Tidigare fiaskon
I VM 1990 var vi usla och 1936 togs vi på sängen, men 1985 samverkade alla osannolikheter i en perfekt storm och Lars “Laban” Arnessons landslag, som var på gång och kanske hade gjort ett riktigt bra VM, var helt plöstligt ute ur leken. En chock. Minst sagt. Men vi tar det från början.
Ett allt bättre Sverige
Sverige hade inte lyckats ta sig till VM 1982, där Nordirland och Skottland blev för svåra. Men det hade sett allt bättre ut. “Laban” höll dock kvar sin idé om en mer spännande fotboll inspirerad av tyskarna, medan de flesta spelarna kom från en klubblagsmiljö där man tänkte precis tvärtom. Inspirerade av Bob Houghton och Roy Hodgsons framgångar, nu pådrivna av IFK Göteborgs succétränare Sven-Göra Eriksson. En spelidé som 1982 faktisk ledde ända fram till en UEFA-cupseger för Blåvitt. Läs mer om det missade VM-kvalet 1982
Pragmastiska förändringar
De två första matcherna i kvalet inför EM 1984 skutade med bortaförlust med 0-2 mot Rumänien och en mycket turlig poäng borta mot Tjeckoslovakien. Sverige var länge utspelat och låg under med 0-2 i slutminuterna. Resultatet 2-2 var inte alls enligt matchbilden. Men det var inför nästa match som IFK Göteborgs Håkan Sandberg reste sig upp och undrade om de ändå inte skulle spela 4-4-2 eftersom de flesta gjorde det i sina klubblag. “Laban” föredrog ett system med libero och gillade inte alls systemet som etablerats av Bob och Roy. Men här tog pragmatiken över och till allas förvåning gick “Laban” spelarna till mötes. Ett bra EM-kval - trots allt
Sverige gjorde också ett bra EM-kval. Förlorade endast två matcher, vilka båda var mot Rumänien. Ett Rumänien som spelade en fotboll som vi helt enkelt inte rådde på. De var spelskickliga och tekniska, men framförallt ultradefensiva. Släppte endast in tre mål under hela kvalet. De var helt enkelt ett nummer för stora för Sverige och på den tiden var det betydligt svårare att ta sig till EM än till VM.Hopp inför VM-kvalet
Så visst fanns det hopp inför VM-kvalet, vilket också började programenligt med seger 4-0 hemma mot Malta. Men sedan kom bakslaget. Förlust 0-1 hemma mot Portugal. På den tiden var portugiserna ett rätt så mediokert landslag, vilka Sverige skulle vinna mot i en match på hemmaplan. Därefter en kalkylerad förlust mot den tidens giganter Västtyskland på bortaplan med 0-2.Ännu en dålig inledning - men en magisk vändning på kvalet
Med andra ord ännu en dålig inledning på ett kval av “Labans” lag. Men returmatchen mot Portugal innebar en vändning. “Laban” hade dessutom fått tillbaka Sveriges kanske största stjärna - Torbjörn Nilsson - som nu kände sig mer hemma med det nya spelsystemet. Sverige vinner med 3-1 efter två mål av mittfältaren Robert Prytz och ett av Torbjörn Nilsson. Sedan 2-0 hemma mot Tjeckoslovakien, men så kom Västtyskland på besök. I halvtid stod det 0-2 och “Laban” funderade på om man skulle se till att säkra hemåt för att behålla ställningen ifall gruppen skulle avgöras på målskillnad, men spelarna ville gå ut och fightas. Dan Corneliusson gör 1-2 och i den allra sista skälvande minuten slår Torbjörn Nilsson en genial passning till inhopparen Mats Magnusson som lyfter bollen över tyskarnas målvakt Harald “Toni” Schumacher och Sverige får 2-2 mot supermakten Västtyskland.Bara att spela hem...
Det var ett svenskt landslag med strålande självförtroende som åkte till Tjeckoslovakien för att spela av VM-kvalet redan i den näst sista matchen. Torbjörn Nilssons framspelning av Dan Corneliusson gav också 1-0. Men… sedan började det gå emot. Flytet tog slut. Sverige förlorar med 1-2. Visserligen en missräkning, men vi hade ju Malta i sista matchen där vi lugnt skulle kunna säkra VM-biljetten. Faktum var att den nog redan var säkrad. Det enda som skulle kunna förstöra allt var att Portugal samma kväll vann borta mot Västtyskland. Det var det enda. Absolut det enda. Och sådant hände inte på den tiden. Västtyskland hade inte förlorat en VM-kvalmatch sedan 1933 och Portugal var dessutom ett lag de hade lätt mot.
Prytz tårar
Så de svenska spelarna bänkade sig för att lyssna på svensk radio i Prag. Allt för att kunna fira. Men givetvis hände det som inte kunde hända. Portugal vinner med 1-0 och Sverige är ute ur leken. Det har ingen betydelse om vi slår Malta eller ej. Sverige är ute. TV var på plats och Robert Prytz tårar har blivit en klassiker i den kanske största besvikelsen i svensk fotboll.En förbannelse
“Laban” byggde ett lag som till slut gick emot hans principer, men blev allt bättre. Det känns som om de var förtjänta av ett bättre öde. Nu blev det inte så och “Laban” avgick. För många blev det slutet på systemstriden, då man menade att Bob och Roys syn vunnit och den efterföljande förbundskaptenen Olle Nordin följde ett strikt 4-4-2. Men i ärlighetens namn har den nog aldrig dött. Vi kan se spår av den än idag, då Jon Dahl Tomasson fått i uppgift att spela en mer offensiv och spännande fotboll, inte långt ifrån det “Laban” ville i jämförelse med Janne Anderssons mer klassiska Bob och Roy-fotboll, där vi anpassar oss efter motståndarna samt spelarmaterialet, bygger laget bakifrån och sätter kollektivet främst. En strid som egentligen aldrig dött och påverkat varje förbundskapten sedan Georg “Åby” Ericsons tid på 1970-talet. En förbannelse. En svensk förbannelse.Läs mer om Lars "Laban" Arnesson och systemstriden
Läs mer om bakgrunden och uppblossandet av systemstriden på 1970-talet
