1. Det svenska försvaret
Sverige klev in i matchen som om någon glömt slå på strömmen. Försvaret hamnade tidigt i mellanhand, där Bergendahl och Carlsbogård stod för långt ifrån varandra och gav Georgien ytor de aldrig borde få. Orosmolnen från förra mästerskapet – och höstens träningsmatcher mot Spanien – drev förbi igen, lika obehagliga som bekanta.
Därför var det också befriande att se hur snabbt coachstaben agerade. In med Darj bredvid Bergendahl, två aggressiva treor, högre tempo, tydligare riktning. Pang – exakt det svar man ville ha. Ett mer aggressivt försvar över hela banan och tydlig coachning.
Jag gillar verkligen den handlingskraften. Ingen prestige. Bara: det här funkar inte – nu gör vi något åt det .
2. Den överlägsne
Det här var stundtals som att se en P14-match i USM. Ni vet när årskullens överlägset bästa spelare, som annars alltid spelar med överåriga, plötsligt kliver ner och ska “visa klass” mot sina jämnåriga.
Så överlägsen var Felix Claar.
Han är på en fullständigt egen nivå.
Ett tag slog det mig på allvar: hur jämn hade den här matchen varit om Felix Claar varit georgier? Svaret är inte särskilt bekvämt, men nu är han inte det så fuck den tanken och njut av att en världen bästa spelare är i form och är svensk!
3. Kantskifte på gång?
Hampus Wanne har varit världsklass i snart ett decennium. Punkt. Han har burit Sverige genom mästerskap, stått pall när det blåst och levererat när det gällt.
Men senaste året har något skavt. Och det här mästerskapet har tyvärr fortsatt i samma riktning. Det ser inte lika tryggt ut. Inte lika självklart.
Samtidigt: Felix Montebovi ser exakt så spännande och het ut som man hoppades. Jag säger inte att det är fel att starta Wanne mot Kroatien – erfarenhet är inget man bara slänger bort.
Men kopplet? Det bör inte vara särskilt långt.
4. Hemma-EM… på halvfart
Det här kändes som en mellanmjölksmatch även från läktarhåll. En sådan där kväll där publiken tittar, applåderar artigt och väntar på något större.
Och ja – det kan man acceptera.
Om både publik och landslag steppar upp på onsdag. För då kommer det behövas. På riktigt.
5. Målvaktssituationen
Jag gillar verkligen Appelgren. Han sprider lugn, trygghet och har levererat exakt det man kan begära. Så det här handlar inte om prestation.
Men ändå: när han fick fortsätta i andra halvlek kände jag en viss tvekan. Inte för att han var dålig – utan för att det såg ut som att ledarstaben valt att gå all in på en häst . Och det är alltid riskabelt i ett mästerskap.
Som tur var hann jag inte skriva någon ogenomtänkt tweet. För efter knappt tio minuter klev Palicka in. Och fick exakt det inhopp han behövde.
Alla vet vad en Andreas Palicka som är inne i ett mästerskap kan betyda. Och få – om ens någon (möjligen Roganovic i sina bästa stunder) – kan lyfta en svensk hemmapublik som Palicka.
Det där kan visa sig ovärderligt längre fram.
Dagens EM: Tyskland tystade tvivlarna Tyskland hade kniven mot strupen och vann mot Spanien. Gruppfinal mellan Sverige och Kroatien. 
