Vancouver
2025-03-23 16:00
Från hopp till förtvivlan - Canucks öde glider ur deras händer
En vecka som började väldigt bra slutade i moll och trots många bra insatser blir Canucks hårt straffade. De står inför en riktigt tuff utmaning om det ska förlänga säsongen och frågan är om det inte redan är för sent.
Olof Nilsson
Veckans resultat:
Vancouver - Winnipeg 6-2
St: Louis - Vancouver 4-3 (Ö.T)
New York Rangers - Vancouver - 5-3
Vancouver - Winnipeg
Ibland är det skönt att ha fel och denna match var verkligen ett sådant tillfälle. Hade inga förhoppningar på att Canucks skulle rå på maskinen Winnipeg men det stod för en av säsongens bästa insatser och det gav en välbehövlig boost i jakten på slutspel.
Första perioden började piggt från båda lagen men det var Canucks som fick inleda målskyttet. Drew O’Connor kunde skjuta in 1-0 efter en fin assist av Quinn Hughes. Målet kom genom en snabb omställning av Canucks men de skulle få smaka på sin egen medicin när Winnipeg snabbt ställde om och kvitterade till 1-1 genom Ehlers. Det var en jämn tillställning under första men det var Canucks som skulle få sista ordet när Brock Boeser kunde skicka in 2-1 i Powerplay efter ytterligare en assist av Hughes. Cirka en minut senare kunde Nils Höglander, som stormtrivs mot just Winnipeg, utöka till 3-1 för hemmalaget och denna gång var det Boeser som fick stå för assist.
Efter en rivig första period inleddes andra något lugnare tills Iafallo kunde reducera till 3-2 för gästerna efter stök framför Lankinen. Det kändes lite nervöst efter det då man sett Canucks tappa ledningar otaliga gånger denna säsong men de tog sig i kragen och kunde utöka till 4-2 via Boeser igen som verkligen hittat målformen igen. Bara sekunder senare kunde Pius Suter göra 5-2 efter att han blivit serverad framför mål av Kiefer Sherwood. Inte ofta man ser Connor Hellebuyck släppa in så många mål och att de minst sagt målsnåla Canucks som skulle lyckas göra det kändes lite bisarrt.
Tredje perioden lyckades Canucks stå emot Winnipeg som försökte ta sig tillbaka in i matchen. Suter kunde i matchens slutsekunder skicka in 6-2 i öppet mål och segern mot för tillfället ligans bästa lag var ett faktum. Väldigt hoppingivande inför roadtrippen på sex matchen där alla i princip blir slutspelsmatcher för Canucks del.
St Louis - Vancouver
Första anhalten i Canucks roadtrip var St Louis som varit i riktigt bra form på sistone, det var en tuff utmaning som väntande för kapten Hughes och gänget. Det märktes att det var två lag som hade mycket att spela för och det var en tillknäppt första period. Ett ställningskrig som slutade mållöst där St Louis hade flest chanser.
Andra perioden var något jämnare spelmässigt men det var hemmalaget som skulle inleda målskyttet och ta ledningen genom en styrning av Bolduc. Det blev också det enda målet vi fick se i perioden och det kändes som att det skulle bli en fortsatt tight match med mycket kamp.
I tredje perioden kom Canucks ut med bra energi och kunde kvittera till 1-1 under första minuterna genom Kiefer Sherwood som fortsätter ha en imponerande säsong. Minuter senare var den stekhete Boeser i farten igen och pricksköt in 2-1 och Canucks var nu i förarsätet. Historien tenderar att upprepa sig själv många gånger för detta lag och man lyckades i vanlig ordning inte hålla sin ledning särskilt länge. Tucker kunde kvittera för hemmalaget med ett rappt avslut efter en tekning och sekunder senare kom 3-2 genom Holloway efter en snabb omställning. Det kändes som att matchen var över här men i matchens absoluta slutsekunder efter hårt tryck av Canucks kunde EP40 lägga en riktig macka till Boeser som bombade in 3-3 bakom Binnington och en viktig poäng hade räddats.
Det fanns förhoppningar om att Canucks skulle komma in till övertidsperioden med lite momentum men efter kladdigt spel i mittzon tappar man puck och gör dessutom ett uselt byte så St Louis kan snabbt ställa om till en 2 mot 1 och Broberg skickar in 4-3. Tappert kämpat av Canucks och en viktig poäng men trist att slarva bort möjlighet till vinst på det sättet.
