Off Season, såhär långt

Jag är faktiskt lite förvirrad.

För första gången under sina år som GM så sa Julien BriseBois inför att free agency öppnade att han skulle ta det lugnt, att ingen skulle förvänta sig något stort. Och höll det.

Ni som har varit med vet, ni som vet ni vet. När det kommer till sina intentioner som big boss i Tampa Bay Lightning så är BriseBois en patologisk lögnare av närmast monumentala mått. Det är faktiskt rent av otroligt hur mycket han har förmått göra genom åren, samtidigt som han lytt under parollen att han troligen inte kommer eller kan göra någonting alls. Han har aldrig hållt vad han lovat, förrän i år, tydligen.

För de senaste veckorna med Draft och Free Agency har varit bedövande lugna. Visst, det läckte ut lite uppgifter som sa att man var med i racet kring Nikolaj Ehlers ända in i slutet. Men i ärlighetens namn så slutade det nog med att man hade behövt flytta ut så pass mycket lön för att får det att hända att slutresultatet mest hade varit ett steg i sidled. Istället så blev man yngre, snabbare och lite skickligare längre ner i lineupen under första juli. Och är det i den änden av lagbygget man adderar, så tenderar också prislappen att bli väldigt mycket mer modest.

Och det är lätt att stirra sig blind på just det. Det är lätt att drömmarna om att stora saker ska hända dimmar sikten för vad som faktiskt behövs göras. Som supporter så gillar man alltid att kolla på de översta namnen av tillgängliga spelare och låta fantasin skena iväg, man har nära till att vilja göra sig av med en den ena, en den andra för att kunna realisera de där drömmarna om ännu en stor nyhet. Men där går man lätt vilse.

För den stora utmaningen som BriseBois står inför varje Free Agency och Trade Deadline, är att addera pusselbitar till laget utan att subtrahera något. För Adderar du en spelare på bekostnad av att du subtraherar en annan, så devalverar du ju redan där värdet på den spelare du plockar in. Du vill ju ha så många bra spelare som det går i laget samtidigt, annars går man ju, som jag nämnde ovan, bara i sidled.

Man ska också ha i åtanke att det gör något med en grupp när nya, framförallt profilerade, personer kommer in. Spelare som ska ta en stor roll i en grupp som hängt ihop länge och satt sina egna hierarkier. Det behöver sätta sig, det behöver få växa ihop, därför är det ganska oklokt att gå ut på jakt efter de stora fiskarna varje år, särskilt när det inte finns ett skriande behov av just den typen av spelare.

Därför var hela första juli, och allt som hände därikring väldigt kloka ageranden av Lightnings brain trust. De pengar man hade kvar att leka med spenderades på att addera utan att subtrahera, och det med en liten buffert kvar att kunna läggas på något annat längre fram. Man adderade saker man behövde och ändrade samtidigt lite utseende och identitet på sin botten sex till något som känns fräscht och kul.

Så vi kan väl gå igenom vad som hände.

Jag tänker att jag ska ta ett djupare tag kring prospects och så längre fram, så lämnar draften lite därhän i den här texten, och fokuserar istället fullt ut på Free Agency.

Det började med att man till sist fick till en förlängning med Gage Goncalves. Kanadick/Portugisen Goncalves kom in som en frisk fläkt under början av förra säsongen och blev sedan omöjlig att flytta på. Med fin fart och spelintelligens kan han flyttas till de platser i laguppställningen där hål finns, och man vet att man alltid kommer få ett gott utfört dagsverke. För 1,2 miljoner över två år så får man väldigt mycket hockeyspelare som bara kommer att bli bättre. Kanske får vi se honom i en topp sex-roll redan i inledningen av säsongen, jag utesluter det inte iallafall.

Sedan gick man vidare med att knyta till sig Pontus Holmberg på ett tvåårsavtal. Till de 1,55 miljoner investerade pengarna per år så får man en väldigt smart center med en fin motor, en egenskap man saknat i sin fjärdekedja under rätt många säsonger nu. När man ser till attributen så är det tydligt att målet var att bli lite kvickare och starkare in forechecken längre ner i laget, utan att för den delen tappa de defensiva kvaliteter som spelare som Luke Glendening bidrog med. I Holmberg har man en hänsynslös forecheckare, med lite mer offensiv finess än sin föregångare. Detta samtidigt som har är pålitlig defensivt och jätteduktig i boxplay. Det ser inte mycket ut för världen, men med tålamod och förståelse för vad han är i Tampa för att göra så tror jag att många Tampafans kommer att komma att uppskatta Holmberg ganska mycket.

