher där powerplay inte stämde ändå helt okej siffror. 

Så för att summera, VIctor kommer absolut ur den här säsongen med godkänt, och när foten har läkt så finns det ingen anledning att tveka på att han kommer att vara lika bra även nästa säsong. 

Ryan McDonagh

Matcher: 82   Mål: 4  Assist: 27  Poäng: 31

Slutpspelsmatcher: 5   Mål: 0  Assist: 3   Poäng: 3

Det var ett misstag att trada McDonagh från första början, men nu gjorde man om, gjorde rätt och fick genast resultat. 

För det lugn och den balans som han ger till vilken backuppsättning han än ingår i är livsviktig för att kunna sätta en stabil defensiv struktur. Han äter tråkiga, jobbiga och smärtsamma minuter som vore de glass med chokladsås, och hjälper med det till att frigöra mysigare minuter för de som kan ställa till med oreda i det offensiva spelet. 

Att han ovanpå det gör sina 30+ poäng är väldigt imponerande för en spelare med alla de otacksamma mil i kroppen som McDonagh ändå har, nu när han med hockeymått mätt börjar komma upp i en ansenlig ålder. 

Så ska man summera 27ans säsong så är det att han var sig själv, varken mer eller mindre, och när allt kommer omkring så är det precis vad man vill ha, och han kommer fortsätta att vara det även under de kommande åren. För sålänge han kan vara förskonad från större skador, så kommer hans goda arbete med att ta hand om sin kropp göra att han kommer kunna bidra med precis det han är så bra på i många år till. Nämligen att göra det som ingen annan vill göra, så att alla andra inte ska behöva. 

Det är ett skitjobb, men någon måste ju göra det.

Erik Cernak

Matcher: 76   Mål: 3  Assist: 18  Poäng: 21

Slutpspelsmatcher: 5   Mål: 1  Assist: 0   Poäng: 1

Det märktes tidigt att den som var gladast att ha Ryan McDonagh tillbaka i laget var Erik Cernak. 

Den slovakiske bjässen har förvisso gjort bra ifrån sig rent statistiskt även under de åren som han var utan sin parhäst. Men han hittade aldrig samma kemi och trygghet med någon annan spelare. Det märktes tydligt så fort han åter sattes ihop med sin mångåriga kollega att han växte ytterligare några centimeter, han vågade mer, spelet med puck blev bättre, han kändes tryggare i att våga vara fysisk, kort och gott, han tog ett steg fram i allt som han är bra på.

Och med det så blev han mer av en faktor, han blev någon att se upp för igen och framförallt så blev han den spelare man satsat ett långt kontrakt på att han ska vara. Vilket ur ett rent ekonomiskt perspektiv är skönt att se. 

Något som också var skönt att se var att han höll sig väldigt frisk för att vara honom. Karln är hård som granit men tar också enorma mängder stryk, så det är alltid positivt när säsongens frånvaro bara består av några lättare skavanker. 

Jag har sett lite tankar folk har haft om att Cernak skulle kunna vara en kandidat att offra för att öppna upp pengar till annan lyxshoppning, men jag tror att det vore dumt. För även om det finns ett litet överflöd av rightfattade backar i laget så är Cernak den bäste av dem, och den ende som gör det han gör. Således skulle att göra sig av med honom enbart leda till att man dagen efter skulle få ge sig ut på jakt efter en ny Erik Cernak, och då kan är det alltså kontraproduktivt som ska in på lodrät 16.

Nej, Cernak blir nog kvar, och sen kommer det ske rotation på andra positioner, men mer om det senare. För man behöver backar som honom, men man märker det oftast inte förrän man inte har det. 

JJ Moser

Matcher: 54   Mål: 2  Assist: 12  Poäng: 14

Slutpspelsmatcher: 5   Mål: 0  Assist: 0   Poäng: 0

Det finns mycket att gilla med JJ Moser. Han är en bländande skridskoåkare, fin och mjuk i puckhanteringen och för sig allmänt väl runt på isen. Han är smart nog att både kunna driva ett lägre backpar på egen hand, men han gör sig också jättebra som ett komplement bredvid en toppback. 

Under sin första säsong i Tampa så blev det mest i rollen som det senare vi fick se Moser. Han Sattes tidigt ihop med Victor Hedman och blev kvar där. Och det är svårt att klaga, de funkade jättefint ihop och spelade kalashockey fram till att Moser drog på sig en skada som höll honom borta i 30-talet matcher. Efter det hade han väldigt svårt att återfinna sin rytm och sista delen av hans säsong blev något av en besvikelse. Men det var samtidigt Mosers första långa skada, och det är klart att det finns läropengar att dra från hur man hanterar det också. 