NY Rangers - Vancouver
En viktig lärdom jag fått tidigt i mitt liv är att sport inte är rättvist, ju tidigare man lär sig acceptera det desto bättre för ens välmående. Det tar inte ifrån känslan av att resultatet från matchen mot New York Rangers var minst sagt snöpligt. Canucks dominerade totalt, mycket till stor del av att Rangers inte nådde upp i någon som helst nivå, utom Igor Shesterkin som var utmärkt i mål.
I första perioden var det Canucks som kom ut piggast medan Rangers såg nyvaket ut. Det skapades en del tryck mot mål det var inga superchanser som radade upp sig för Canucks mycket tack vare Shesterkin i mål. Efter halva perioden skulle trycket ge utdelning när Dakota Joshua tryckte in 1-0 till gästande laget efter kamp framför mål. Känslan var att Canucks hade chansen att kunna utöka men trots fortsatt bra spel slutade första perioden 1-0.
Andra perioden fortsatte i samma spår, Canucks dominerade skottstatistiken och det kändes som att ett mål låg i luften. Och mål skulle det bli men inte för Canucks del utan Adam Fox skulle kvittera genom att kasta in en fladdrig puck från blå som på något sätt leta sig in.
När perioden senare gick till sitt slut med 1-1 på tavlan och skottfördelningen var 24-6 orsakade det en del huvudbry hos mig och förmodligen alla andra åskådare till detta spektakel.
I tredje perioden blev det mera åk av där Canucks fick försämrade förutsättningar då Elias Pettersson (EP40) och Nils Höglander tvingats utgå pga skada/sjukdom, det var lite oklart vad som faktiskt hänt då det inte fanns någon uppenbar situation tidigare i matchen. Rangers inledde perioden med att göra mål direkt när Brodzinski tryckte in pucken efter att ha blivit serverad av J.T Miller vilket kändes självklart, släkten är alltid värst.
Canucks gav sig inte för det utan fortsatte pressa på, mycket tack vare matchens gigant Quinn Hughes gjorde allt rätt utan att få utdelning. Till slut kunde Drew O’Connor kvittera på sin egen retur. Glädjen skulle bli kortvarig då K’Andre Miller gav gästerna ledningen igen när genom att lite turligt valla en puck på Quinn Hughes skridsko till 3-2. Som Canucks-fan var det lite svårt att smälta vad som skedde i matchen men ibland har man inte marginalerna med sig alls. Lite hopp skulle ingjutas när Brock Boeser kvitterade till 3-3 och fortsatte sin fina poängsvit. Som på beställning skulle såklart Rangers göra 4-3 sekunder efter och Tocchets minspel i båset efteråt symboliserade rätt väl vad alla Canucks-fans kände. Desperat försökte Canucks kvittera men J.T Miller skulle säkerställa vinsten för Rangers i öppen kASSE och matchen slutade 5-3.
Orättvist och jävligt men så är livet ibland, det som blir uppenbart med denna upplaga av Canucks är att det fattas offensiv spets och det är något man behöver kika på inför nästa säsong för just nu är det för trubbigt. Om man dominerar på det sättet man gör i de första två ska man kunna begrava en sån här match tidigt men misslyckas lagets offensiva pjäser med och då finns alltid risken att man straffas hårt.
Vart står Canucks nu?
Den blytunga förlusten mot Rangers innebär förmodligen att Canucks kan räkna med tidig semester i år, St Louis, Calgary och Utah vann sina respektive matcher och man ligger nu tre poäng utanför wildcard platsen. Dessutom har man ett tufft spelschema framöver och om det nu skulle visa sig att EP40 och Höglander är borta under en längre tid är det väl bara att be till högre makter fmen är tveksam på om ens det hjälper. För att spä på oron lite ytterligare så nämnde Tocchet att Lankinen inte var helt hundra under matchens gång och de funderade på att byta ut honom. Om det visar sig att han är skadad då är det bara att stänga butiken.
