Efter matchen mot Everton såg det halvt om halvt lovande ut, speciellt när grabbarna lyckades komma tillbaks efter det snöpliga självmålet. Med lite tur, som vi inte haft mycket av den här säsongen, skulle vi även ha vunnit matchen. Därför såg vi fram emot matchen mot Sheffield med viss tillförsikt, speciellt då de hade en match mer än oss i benen. Resultatet var dock så fantastiskt bedrövligt som man bara kan föreställa sig. Ett gäng sopor som inte ens verkade veta var deras lagkamrater spelade och än mindre vilka de var. Utan den ständigt storspelande Carson i målet kunde det mycket väl ha blivit tvåsiffrigt och då skämtar jag tyvärr inte.

Alla vill se snygg fotboll men när det gäller att överleva så gäller det att ta poäng, hur tråkigt det än må se ut. Därför måste Reed göra vissa ändringar och få in lite mer defensiva spelare som kämpar och tar för sig och lämna Darren Bent än ensligare på topp. Spelarna måste börja kriga och om de har svårt att hålla positionerna i backspelet får de köra med sexbackslinje. Jag hoppas att några av de spelare som varit skadade och förväntas komma tillbaka gör det, speciellt Thomas men även JFH. Finsnickrare som Ambrose och Rommedahl får vänja sig med bänken på bekostnad av killar med mer hjärta som Kishishev. Tror att JFH skulle kunna bidra med mer konstruktivitet som playmaker än som ren forward. Etersom Reid är den ende som fått godkänt av utespelarna i de två sista matcherna kan man sätta honom var som helst och varför inte på kanten?

Även om det inte är mycket som talar för Charlton så har vi förutom förlusten förra säsongen, som till stora delar nog berodde på kunggörelsen om Curbishleys abdikation, tre vinster på de fyra senaste försöken hemma mot Blackburn. Och jag tänker inte lägga mig ned förrän det är helt kört och i och med att mer än halva säsongen återstår så finns det gott om möjligheter. Men då krävs det också att majoriteten av spelarna börjar göra skäl för sin lön. Jag tror och hoppas på vinst för Charlton med 1-0.