Den objektivt sett mest intressanta, spännande, underhållande och älskvärda tiden under en EFL-säsong. Efter ett halvt decennium, fem raka säsonger, i League One, så har Charlton till slut fått till en hållbar satsning med ägarskap, tränare och spelartrupp som har gjort att klubben för första gången under detta halva decennium har lyckats förlänga säsongen med minst två matcher. Det har under de senaste året varit svårt för undertecknad att underhålla sidan här med både återkommande inför- och efter-match-referat, men playoff-spelet till ära så blir det även införrapporter till dessa två matcher mot Wycombe. 

Vi kan börja med att dra en väldigt kortfattad sammanfattning till varför Charlton lyckats förlänga sin säsong och tagit sig till playoff. Säsongen började bra med tre raka vinster och hållna nollor. Framför allt satt defensiven där den skulle - vilket var ett måste till förbättring efter förra säsongens otaliga försvarsmisstag, 65 insläppta mål och endast 5(!!) hållna nollor. En något mer ojämn och svagare period följde i omgångar mellan slutet av september till början av december, då offensiven ofta svek och där lågvattenmärket blev 1-2 förlusten hemma mot Crawley Town. Men Charlton skulle vända på flera tidigare etablerade sanningar under den här säsongen - och en av dem var att gå stärkt ur en jul- och nyårsperiod. Här började säsongen vända med tre raka vinster, vilket lade grunden för den andra halvan av säsongen. Defensiven var fortsatt stabil, men nu började det även flyta i offensiven. Den andra halvan av säsongen innebar endast poängtapp i sju matcher (fyra oavgjorda och tre förluster) för Charltons del. Något som i sin tur betyder att det blev 16 segrar i de övriga. Vårsäsongen gjorde att Charlton säkrade spel i playoff med tre omgångar kvar att spela, att direktuppflyttning levde till den näst sista omgången, och att man till slut landade på en 4:e plats - med 85 poäng - i sluttabellen. 

Det känns både som att det både var och inte var särskilt längesedan som Charlton besegrade Sunderland i playoff-finalen med 2-1 (2019), tog sig upp till The Championship efter tre säsonger, och därefter åkte ur andradivisionen i dess sista omgång (2020) i en värld plågad av en pandemi. Sedan dess har det alltså blivit fem raka säsonger i League One - den längsta vändan i tredjedivisionen på hundra år. De fem säsongerna har slutat med en 7:e (2020/21), en 13:e (21/22), en 10:e (22/23), en 16:e (23/24) och nu en 4:e (24/25) plats. Målet för den här säsongen var att åter bli ett topplag, att börja tävla igen. Men resultaten antyder såklart också att det är, och har varit, ett Charlton som är svältfödda på relativ framgång. 

Men nu riktar vi fokus på dagens match - det första mötet av två mellan Charlton och Wycombe Wanderers i playoff-semifinalen 2025. Det första mötet spelas på bortaplan, på Adams Park i High Wycombe - och dit reser Nathan Jones och hans Charlton med 1,800 supportrar till en utsåld liten bortasektion. Formen är god för Charltons del och självförtroendet därmed starkt, eftersom fem av de senaste matcherna har inneburit seger i fyra av dessa. De senaste två matcherna - vinsten mot Burton (3-1) och förlusten mot Wrexham (3-0) - lägger vi dock inte särskilt stor vikt vid på grund av skador, vilande spelare och roteringar. 

Ser vi till matcherna lagen emellan under säsongen så har det inneburit två segrar för Charlton, varav den senaste föll så sent som i omgång 44 då Charlton pulveriserade Wycombe på dagens skådeplats med 0-4. Höstsäsongens sista match, den 29 december, på The Valley slutade med 2-1 - och det var en av de tre matcher där säsongen började vända för Charlton. Med anledning av det rådde det faktiskt inga tvivel i Charlton-led om att Wycombe var motståndaren man önskade sig av alternativen som nu fanns att tillgå. Men, det är fortsatt playoff det handlar om - och då kan vad som helst hända. Ja, Charlton har två vinster tidigare under säsongen, men det har man inte ett uns av fördel av inför kvällens avspark. Playoff-spel lever sitt eget liv och tar inte hänsyn till form, tidigare resultat eller logik över huvud taget. 

I de båda lägren är man givetvis fåordiga kring vad det gäller tillgängliga och icke-tillgängliga spelare. Charlton avslutade säsongen med en del skavanker på vitala spelare som Lloyd Jones, Luke Berry och Thierry Small, varpå dessa vilades i ett par av säsongens sista matcher med anledning av vad som skulle komma idag och på torsdag. Det enda Nathan Jones har bjudit på i sin uttalanden gällande den här situationen är att man som lag befinner sig i en bättre position nu än vad man gjorde för ett par veckor sedan. Och det vi vet och kan ta fasta på är att Chuks Aneke missar matchen på grund av avstängning - vilket är den sista matchen av de tre matcher som han ådrog sig efter vinstmatchen mot Wycombe senast. Det är sedan tidigare också känt att Miles Leaburn missar resten av säsongen på grund av skada. 

Med hänvisning till stycket ovan så är informationen även snål kring statusen i spelartruppen hos Wycombe. Det vi har att gå på handlar om form och moral, där det är ett faktum av Wycombes höstsäsong var mycket bättre än vad vårsäsongen skulle bli. Det är faktiskt inte fel att så här i efterhand utnämna Wycombe till höstens lag - då man länge låg på första plats och såg ut att gå mot en direktuppflyttning tillsammans med Birmingham City. Men vårsäsongen skulle bli något annat och med facit på hand föll man ned till en 5:e plats i tabellen. Det blev endast 9 segrar under våren, i jämförelse med de 15 som blev under hösten, och man avslutade säsongen med tre raka förluster - där samtliga dessa osannolikt nog kom mot playoff-kandidaterna Charlton (0-4), Leyton Orient (1-0) och Stockport (1-3). Manager är Mike Dodds, som har varit ansvarig under vårsäsongen sedan höstens manager Matt Bloomfield lämnade för Luton i mitten av januari. Att hålla koll på är rivjärnet Luke Leahy, rutinerade och finurlige Garath Mccleary och säsongens stora utropstecken i Richard Kone (18 ligamål). 

I övrigt kan nämnas att resterande playoff-konkurrenter drog igång under lördagen, på Brisbane Road i Leyton. 6:e placerade Leyton Orient tog emot Stockport i den första matchen och tog ledningen med 1-0 i den första halvleken, efter ett tydligt offsidemål av skyttekungen Charlie Kelman. Ligans bästa lag på att vända matcher - Stockport County - gjorde just det och vände på matchen i den andra halvleken (1-2) efter mål av Oliver Norwood och Fraser Horsfall. En straff skulle dock även tillfalla hemmalaget innan matchens slut - och då klev Kelman återigen fram för att göra mål, vilket gav ett oavgjort slutresultat (2-2) inför deras andra möte uppe i Stockport. 

Ja, det var längesen man var så här pirrigt nervös inför en match - där man bara går och kollar på klockan, räknar tiden till avspark och vill att den ska börja. Det är nästan att jämför med en mästerskapsmatch för Sverige. 

IN TO THE PLAYOFFS & UP THE ADDICKS!!!!