Att Vancouver befinner sig i denna position är givetvis en besvikelse men det har varit en alldeles för turbulent säsong där det varit svängigt på och utanför isen och det speglas rätt tydligt i resultaten. Det finns givetvis en liten chans att de kan ta sig till ett slutspel men man ska inte vara naiv, om det mot förmodan tar sig dit finns det inte någon större chans att det gör något vidare avtryck, så frågan blir då vad som egentligen är bäst för laget långsiktigt. Nu är jag av skolan att det bästa är alltid att gå för att vinna matcher oavsett vilka förutsättningar men det är uppenbart att det finns stora hål i Canucks som behöver åtgärdas. En lösning skulle kunna vara att använda en hyfsad hög draftpick i första rundan på ett eller annat sätt för detta.
För stunden gäller att göra det bästa av situationen och det finns mycket positivit att ta med sig resultaten till trots. Canucks spel som fortsätter att förbättras och det är kul att se unga spelare kliva fram och ta chansen, det bådar gott inför framtiden. På backsidan har Viktor Mancini och Elias Pettersson (EP25) visat prov på moget spel och varit kuggar i defensiven vilket ingjuter hopp framöver. Med de två herrarna i backuppsättningen har man en väldigt stabil sammansättning där dessutom Tom Willander gläntar på dörren.Tycker även Lekkerimäki sett bra ut de chanser han fått och med mer speltid översikt har han god potential att bli ett offensivt vapen för Canucks.
Kommande matcher:
25/03 New Jersey - Vancouver
27/03 Islanders - Vancouver
29/03 Columbus - Vancouver
30/03 Winnipeg - Vancouver
Fortsatt äventyr i New York väntar och det är vinna som gäller om man vill ge sig själva någon chans till att förlänga säsongen. På förhand ser det väldigt svårt ut att ta sig igenom resterande roadtrip fläckfritt, särskilt om skadeläget från gårdagens match fortsätter gälla. Det blir ett bra tillfälle för yngre förmågor att visa framfötterna men det är mycket begärt att de ska komma in och bära laget till en slutspelsplats. Det bästa för ens mentala hälsa i detta vore nog att ställa in sig på att säsongen slutar tidigt för Canucks men hoppet är det sista som lämnar en. Trots att man blir hårt straffad mot Rangers gör man väldigt mycket rätt och om de fortsätter bygga vidare på sitt spel och göra grovjobbet är Canucks ett svårt lag att slå. Kommande vecka blir ett bra test för lagets moral och hur man svarar på motgångar.
Vancouver - Winnipeg 6-2
St: Louis - Vancouver 4-3 (Ö.T)
New York Rangers - Vancouver - 5-3
Vancouver - Winnipeg
Ibland är det skönt att ha fel och denna match var verkligen ett sådant tillfälle. Hade inga förhoppningar på att Canucks skulle rå på maskinen Winnipeg men det stod för en av säsongens bästa insatser och det gav en välbehövlig boost i jakten på slutspel.
Första perioden började piggt från båda lagen men det var Canucks som fick inleda målskyttet. Drew O’Connor kunde skjuta in 1-0 efter en fin assist av Quinn Hughes. Målet kom genom en snabb omställning av Canucks men de skulle få smaka på sin egen medicin när Winnipeg snabbt ställde om och kvitterade till 1-1 genom Ehlers. Det var en jämn tillställning under första men det var Canucks som skulle få sista ordet när Brock Boeser kunde skicka in 2-1 i Powerplay efter ytterligare en assist av Hughes. Cirka en minut senare kunde Nils Höglander, som stormtrivs mot just Winnipeg, utöka till 3-1 för hemmalaget och denna gång var det Boeser som fick stå för assist.
Efter en rivig första period inleddes andra något lugnare tills Iafallo kunde reducera till 3-2 för gästerna efter stök framför Lankinen. Det kändes lite nervöst efter det då man sett Canucks tappa ledningar otaliga gånger denna säsong men de tog sig i kragen och kunde utöka till 4-2 via Boeser igen som verkligen hittat målformen igen. Bara sekunder senare kunde Pius Suter göra 5-2 efter att han blivit serverad framför mål av Kiefer Sherwood. Inte ofta man ser Connor Hellebuyck släppa in så många mål och att de minst sagt målsnåla Canucks som skulle lyckas göra det kändes lite bisarrt.