Om man ska se till framtiden så tycker jag dock inte att Moser ska fortsätta att spelas ihop med Victor Hedman, då det i min värld är att hantera de tillgångar och värde man har i truppen fel. För med McDonagh och Cernak där som kan käka alla tunga minuter så klarar sig Victor finfint med en lite svagare partner, han har exempelvis funkat jättefint ihop med Darren Raddysh. Skulle man göra den rockaden så skulle man istället kunna sätta över Moser till vänster igen, där han är som mest trygg, och med det få ett jättefint djup till vänster med Moser som ankare i ett tredjepar. 

Jag tror att det på sikt är den bästa uppställning man skulle kunna ha, och det sista som behövs för att man ska cementera sin backsida som en av de bättre i ligan. För just nu finns en svag länk, och vi kommer till honom senare. 

Men i Mosers fall så är nästa steg att bära ett backpar själv. Han är byxad för det, och jag hoppas att vi kommer att få se det under kommande säsong.

Darren Raddysh

Matcher: 76   Mål: 6  Assist: 31  Poäng: 37

Slutpspelsmatcher: 4  Mål: 0 Assist: 0   Poäng: 0

Knepig säsong för Raddysh. 

På grund av en lite tjock högersida, då man också flyttade över JJ Moser dit, så blev speltiden ganska upphackad för honom. Tack vare att man ändå oftast valde att spela med sju backar så landade han ändå in på över 70 matcher. Men han hade sällan en fast partner och var nog den som i störst utsträckning bara fick ta de minuter han blev tillskriven i fem mot fem. 

Så det är svårt. I grund och botten så gillar jag Raddysh, men det känns samtidigt inte som det finns någon bra roll för honom om man fortsätter att spela Moser med Hedman. Med Nick Perbix kontrakt på utgående så kommer det dock öppna upp sig en lucka om inte han blir kvar, men samtidigt finns också Max Crozier där bakom, redo att ta sig an NHL på heltid. 

Så skulle jag välja en back från föregående säsong som var mest logisk att trada så hade det varit Raddysh. Han är inte på något vis den sämsta backen, utan han är snarare bara en bra back utan en tydlig plats i laget. Och så kan det vara, men det är också extremt onödigt, för det är pengar uppbundna som man lite hindrar sig själva att få valuta för. 

Så jag tror väl att det är i segmentet vi kommer till nu som vi kommer att få se lite rörelse här under sommaren. minst en kommer att försvinna, och den man väljer bort kommer att på något sätt visa vägen man vill vandra kring hur man tänker sig formera laget framgent. 

Det blir spännande. Men utöver det finns det inte att säga om Darren Raddysh säsong, han verkar vara en fruktansvärt reko gubbe, så det är synd att inte hockeyn stämde så mycket som man unnade honom att den skulle göra.

Nick Perbix

Matcher: 74   Mål: 6  Assist: 13  Poäng: 19

Slutpspelsmatcher: 5   Mål: 0  Assist: 1   Poäng: 1

Perbix kontrakt löper ut nu i sommar. Och ser man bara till de grovhuggna siffrorna så skulle det vara lätt att landa i slutsatsen att det bästa kanske vore att ruska tass här och gå vidare åt skilda håll. Det vore kanske det enklaste att göra. 

Men gräver man djupare så vore det nog ett stort misstag. 

För trots att han framstår ganska anspråkslös på isen. Så är han enligt väldigt många, tunga parametrar den ultimata tredjeparsbacken. För han flyttar pucken bra, han värderar situationer fint och har sin absoluta styrka som hockeyspelare i det som sitter precis mitt mellan öronen. Han är väldigt smart, vilket gör att han klarar av att hantera situationer som han kanske rent fysiskt annars inte borde klarat. 

För att han klarat av att manövrera sig fram till ganska relativt starka papper, trots att han mest frekventa backpartner varit en många gånger lite halvvilsen Emil Lilleberg, visar vilka kvaliteter han faktiskt besitter, och att det därför skulle kännas att mista honom. 

Det är svårt att gissa vad som kommer att hända här. Jag tror man vet exakt vad man har i Perbix, frågan är bara om man kan tänka sig att gå så värst högt i löneförhandlingarna. Och vem vet, Perbix själv kanske ser en möjlighet till en större roll någon annanstans också, det är en faktor som det ibland känns som många glömmer. 

Jag hoppas iallafall att han blir kvar, sen får man lösa knepigheterna som kommer med det på andra sätt. För likt fallet med Cernak så inser nog inte många vad man har haft i Nick Perbix förrän man inte längre har honom. 

Emil Lilleberg
Matcher: 76   Mål: 1  Assist: 18  Poäng: 19

Slutpspelsmatcher: 5   Mål: 0  Assist: 1   Poäng: 1

Ja, var ska man börja?

