Under transferfönstret har klubben både höjt kvaliteten och bredden i truppen. Viktigast är nog värvningarna av Gyökeres och Zubimendi, men även Mosquera, Madueke, Kepa och Norgaard stärker laget. Det ryktas fortfarande om förstärkningar till vänster, men Herr Bertas fokus verkar nu ligga på att sälja spelare.
Med säsongsupptakten på gång kändes det roligt att göra en taktisk preview inför säsongen. Jag tänkte gå igenom två områden som jag är nyfiken på att se hur vi hanterar under kommande säsong.
1. Gyökeres – botemedlet mot ineffektiviteten vid high turnovers?
Arsenal har under Arteta ofta spelat med nior som droppar ner, kombinerar och öppnar ytor för andra. Kai Havertz och Gabriel Jesus är tydliga exempel. Gyökeres som många vet, representerar något helt annat. Han är en mer klassisk nia: aggressiv i djupet, söker ständigt ytan mellan mittback och ytterback och tvekar inte att avsluta själv.
Nedan kommer du se två illustrationer jag skapat. De jämför Gyökeres och Havertz i kategorier som berör avslutsfrekvens och avslutsförmåga.
I spindeldiagrammet visas hur spelarna rankar procentuellt i varje kategori jämfört med andra på samma position, i detta fall anfallare. Statistiken är hämtad från Fbref som har statistik på spelare i 40 ligor runt om i världen. Som ett exempel, så ligger Gyökeres i 99:e percentilen för antal avslut per 90 minuter.
Vi ska dock komma ihåg att det finns en tydlig kvalitetsskillnad mellan portugisiska Primeira Liga och Premier League. Därför har jag inte tagit med mål i jämförelsen.
SCA (shot-creating actions) mäter aktioner en spelare utför som leder fram till ett avslut, antingen själv eller att passa någon som avslutar.
(Spindeldiagram “Gyökeres vs Havertz 2024/2025” med statistik från Fbref)
1.1 Varför det spelar extra stor roll
Okej, Gyökeres och Havertz är två väldigt olika typer av nior, så mycket vet vi. Men varför tror jag att det är extra viktigt? Arsenal är ett lag som pressar väldigt högt och att försöka vinna bollen högt upp i banan är en stor del i hur laget försvarar och startar sina anfall.
Opta, som datan från illustrationen nedan är hämtad från, definierar high turnovers som att ett lag tar tillbaka bollinnehavet 40 meter eller närmare från motståndarnas mål. Förra säsongen låg Arsenal tvåa i den statistiken i ligan med 335 high turnovers, ett snitt på ca 9 high turnovers per match, men bara sex av dessa resulterade i mål. Som jämförelse hade Nottingham Forest 100 färre high turnovers och ett färre skott än Arsenal men fyra fler mål från dessa situationer.
Här kan Gyökeres göra stor skillnad. Hans instinkt att ofta söka avslut kan ge Arsenal mer skärpa efter bollvinst och färre situationer där vi “recyclar” bollinnehavet på offensiv planhalva. Frågan är hur snabbt laget kan anpassa sina mönster för att hitta honom tidigt.
2. Inverteringsproblematiken mot mid blocks
En av Arsenals största svagheter de senaste säsongerna har enligt mig varit att bryta ner mid- och low blocks, tänk matcherna från förra säsongen mot Newcastle, Everton och Fulham som exempel.
Ett mid-block är ett försvarsspel där laget håller sig kompakt i centrala ytor för att stoppa passningar genom lagdelarna. Anfallarna pressar inte särskilt högt och backlinjen står inte för djupt, med målvakten redo att täcka ytan bakom backlinjen. Nedan snickrade jag ihop en simpel illustration av hur det tenderar att se ut för Arsenal mot den typen av motstånd. De gröna kvadraterna visar de ytor som oftast finns.
En bidragande orsak till detta problem tror jag är att nästan alla våra offensiva spelare startar inverterat: Martinelli/Trossard och Rice till vänster, Saka/Nwaneri och Ødegaard till höger. Vårt främsta vapen mot dessa försvar har därför ofta varit fasta situationer och överlappande ytterbackar. Ben Whites frånvaro under stora delar av säsongen påverkade även högerkanten då det saknades ett överlapp på den kanten, då Timber gärna inverterade.
2.1 Kantdynamikerna som nyckel mot mid blocks
I en tidigare artikel skrev jag om Martinelli och hans “vara eller icke vara” i Arsenal, den kan du läsa här:
https://www.svenskafans.com/fotboll/gabriel-martinelli-vara-eller-icke-vara-i-arsenal-683450
En stor anledning jag tror att vi stundtals haft problem mot low- och mid blocks är att vår vänsterkant inte klickat på den nivå som behövts. Vi har ofta fått förlita oss på att Saka och Ødegaard ska trolla fram något på sin kant. Jag ser det inte bara som ett Martinelli-problem, utan som ett dynamikproblem och lite slump att två av våra offensivt bästa spelare råkar vara till höger.
Med det sagt finns det två dynamiker på kanterna som jag är väldigt spänd på att se under nästa säsong, som jag tror kommer kunna hjälpa oss mot mid - low blocks:
1. Calafiori + Martinelli
Jag älskar Calafiori. Jag tror att många underskattar hans förmåga och inflytande på laget, delvis på grund av hans skadeproblem som jag hoppas han får buk med. Calafiori har en stor “kaosfaktor”, han driver upp bollen, skapar oväntade situationer och kombinerar med Martinelli på ett sätt som kan störa motståndarnas positionsspel. Det öppnar luckor i just de ytor där mid blocks är som mest disciplinerade och ger Martinelli fler lägen att utmana.
2. Lewis-Skelly + Madueke
Baserat av det jag sett på försäsongen så tror jag vi kommer få se en hel del av Madueke på vänsterkanten. Som vänsterfotad erbjuder han en helt annan dynamik än våra andra alternativ och kan lättare attackera ytorna på utsidan av motståndarnas försvar, där många mid blocks lämnar mest plats (som illustrationen tidigare visar). Med Lewis-Skelly som en mer renodlad inverterad ytterback frigörs bredden, vilket ger fler möjligheter till inlägg och inspel med “rätt” fot från Madueke.
Summa summarum
Arsenal går in i säsongen med fler offensiva verktyg än på länge. Några av nycklarna tror jag blir att:- Nyttja Gyökeres kvalitéer direkt i den höga pressen
- Få till dynamiken bättre på kanterna mot lägre stående lag