Tredje perioden lyckades Canucks stå emot Winnipeg som försökte ta sig tillbaka in i matchen. Suter kunde i matchens slutsekunder skicka in 6-2 i öppet mål och segern mot för tillfället ligans bästa lag var ett faktum. Väldigt hoppingivande inför roadtrippen på sex matchen där alla i princip blir slutspelsmatcher för Canucks del.
St Louis - Vancouver
Första anhalten i Canucks roadtrip var St Louis som varit i riktigt bra form på sistone, det var en tuff utmaning som väntande för kapten Hughes och gänget. Det märktes att det var två lag som hade mycket att spela för och det var en tillknäppt första period. Ett ställningskrig som slutade mållöst där St Louis hade flest chanser.
Andra perioden var något jämnare spelmässigt men det var hemmalaget som skulle inleda målskyttet och ta ledningen genom en styrning av Bolduc. Det blev också det enda målet vi fick se i perioden och det kändes som att det skulle bli en fortsatt tight match med mycket kamp.
I tredje perioden kom Canucks ut med bra energi och kunde kvittera till 1-1 under första minuterna genom Kiefer Sherwood som fortsätter ha en imponerande säsong. Minuter senare var den stekhete Boeser i farten igen och pricksköt in 2-1 och Canucks var nu i förarsätet. Historien tenderar att upprepa sig själv många gånger för detta lag och man lyckades i vanlig ordning inte hålla sin ledning särskilt länge. Tucker kunde kvittera för hemmalaget med ett rappt avslut efter en tekning och sekunder senare kom 3-2 genom Holloway efter en snabb omställning. Det kändes som att matchen var över här men i matchens absoluta slutsekunder efter hårt tryck av Canucks kunde EP40 lägga en riktig macka till Boeser som bombade in 3-3 bakom Binnington och en viktig poäng hade räddats.
Det fanns förhoppningar om att Canucks skulle komma in till övertidsperioden med lite momentum men efter kladdigt spel i mittzon tappar man puck och gör dessutom ett uselt byte så St Louis kan snabbt ställa om till en 2 mot 1 och Broberg skickar in 4-3. Tappert kämpat av Canucks och en viktig poäng men trist att slarva bort möjlighet till vinst på det sättet.
NY Rangers - Vancouver
En viktig lärdom jag fått tidigt i mitt liv är att sport inte är rättvist, ju tidigare man lär sig acceptera det desto bättre för ens välmående. Det tar inte ifrån känslan av att resultatet från matchen mot New York Rangers var minst sagt snöpligt. Canucks dominerade totalt, mycket till stor del av att Rangers inte nådde upp i någon som helst nivå, utom Igor Shesterkin som var utmärkt i mål.
I första perioden var det Canucks som kom ut piggast medan Rangers såg nyvaket ut. Det skapades en del tryck mot mål det var inga superchanser som radade upp sig för Canucks mycket tack vare Shesterkin i mål. Efter halva perioden skulle trycket ge utdelning när Dakota Joshua tryckte in 1-0 till gästande laget efter kamp framför mål. Känslan var att Canucks hade chansen att kunna utöka men trots fortsatt bra spel slutade första perioden 1-0.
Andra perioden fortsatte i samma spår, Canucks dominerade skottstatistiken och det kändes som att ett mål låg i luften. Och mål skulle det bli men inte för Canucks del utan Adam Fox skulle kvittera genom att kasta in en fladdrig puck från blå som på något sätt leta sig in.
När perioden senare gick till sitt slut med 1-1 på tavlan och skottfördelningen var 24-6 orsakade det en del huvudbry hos mig och förmodligen alla andra åskådare till detta spektakel.
I tredje perioden blev det mera åk av där Canucks fick försämrade förutsättningar då Elias Pettersson (EP40) och Nils Höglander tvingats utgå pga skada/sjukdom, det var lite oklart vad som faktiskt hänt då det inte fanns någon uppenbar situation tidigare i matchen. Rangers inledde perioden med att göra mål direkt när Brodzinski tryckte in pucken efter att ha blivit serverad av J.T Miller vilket kändes självklart, släkten är alltid värst.