Jag vill inte såga honom, men att dölja all opolering vore lite oseriöst. 

Lilleberg har blivit en hackkyckling, och lite oförtjänt mycket så den här säsongen. Men det kommer ju ur något, det har ju inte bara uppstått ur ett vakuum. Det ser lite för många gånger väldigt kantigt och förvirrat ut. Han begår enkla misstag i en takt som ingen annan försvarare i laget gör och det får honom ofta att se lite vilsen ut. 

Det finns ett fint ämne där, han tar sin plats, han är orädd och visar stundom prov på både spelsinne och finess. Men däremellan så blir det tyvärr lite för knasigt lite för ofta. Och det tenderas att kommas ihåg framför alla de helt okej eller tillochmed riktigt fina ingripandena han gör däremellan. 

Min poäng är, jag tror det finns en NHL-back i Lilleberg på sikt. Kanske redan nästa år när han fått smälta och processa sin första NHL-säsong. Men eftersom jag tidigare skrivit att jag tycker JJ Moser borde spela till vänster i tredjeparet så blir det ganska självklart att jag tycker att Lilleberg borde gå in i nästa säsong som nummer 7 eller 8 i backbestättningen. För det är inte bara till höger som Max Crozier sätter lite press på att slå sig in på heltid i NHL, i Syracuse finns också en vänsterfattad herre vid namn Declan Carlile som inte gjort annat än visat framfötterna vid sina få chanser i NHL. Så det finns alternativ och spelare som eventuellt kommer att ta steg. 

Men det är tydligt att coach-staben ser något de verkligen värdesätter i Lilleberg, mer än ungefär alla andra i hela världen bortsett från hans familj. Vilket bådar för att han nu, varesig supportrar vill eller ej eller att han faktiskt själv ger bort platsen, faktiskt är bofast i laguppställningen.

Det kanske bara är en sanning man får tugga i sig. 

Max Crozier

Matcher: 5   Mål: 0  Assist: 0  Poäng: 0

Slutpspelsmatcher: -   Mål: -  Assist: -   Poäng: -

Det är ingen hemlighet att jag är ett stort fan av Max Crozier.

Hans kombination av grit, teknik och rörelsemönster är svårt att inte gilla. 

Lägg därtill att han, trots sin ganska begränsade storlek, ändå är kaxig så har vi en omedelbar vinnare. 

Jag blir glad i själen varje gång han kallas upp och jag hoppas verkligen att han nästa säsong ges en chans att på riktigt spela sig in i laget. Det hade varit både kul att följa och otroligt välförtjänt. 

För det kommer till en punkt där man bara är klar med AHL, och nu känns det nog som att han inte har mer att bevisa där. Utan måste få se om vingarna bär på NHL-is istället. 

Jag tror att det är hans tur i år, såvida han inte gör en fullkomligt horribel camp. Det kommer att finnas en lucka där till höger, och fram tills att det inte göra det längre, så sitter det nog en Max Crozier-skylt vid den. 

Declan Carlile

Matcher: 3   Mål: 1  Assist: 0  Poäng: 1

Slutpspelsmatcher: -   Mål: -  Assist: -   Poäng: -

Fick chansen, gjorde mål, bar sig bra, men behöver nog en säsong till i en stor roll i Syracuse innan det är hans tur att få testa NHL på heltid. 

Det är inget flashigt alls med Carlile, han märks knappt, och det är jättebra när det kommer till rookiebackar. Han flyttar puck bra, flyttar sina fötter fint och tänker hockey bra. Det finns inget som säger att Carilile inte skulle kunna spela i ett tredjepar i NHL om något år eller två. Men man ska nog skynda lite långsamt och låta honom få växa fördigt i AHL först. Det är nog bäst för alla parter och det är inte kattskit att stå först i kön för att bli uppkallad när det behövs heller!

Steven Santini

Matcher: 1   Mål: 0  Assist: 0  Poäng: 0

Slutpspelsmatcher: -  Mål: -  Assist: -   Poäng: -

Fick en match, kanske får en match nästa år med. Är 30 och kommer inte att bli mer än en AHL-spelare med lite NHL erfarenhet, Bra att ha när man på en odramatiskt vis behöver kalla upp någon lite snabbt. 

Han gjorde inte bort sig, han gjorde inte heller något som imponerade. Han var med, bar sin vikt och åkte ner till Syracuse och bidrog där igen. 

En go kille och en spelare som är bra att ha. 

Det räcker så tycker jag. Mer behöver man inte skriva om Steven Santini. 

Och med det så var vi klara med backarna. I nästa del ska vi tackla forwardsuppställningen. Vilket ger fler spelare och mer gottigt att läsa.

Tack för visat intresse för det här delen, på återläsande i nästa!