Och långt in på natten (lokalt, här hemma hade jag redan kommit till jobbet) så fick Julien BriseBois också ner Jakob Pelletiers kråka på ett treårsavtal, och den här är riktigt intressant. Det finns en jättestor potential i Pelletier, en förstarunda från 2019 som visat jättefina siffror, framförallt i spel lika styrka, trots begränsat förtroende genom sin korta NHL-karriär. En duktig skridskoåkare, bra med puck och allmänt smart. Skulle potentiellt, om saker faller på plats kunna fylla det hål man har i andrakedjan med Cirelli och Hagel, men skulle även kunna fylla en roll längre ner i lineupen. För det man gett Pelletier här är tid, man tror jättemycket på honom, men har samtidigt inte investerat mer i honom än att man har råd att han misslyckas. Med en kontraktsstruktur som förvisso ser pengarna stiga något år för år, men där man aldrig har ens en miljon uppbundet i honom, så skulle han kunna misslyckas kapitalt och hamna i AHL utan att det märks. Nu tror jag inte att han kommer att göra det, utan snarare tvärt om. Det finns alla möjligheter för Jakob Pelletier att vinna över många hjärtan under sin tid i Tampa Bay.

Utöver det så valde man att ersätta den till Chicago flyende Jeff Blashill med Dan Hinote. Det är såklart svårt att säga något om en coach innan man fått se hans arbete över tid, men kan han spinna vidare på den defensiva struktur som Blashill ändå lyckades implementera under förra säsongen så finns alla möjligheter till något riktigt bra. Det är också alltid bra med en ny röst mellan varven, vilket Hinote utan tvekan kommer att bidra med. Jag väljer att tro på det här till jag inte tror på det längre.

Det har också kommit in en ny assisterande General Manager, dock först efter att Free Agency passerat, så jag antar att BriseBois fick göra sitt eget pappersarbete i år. Det verkar även som om man strukturerar om lite. Då Joel Bouchard tar över det jobb som GM för AHL-laget Syracuse Crunch som tidigare Ass-GM Stacey Roest haft, detta samtidigt som han fortsätter som huvudtränare. Det torde innebära att nya Ass-GM:en Jeff Tambellinis roll kommer vara tyngre tiltad mot NHL-laget än vad Roests var. Jag vet inte, men har heller aldrig hört talas om att en klubbs framgångar ligger hos Ass-GM:en, så det får väl vara bra tänker jag.

Därtill skrev man kontrakt med lite AHL-gubbar, men det blir för djuplodande även för mig, så vi lämnar det med att de fick kontrakt och säkert är glada för det.

Men vad lämnar det här då laget?

Jo, helt plötsligt så finns det konkurrens, det finns alternativ och det finns lite ungdomlig energi i laget. Det kommer finnas spelare som är redo för NHL som står utanför och knackar på. Det kommer finnas utrymme att bära fler spelare än man behöver på isen i truppen för att enklare kunna pussla runt och hitta rätt. Och det finns spelare med stor potential som kan komma att ta stora steg redan kommande säsong. Kan man addera ytterligare en back till det här bygget så finns det mycket att vara optimistisk över. Och framförallt så finns det för första gången på många år möjligheten att få se unga spelare växa in i allt större roller allteftersom säsongen går, vilket alltid är väldigt roligt.

Att man här nyligen också fick ett slut på soppan kring Isaac Howard känns bara skönt. Nu har man istället en spelare i Sam O'Reilly som vill spela, som fyller en roll och redan bidrar med så otroligt mycket mer värde än en Howard som sitter vid sidan och tjurar. Man fick en spelare tillbaka trots att man inte hade jättemycket medvind när man gick in till förhandlingsbordet, det är bra så. Nu kan vi släppa det, blicka framåt, låta Howard ta sin lilla individuella utmärkelse och förhoppningsvis få enbart kallt väder i Edmonton. Ja, jag är lite bitter, gillar inte luspudlar som är fulla av sig själva, än mindre deras föräldrar och rådgivare, tack för ord.

Så jag vet inte hur mycket mer jag kan säga om det som har hänt. Det känns spännande och kul, men det är samtidigt svårt att dra några som helst slutsatser innan allt är testat på isen. Innan dess är det bara fantasier och hypoteser, vilket såklart har sin charm, men faller lite platt mot en faktisk analys.

Så den kommer, tids nog. Just nu kan vi bara leva på den optimism som nyhetens behag alltid kommer med. För tills motsatsen är bevisad så ser det här både spännande och faktiskt ganska bra ut.