Canucks gav sig inte för det utan fortsatte pressa på, mycket tack vare matchens gigant Quinn Hughes gjorde allt rätt utan att få utdelning. Till slut kunde Drew O’Connor kvittera på sin egen retur. Glädjen skulle bli kortvarig då K’Andre Miller gav gästerna ledningen igen när genom att lite turligt valla en puck på Quinn Hughes skridsko till 3-2. Som Canucks-fan var det lite svårt att smälta vad som skedde i matchen men ibland har man inte marginalerna med sig alls. Lite hopp skulle ingjutas när Brock Boeser kvitterade till 3-3 och fortsatte sin fina poängsvit. Som på beställning skulle såklart Rangers göra 4-3 sekunder efter och Tocchets minspel i båset efteråt symboliserade rätt väl vad alla Canucks-fans kände. Desperat försökte Canucks kvittera men J.T Miller skulle säkerställa vinsten för Rangers i öppen kASSE och matchen slutade 5-3.
Orättvist och jävligt men så är livet ibland, det som blir uppenbart med denna upplaga av Canucks är att det fattas offensiv spets och det är något man behöver kika på inför nästa säsong för just nu är det för trubbigt. Om man dominerar på det sättet man gör i de första två ska man kunna begrava en sån här match tidigt men misslyckas lagets offensiva pjäser med och då finns alltid risken att man straffas hårt.
Vart står Canucks nu?
Den blytunga förlusten mot Rangers innebär förmodligen att Canucks kan räkna med tidig semester i år, St Louis, Calgary och Utah vann sina respektive matcher och man ligger nu tre poäng utanför wildcard platsen. Dessutom har man ett tufft spelschema framöver och om det nu skulle visa sig att EP40 och Höglander är borta under en längre tid är det väl bara att be till högre makter fmen är tveksam på om ens det hjälper. För att spä på oron lite ytterligare så nämnde Tocchet att Lankinen inte var helt hundra under matchens gång och de funderade på att byta ut honom. Om det visar sig att han är skadad då är det bara att stänga butiken.
Att Vancouver befinner sig i denna position är givetvis en besvikelse men det har varit en alldeles för turbulent säsong där det varit svängigt på och utanför isen och det speglas rätt tydligt i resultaten. Det finns givetvis en liten chans att de kan ta sig till ett slutspel men man ska inte vara naiv, om det mot förmodan tar sig dit finns det inte någon större chans att det gör något vidare avtryck, så frågan blir då vad som egentligen är bäst för laget långsiktigt. Nu är jag av skolan att det bästa är alltid att gå för att vinna matcher oavsett vilka förutsättningar men det är uppenbart att det finns stora hål i Canucks som behöver åtgärdas. En lösning skulle kunna vara att använda en hyfsad hög draftpick i första rundan på ett eller annat sätt för detta.
För stunden gäller att göra det bästa av situationen och det finns mycket positivit att ta med sig resultaten till trots. Canucks spel som fortsätter att förbättras och det är kul att se unga spelare kliva fram och ta chansen, det bådar gott inför framtiden. På backsidan har Viktor Mancini och Elias Pettersson (EP25) visat prov på moget spel och varit kuggar i defensiven vilket ingjuter hopp framöver. Med de två herrarna i backuppsättningen har man en väldigt stabil sammansättning där dessutom Tom Willander gläntar på dörren.Tycker även Lekkerimäki sett bra ut de chanser han fått och med mer speltid översikt har han god potential att bli ett offensivt vapen för Canucks.
Kommande matcher:
25/03 New Jersey - Vancouver
27/03 Islanders - Vancouver
29/03 Columbus - Vancouver
30/03 Winnipeg - Vancouver
Fortsatt äventyr i New York väntar och det är vinna som gäller om man vill ge sig själva någon chans till att förlänga säsongen. På förhand ser det väldigt svårt ut att ta sig igenom resterande roadtrip fläckfritt, särskilt om skadeläget från gårdagens match fortsätter gälla. Det blir ett bra tillfälle för yngre förmågor att visa framfötterna men det är mycket begärt att de ska komma in och bära laget till en slutspelsplats. Det bästa för ens mentala hälsa i detta vore nog att ställa in sig på att säsongen slutar tidigt för Canucks men hoppet är det sista som lämnar en. Trots att man blir hårt straffad mot Rangers gör man väldigt mycket rätt och om de fortsätter bygga vidare på sitt spel och göra grovjobbet är Canucks ett svårt lag att slå. Kommande vecka blir ett bra test för lagets moral och hur man svarar på motgångar.
